söndag 26 februari 2017

Pipo och snutte


Vems tutte är det som ligger på golvet? sa en kollega till mig när jag var och vikarierade på någon av Umeås alla förskolor för några år sedan. Ja, inte är det min i alla fall, tänkte jag. Tutte? Vem säger så? Alla i Norrland, visade det sig! Men här, hemma hos oss säger vi pipo, även om jag själv växte upp med begreppet napp för samma sak.

Vår lille son, som snart är sex månader och ska börja med Baby Semp 2 och håller på att lära sig att sitta utan stöd, han, han börjar få en annan relation till sin napp. Nappen har varit underbar för oss föräldrar, men han har egentligen aldrig varit superintresserad av den. I början, på Barn 4, försökte  vi få honom att suga på de gröna tröstnappar som de har där, och efter några dagar fattade han galoppen. Det skulle tydligen hjälpa honom att komma på hur man gör när man ammar, och det var ju bra. Jag som trodde att det var tvärtom!

När vi kom hem köpte vi ett tvåpack nappar från Philips. De blev favoriterna medan de andra napparna vi provade inte fungerade lika bra. Men när man är sex månader ska man byta upp sig till en större modell, och sådana har vi också köpt. Av annat märke visserligen, men ändå. Dessa tycker han inte alls om. Samtidigt ligger han och spottar ut och nästan biter på den gamla nappen. Leker med den snarare än suger på den. In, ut, in, ut. Inte ta bort, mamma!

Så när den här enda blå nappen som vi har kvar efter att den vita i tvåpacket försvunnit för alltid, också försvann i fredagskväll så tänkte jag att vi kanske ska sluta med napp helt. Se hur det går. För är det något jag verkligen inte vill så är det att han är två och ett halvt, eller tre år gammal, och helt nappberoende. Det skulle jag inte stå ut med! Han ska bli tvåspråkig, den här grabben, och då kan man inte lära sig prata med en gummigrej i munnen. Jag tror inte på det. Visst kan man använda det för att komma till ro när barnet ska sova, men jag tycker verkligen inte om att föräldrar låter barn som är så stora att de pratar gå runt med napp hela tiden. Man hör inte vad de säger och jag tror att detta försvårar deras språkutveckling.

Kanske är det lite väl tidigt att sluta med napp vid sex månader. Vår BVC-sköterska sa att barn har sugbehov tills de är ett år gamla. Samtidigt får han ju fortfarande mat på nappflaska och där får han ju suga, så det kanske räcker? Hela dagen igår lyckades vi få honom att komma till ro och somna utan napp,  både i vår famn under dagen och i sängen på natten, samt i vagnen under vår förmiddagspromenad. Men självklart hittade jag nappen när jag skulle gå och lägga mig. Mitt i min säng låg den, ingen mer än nappen själv, vet hur den kommit dit. Och nu ligger den och väntar ut tiden på stolen bredvid min säng.

Snuttefilten (även kallad gasa eller paño hos oss) däremot har blivit en nödvändighet vid insomnandet så länge han inte ligger i vagn. Och det känns bra. Jag tror att den ger trygghet och mys och luktar hemma. Så det fortsätter vi med ett tag till!

Vad är eller var era barns relationer till nappen? Vad kallar ni nappen? Har du någon åsikt om nappanvändande överhuvudtaget? Är pipo ett vedertaget spanskt ord för napp även utanför den västandalusiska by som min man kommer ifrån?

4 kommentarer:

  1. Tutte! Jag säger nog faktiskt napp själv, men Gael säger tutte som den ume-inföding han är. I Colombia heter den chupo, jag har aldrig hört pipo förut.

    Han använde inte så mycket, och när han började på förskolan (vid ett års ålder) var det slut. Vet inte riktigt hur det gick till, men förskolepedagogerna tyckte att nu fick det räcka och skötte avvänjningen!

    SvaraRadera
  2. Kanske är tutte ett nyare dialektalt ord för napp? Sa de inte tutte när du var liten?

    Vi har använt nappen ett par tre ggr sen jag skrev inlägget men han klarar sig för det mesta bra utan. :)

    SvaraRadera
  3. Här säger man chupe, jag säger napp. Vi har försökt få Disa att ta napp, men hon har vägrat, som mest har hon bitit på den och lekt med den. Vi blev beordrade av läkare att få Disa att suga på napp för att stärka musklerna i käkarna och sugreflexerna, men omöjligt. Många gånger har jag tänkt att det vore så skönt om hon sög på napp vid läggdags, då hade det säkert varit lättare att lägga henne. Disa valde att suga på sitt vänstra pekfinger istället, och hon har sugit så mycket att det kan böjas bakåt helt. Fördelen med napp är att den kan tas ifrån barnet för att få det att sluta, medan fingret kommer att sugas på precis så länge som barnet själv har lust. Jag är varken för eller emot napp.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Intressant! Jag undrar om pipo bara gäller för just min sambos by? Jag måste utforska detta när vi är där nästa gång. Nu har vår son börjat ta napp igen för att sova (förutom när han sover i vagnen) och lugna sig. Men om vi kan begränsa nappanvändandet till de tillfällena så är jag nöjd liksom.

      Nappen är ett mirakelmedel när bebisen skriker och man inte orkar mer, förutsatt att barnet tar den såklart!

      Radera

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...