fredag 2 februari 2018

Att se saker ur olika perspektiv

Något jag har tänkt mycket på under de senaste veckorna är att förmågan att se saker ur olika perspektiv är någonting som vi lär oss. Det är ingenting som är självklart eller medfött, utan det är någonting vi får med oss i vår utbildning, om vi har tur, och genom livet i sig självt. Samtidigt kan vi inte förutsätta att alla fått med sig denna kunskap bara av livserfarenheter, eftersom det krävs en del kritiskt tänkande och analys för att nå dit. Jag upplever att jag fått med mig denna kunskap från skolan i Sverige, samt min uppväxt. Jag tror att mina föräldrar och även andra utanför skolan har hjälpt mig att se saker ur olika perspektiv, men jag är inte säker då jag inte minns exakt när och hur jag lärde mig det.

Jag vill gå in lite mer i detta med hur skolan lär oss att se saker ur olika perspektiv och här är några av de kunskaper som eleverna ska få utveckla i ämnet samhällskunskap i den svenska gymnasieskolan idag, enligt Gy -11. Som ni ser ingår det att lära sig se saker utifrån olika tolkningar och perspektiv!

"Kunskaper om demokrati och de mänskliga rättigheterna såväl de individuella som de kollektiva rättigheterna, samhällsfrågor, samhällsförhållanden samt olika samhällens organisation och funktion från lokal till global nivå utifrån olika tolkningar och perspektiv."

De jag umgås med mest nu är, förutom M och G, mina svärföräldrar. De har vuxit upp i ett diktaturens Spanien. Min svärmor har gått i skolan under bara några år, medan min svärfar utbildade sig lite mer, till ett yrke som administratör, inköpare och försäljare, om jag har förstått det hela rätt.

För att jämföra med texten ur ämnet samhällskunskap i den svenska gymnasieskolan idag har jag letat lite och hittat ett stycke om hur skolan skulle vara då, när mina svärföräldrar var elever. Det jag har hittat hittills är att år 1945, året för min svärfars födelse, kom det nya riktlinjer för undervisningen i Spanien. Undervisningen skulle vara så här, enligt Carmen Párraga Pavón: “había de estar informada de espíritu religioso, la vida religiosa del maestro dará fundamento a su proyección educadora, que de ese modo capacitará a sus alumnos para la formación de juicios que afirmen y fortalezcan hábitos morales y les hagan arraigar sentimientos religiosos”. 

Min översättning: (undervisningen) "ska utgå från ett religiöst perspektiv, lärarens religiösa liv ska ge fundament till hur han undervisar, och på detta vis ska hans elever kunna utveckla en moral som konsoliderar och förstärker de moraliska vanorna och som gör att religiösa känslor rotar sig i dem."

(Om någon har en bättre översättning, så är ni varmt välkomna att skriva den i en kommentar! Jag tror inte jag är redo att bli översättare på riktigt än, om man säger så!)

Här kan vi se, att den spanska skolan på 1940-talet skulle präglas av religion, medan den svenska skolan idag lär ut om olika perspektiv. Samtidigt hittar jag stycket ur Skolverkets text "Skolans värdegrund och uppgifter" och känner att den motsvarar den spanska texten från 1945, även om innehållet inte är riktigt det samma. Där står det följande:

"I överensstämmelse med den etik som förvaltats av kristen tradition och västerländsk humanism sker detta genom individens fostran till rättskänsla, generositet, tolerans och ansvarstagande. Undervisningen i skolan ska vara icke-konfessionell."

Detta stycke, handlar ju, precis som det spanska stycket från 1945, som jag citerade och försökte översätta ovan, om att eleverna ska fostras till rättskänsla, men även till tolerans och ansvarstagande samt generositet. Det står även uttryckligen att undervisningen ska vara icke-konfessionell, vilket betyder att det inte får förekomma religiösa inslag.

