onsdag 19 september 2018

Rosor vid vägen


Idag har jag märkt att det är lite besvärligt att bo på landet och samtidigt vägra köra bil. För att ta ett ynka cellprov var jag tvungen att ta bussen klockan sju på morgonen och kom inte tillbaka förrän tre och en halv timma senare. Jag hade kunnat komma hem en halvtimma tidigare men missade den tidigare bussen vid bussbytet eftersom jag var översocial med chauffören och ändå trodde att jag skulle behöva vänta en halvtimma. Nästa gång ska jag vara lite mer med och på.

Men ändå kanske jag behövde den där halvtimman på en bänk med havsutsikt efter ångestpåslaget barnmorskebesöket gav. Fy! Jag måste börja erkänna för mig själv att jag har ett vilande trauma efter förlossningen för två år sedan. Det var en jävlig tid och den har satt sig som ett litet irriterande sår. Jag måste nog ta tag i det där någon dag när det passar. Synd att det aldrig passar bara. Eller att jag inte orkat än, som barnmorskan sa.

Väl hemma fick jag lunch av mina barnvaktande föräldrar och sedan hjälpte pappa mig att sätta upp en hasp för att G inte ska rymma och han hjälpte mig även att montera cykelvagnen på cykeln. Jag provcyklade både med och utan barn och det kändes riktigt bra! Det kan nog funka det här, att leva mot både bilismen och urbaniseringen samtidigt! (Så var det bara patriarkatet och kapitalismen kvar då...)

Jag fick stoppa ner G i vagnen för att han skulle somna sedan, och vi gick en minisväng till mitt "sövningsställe" där det är lä. Underbar utsikt både därifrån och på vägen hem, som ni kan se på bilden ovan. Jag är verkligen glad att vi bor här! Det känns helt rätt för mig! Många av mina tankar stämmer dessutom överens med Johannas och Daniels i Tendens kortdokumentär. Intressant att fler gör samma sak!

2 kommentarer:

  1. Är inte så bekant med den lärarform du jobbar i- är det för distansstudenter? Tycker det låtet rätt trevligt att jobba hemifrån, även om jag inte prövat själv. En sak jag undrar- du beskriver dig själv som ”översocial” - skulle det inte passa dig som hand i handske att jobba på en skola då, med tanke på den dagliga kontakten med kollegor/elever/föräldrar?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag förstår din tanke, men jag har testat att arbeta på vanliga skolor och jag trivs inte alls. Den form jag har hittat nu - komvux på distans - passar mig helt perfekt. Jag mår bra av mitt jobb! Och det är det viktigaste för mig. Sedan har jag ganska mycket kontakt med både elever och kollegor, så det funkar tycker jag.

      Radera

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...