Jag menar att det är och har varit lite olika fokus i den spanska skolan på 1950-talet och den svenska skolan på 1990- och 2000-talet när jag var elev. Och eftersom jag har lärt mig att se saker ur olika perspektiv, medan mina svärföräldrar inte har fått möjlighet till detta på samma sätt i sin skolgång,  måste jag ta ansvar för att se deras bit. Jag måste se och förstå att de inte ser saker ur olika perspektiv utan är ganska inne i det perspektiv som rör dem själva. De ser saker från sitt håll, och kan inte komma att tänka på att det går att se från ett annat håll, i många fall. Detta är ganska frustrerande. Trots detta har vi ändå kommit så långt att vi båda (jag och de) säger till varandra att du gör på ditt sätt, och jag gör på mitt sätt (med t ex barnuppfostran, tvätten, städning, mannens och kvinnans arbetsuppgifter osv.), men inte så mycket längre. Ibland, som igår, försöker jag vidga deras perspektiv lite grann, men det blir oftast tvärstopp. "Vi gör så här och vi tycker så här, som vi alltid gjort och tyckt. Vi är gamla och går inte att ändra på." är ofta budskapet som jag hör dem förmedla. Jag, å andra sidan, försöker förmedla att vi kan alla lära nytt och det finns olika sätt att göra saker samt att se på saker.

Igår nådde vi kulmen. Igår var jag ute med G och promenerade och råkade få syn på två män som satt på en bänk i byns utkant och kramades och pussades med varandra. Detta förvånade mig mycket, som synd var, eftersom jag inte sett det här tidigare. Samtidigt gjorde det mig glad att de kunde och vågade uttrycka sina känslor för varandra utomhus, i dagsljus, på en offentlig (om än inte central) plats. Senare på kvällen gjorde jag misstaget (?) att berätta detta för mina svärföräldrar. De gick igång totalt och hänvisade till Bibeln och till hur fel och hemskt det var att två män visade sina känslor för varandra på det här sättet. De kunde inte alls förstå hur jag kunde försvara ett sådant handlande. De vräkte även ur sig en del fördomar mot homosexuella, som jag försökte dementera på olika sätt, men inte tänker återge här. Till slut blev jag så trött att jag gick därifrån. Jag ville inte bråka med dem, samtidigt stod jag inte ut att höra på deras åsikter. Jag försökte få M att gå hem med mig och G, men han var tvungen att kolla upp något på mobilen först. Jag blev arg, som inte kunde gå hem, fast han sa att jag fick visst gå hem, utan honom om jag ville. Jag väntade på honom, medan jag uttryckte min frustration och ilska inför honom. Inte så bra beteende, men jag hade inget tålamod över och ingen jävla lust att höra massa skit om homosexuella! G var trött och gnällig, jag var trött och arg och svärisarna var trötta och upprörda (av min historia). Till slut gick vi hem. Jag var fortfarande arg som ett bi, men försökte lugna ner mig. Idag bad jag om förlåtelse för att jag blivit arg, men svärmor verkade inte fatta att jag blivit arg på henne (även om jag vet att hon förstod det igår) och vi pratade vidare om virkning, som om ingenting hade hänt.

Och det är nog bäst så. Att ha en strategi som fungerar. Att inte prata med vissa människor om vissa saker. Det går ju inte! Jag kommer inte kunna ändra dem och de kommer inte kunna övertyga mig med sin katolska lära. Det är bättre att prata om sådant som är trevligt, som virkning, och låta dessa gamla unkna åsikter dö ut med sin generation. Jag berättade åtminstone för G när vi kom hem igår att jag alltid kommer älska honom, vem han än blir kär i. Att han får vara den han är och att han är bäst!

Och jag får sätta mitt hopp till att dagens skola, i hela världen, lär eleverna att se saker ur olika perspektiv, så att vi kan öka förståelsen för varandra och minska konflikterna! Heja framtiden!

8 kommentarer:

  1. Jag känner igen mig så i dina känslor och är en av anledningarna till jag valt svensk skola. Finns för och nackdelar med båda men just religion och "stängda synsätt" irriterar mig enormt. Men Spanien är i förändring. Har förändrats mycket senaste 20 åren med en ny generation, ännu mer med sociala medier då många unga följer inte bara kändisar men även unga från andra kulturer... Cartagena är också väldigt traditionellt och jag passar inte in även om de unga (syskonbarn, kusiner, kusinbarn etc) även de öppnar de äldres synsätt. Tittar de på spanska skvallerprogram eller läser skvallertidningar? med min svärmor var det ett bra samtalsämne speciellt då de finns många spanska kända homosexuella eller skilda eller ja, olik normen. Men annars är nog tyvärr mitt råd att inte diskutera, speciellt för att jag tror inte ni får en bättre relation... Du får visa din version och de deras för barnet. Du får vidga hans vyer.

    Åh, skulle vara spännande att läsa mer om dina tankar spanska skola vs svensk och kulturkrockar... Även om de är jobbiga att leva med så är det rätt kul och igenkännande att läsa.

    SvaraRadera
  2. Som Bella, och du själv, säger, diskutera inte allt med svärföräldrarna. Ni blir bara osams. Ingenting kommer att förändras.
    Jag tyckte att det var en intressant jämförelse mellan skolorna, verkligen kul att du hittade det där från 1945. Ännu mer intressant skulle det vara att se hur den svenska samhällsundervisningen var på den tiden, samt den spanska i dag. (Inte så intressant att jag själv kommer leta fram det, men det vore jättekul om du skrev :-)
    G har en fantastisk möjlighet att både lära sig av det traditionella Spanien och det Sverige som ni visar honom.

    SvaraRadera
  3. Tove: Jag känner igen mig mycket i det du skriver, särskilt vad gäller könsrollerna. Jag har alltid försökt anpassa mig och vara "snälla flickan" när jag är i Spanien för att inte skapa dålig stämning, även om man ibland kokar inombords. När man är gäst hos någon annan känns det ju extra känsligt också. Samtidigt kan jag tycka att det borde vara okej att uttrycka sin åsikt, typ debattera, utan att det måste bli bråk. Men det är lättare sagt än gjort många gånger - särskilt när det gäller grundläggande mänskliga rättigheter och allas lika värde som man tycker borde vara självklarheter för alla. Klart att man vill stå upp för det!

    När jag blir irriterad på inskränkthet brukar jag försöka tänka som du gör - att jag har haft tur som fått växa upp i en demokrati och lära mig att det finns flera sidor av samma mynt. Jämför jag mina svärföräldrar med mina egna föräldrar kunde det inte vara mer annorlunda. Mina föräldrar växte upp i en socialistisk demokrati och fick ta del av folkhemmets jämlikhetsideal. Vem som helst kunde lyckas; en person ur arbetarklassen kunde bli statsminister. I Franco-diktaturens Spanien var högre utbildning var endast tillägnad män ur samhällets elit. De lägre samhällsklasserna gick 6 år i grundskolan, om ens det. Undervisningen var könsuppdelad och innehållet skiljde sig åt mellan pojkar och flickor. De senare skulle uppfostras i att bli goda husfruar och mödrar - inte aktiva samhällsmedborgare. Hela den spanska skolan gick ut på att indoktrinera eleverna i katolska, fascistiska och patriotiska värden. Oliktänkande fängslades och/eller avrättades. Än idag är ju utbildningen i Spanien "klassuppdelad" i och med att högskoleutbildningen är avgiftsbelagd och studiebidrag/lån inte förekommer på samma sätt. Jag har räknat ut att den högskoleutbildning jag själv har skulle ha kostat ca 1 miljon kronor om jag studerat i Spanien (endast själva studieavgiften alltså - kurslitteratur, boende och mat är inte inräknat). Galet!!!

    Vad gäller synen på homosexuella i Spanien är min upplevelse att det ändå verkar vara ganska accepterat, konstigt nog. Visserligen har jag vistats mycket i huvudstaden, där det kanske är mer liberalt? I populära spanska tv-serier (t.ex. "Aquí no hay quien viva", "Aída" och "La que se avecina") finns det också homosexuella karaktärer representerade. I så fall upplever jag att främlingsfientligheten är ett större problem. Ofta förekommer ett stereotypt förhållningssätt till andra nationaliteter och etniciteter och även när folk inte är uppenbart rasistiska så märker man ändå av ett ointresse eller en okunskap gentemot andra länder och kulturer (obs: säger inte att alla är så - det är bara min personliga upplevelse). På senare år har jag dock märkt att den yngre generationen börjar öppna upp och till exempel försöker lära sig bättre engelska. Att fler får tillgång till internet är nog en viktig dörröppnare till resten av världen! När G blir stor får vi hoppas att vår värld generellt är mer öppen och accepterande! :-)

    SvaraRadera
  4. Förlåt för långt inlägg…
    Bella: Jag håller med om att det är stor skillnad mellan den yngre och den äldre generationen i Spanien på individnivå, vilket ju har sina uppenbara historiska orsaker. Dock har Spanien en lång väg kvar att vandra för att åtgärda de systemfel som finns i den spanska demokratin. Den spanska grundlagen är ju skriven i skuggan av en diktatur och det nuvarande regeringspartiet, det högerkonservativa Partido Popular, har rötter i den fascistiska Franco-regimen. Idag kan vi t.ex. se att Spanien har problem med yttrande- och demonstrationsfriheten, att public service och domstolarna inte är oberoende, att det förekommer utbredd statlig korruption och att man inte vill göra upp med sin fascistiska historia, såsom Tyskland har gjort. Håller dock tummarna för kommande generationer - det sägs ju att varje generation blir lite klokare än den gamla. :-)

    Annika: Jämför man Spanien och Sverige historiskt blir ju kontrasterna såklart enorma. Under de cirka 40 år Spanien var en ultrakatolsk fascistdiktatur hade Sverige under samma tidsperiod istället en socialdemokratisk regering som byggde upp det så kallade "folkhemmet" med en stark arbetarrörelse, mäktiga fackförbund samt andra folkrörelser och studieförbund. I Spanien har jag fått intrycket att "arbetarklassen" var mycket fattig/förtryckt samt var utestängda från högre utbildning. Att tänka självständigt var helt uteslutet - det var en högernationalistisk och katolsk indoktrinering som gällde. Jag har inte letat upp spanska läroplaner, men här finns ett intressant examensarbete från Universidad de Extremadura som handlar just om "Adoctrinamiento y educación en España durante el franquismo":

    http://dehesa.unex.es/bitstream/handle/10662/3264/TFGUEX_2015_Rodriguez_Caballero.pdf?sequence=1

    På s. 26-27 finns ett avsnitt som handlar om hur diktaturen fostrade kvinnor att vara...

    SvaraRadera
  5. Fortsättning:

    Göteborgs universitetsbibliotek har de gamla svenska läroplanerna inskannade på sin hemsida, så här har jag saxat in några citat. De spanska läroplanerna skulle jag dock gärna vilja veta mer om!

    I 1919-1955 års undervisningsplan för folkskolan var kristendomsundervisning ett eget ämne - det verkar inte som att man lärde sig så mycket om andra religioner. I 1955 års läroplan är det dock tillagt att eleverna också ska lära sig om ”viktiga icke kristna religioner” (s. 54). Dessutom står det följande att läsa i anvisningarna till läraren i kristendomslära, både i 1919 och 1955 års läroplan:

    ”Vid kristendomsundervisningen bör läraren städse erinra sig, att de olika hem, från vilka, lärjungarna på grund av rådande skolplikt komma, i många fall företräda vitt skilda uppfattningar av de frågor, som vid kristendomsundervisningen kunna förekomma till behandling. Han bör därför vid sin undervisning sorgfälligt undvika allt, som kan verka såsom sårande angrepp på andras åskådning eller motverka uppkomsten hos lärjungarna av en vidhjärtad fördragsamhet mot olika tänkande. Det är av synnerlig vikt, att undervisningen i kristendom, utan att den därvid förlorar i allvar eller stadga, bedrives så, att den icke kommer i strid med det nutida samhällets krav på tankefrihet för de enskilda individerna.” (s. 26/56)

    Samhällskunskap fanns inte som ämne i 1919 års läroplan, utan det var inbakat i historieämnet som ”medborgarkunskap”. Efter andra världskriget var dock världen, och Sverige, i chock över de fasor och brott mot mänskligheten som hade skett i de nationalfascistiska diktaturerna (ja, förutom Spanien då, som fortsatte att vara en sluten diktatur). I slutet av 1940-talet började därför den svenska skolkommissionen utarbeta en ny läroplan som starkare skulle peka på skolans ansvar att implementera demokratiska värden i undervisningen. Så här står det i 1955 års undervisningsplan angående ”fostran”:

    ”Till skolans uppgifter hör att vänja lärjungarna vid att inta en saklig och prövande inställning till olika problem och uppgifter. Skolarbetet bör därför uppmuntra lärjungarna att söka efter fakta och att respektera fakta, även då dessa är obekväma för de egna önskningarna. Även i fråga om värderingar bör en självständig inställning främjas. Lärjungarna bör varnas för suggestion och för benägenheten att följa första bästa auktoritet. De bör lära sig att uppmärksamma, att samma fråga ofta kan bedömas från olika utgångspunkter, och vänja sig vid att pröva och väga argument från skilda områden. En härmed nära sammanhängande men mera speciell uppgift är att stärka lärjungarnas motståndskraft mot osaklig propaganda och utveckla deras förmåga att kritiskt bedöma subjektivt färgade framställningar i övrigt. Redan genom att meddela kunskaper på olika områden ökar skolan elevernas förutsättningar härvidlag. Men eleverna bör också något övas att fråga efter vilket förstahandsmaterial en framställning bygger på, pröva om urvalet av fakta är ensidigt, överväga vilket syfte framställningen kan ha och om möjligt jämföra med andra framställningar rörande samma ämne.” (s. 6)

    Och så här står det om målen i ämnet samhällskunskap 1955:

    ”Undervisningen bör bidraga till att befästa goda normer för samlevnaden och att uppodla samarbetsvilja, ansvarskänsla och respekt för allmänna bestämmelser och för överenskommelser. Den bör vidare syfta till att väcka förståelse för de grundläggande gemensamma värdena i vårt demokratiska svenska samhälle, utveckla intresse för samhälleliga angelägenheter och vana att kritiskt och självständigt bedöma framställningar och uttalanden i allmänna frågor och på så sätt främja elevernas utveckling till aktiva, omdömesgilla och ansvarsmedvetna medborgare i ett fritt land.” (s. 102)

    Förlåt för att jag tog över ditt kommentarsfält, Tove, men jag blir bara så upprörd över orättvisor och förtryck som påverkar människor i generationer! Skulle kunna skriva hundratals sidor, haha.

    SvaraRadera
  6. Oj oj oj, vilka långa kommentarer ni har lyckats skriva! Jag tyckte att Bellas var lång, men Sofia tog ju ändå priset! Roligt ändå att ni kommenterar och orkar skriva långt! :)

    Här har jag nu hittat läroplan för la ESO (högstadiet). Jag hinner dock inte läsa allt nu, men om ni vill så kan ni fördjupa er:

    https://www.boe.es/buscar/act.php?id=BOE-A-2007-238

    Se t ex underrubriken: Disposición adicional segunda. Enseñanzas de religión. samt [Bloque 36: #cienciassociales,geografiaehistoria]
    Ciencias sociales, geografía e historia. Använd Ctrl+F och sök i dokumentet! Det är ju ungerfär tio mil långt!

    Tack för ert stöd i frågan! :)

    SvaraRadera
  7. Annars är ju Spanien känt för att vara ett otroligt gay friendly land (ursäkta svengelskan, är för trött) och många gaypar har åkt till Spanien (även från Sverige) för att gifta sig inte bara för högre chans att få sol på sin bröllopsdag, utan för att det faktiskt var det tredje landet i världen som tillät det!

    Spanien är också känt för att ha väldigt hög tolerans mot gaykulturen och för många av sina HBQT-evenemang.

    Allt det här kan man googla sig till ganska enkelt och jag har väldigt många gayvänner internationellt så jag förstår att jag kanske har information lättare till hands... Blir bara lite skevt att bilda sina åsikter efter äldre/medelålders par i en sydspansk by. Är säker på att vi hittar minst lika många sådana åsikter i svenska byar och industristäder :)

    Exempel på väldigt snabbt googlade länkar på mobilen men jag är säker på att du kan googla dig till bättre artiklar själv om du är intresserad:

    "Samma år godkände även Spaniens parlament att samkönade par ska få gifta sig och adoptera, då de även lyckades få igenom några av världens mest liberala lagar om jämställdhet mellan kvinnor och män"
    https://www.svt.se/nyheter/utrikes/tidslinje-samkonade-aktenskap-ar-nu-lagligt-i-23-lander-sa-har-gick-det-till

    https://www.thelocal.es/20160517/five-reasons-why-its-good-to-be-gay-in-spain

    https://en.m.wikipedia.org/wiki/Same-sex_marriage_in_Spain

    https://en.m.wikipedia.org/wiki/LGBT_rights_in_Spain

    http://news.gallup.com/poll/183809/european-countries-among-top-places-gay-people-live.aspx

    https://www.quora.com/Is-Spain-gay-friendly-Several-surveys-show-the-people-of-Spain-are-very-accepting-of-homosexuality-and-the-country-has-very-pro-gay-laws-What-about-the-fact-that-Spain-is-so-Catholic-What-makes-Spain-gay-friendly-when-Mexico-is-far-from-that


    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej! Jo, det är klart att det finns olika åsikter inom ett och samma land, och mina svärföräldrar representerar ju egentligen ingen mer än sig själva, men samtidigt tror jag att de är ganska representiva andra i samma ålder och med samma utbildningsnivå i liknande miljö, såväl i Sverige som i Spanien. Samtidigt hyr de ut en affärslokal till en man som är öppet gay, så det är inte heller så att de är emot homosexuella utan blev nog mer förskräckta att jag sett att två män öppet kysst varandra. Jag tror att det är mer det som de reagerade mot: den sexuella handlingen, och sedan att de la in en massa annat som jag inte sagt (t ex om deras klädsel osv) grundar sig säkert i deras förakt för det i deras ögon onormala...

      Radera

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...