Vara med sitt barn

Ibland när jag behöver slappna av och vill läsa något ospännande läser jag i mitt eget arkiv. Det är ganska fint att se hur livet förändras och göra nedslag lite här och var i det som varit. Så en kväll läser jag ett inlägg om att Umgås med sitt barn, som jag skrev i maj 2019. Då var han 2 år och 9 månader, nu är han 8 år och 9 månader. 

Självklart har han förändrats en hel del på dessa år, men som tur är tycker han fortfarande ofta om att umgås med mig.

Förra veckan var lite knasig för jag var i Stockholm med jobbet hela torsdag och fredag, men på måndagen passade jag åtminstone på att umgås med mitt barn. När vi kommit hem och käkat var vi ute på gräsmattan bakom radhuset och kastade ett frigolitflygplan han fått av mormor och morfar i påskpresent. Sedan kan det hända att jag har minneslucka från tisdagen och onsdagen... Men nu i helgen hann vi umgås igen! 

På lördagen var jag väldigt trött efter Stockholmsresan och hade väl siktet inställt på att ta det lugnt hemma, något jag inte är särskilt bra på. G bröt ihop redan efter frukost när jag sa nej till hans idé om att åka tåg till Uddevalla och äta sushi. Han grät och grät och grät, otröstlig. Sedan kom han igång att leka med något och ville vara ifred. M åkte och jobbade och efter lunch satte jag mig i solen på baksidan för att slappna av. Men G ville göra något. Han kom med olika förslag men det kändes inte helt optimalt, pga restider och öppettider som inte riktigt synkade. 

Så kom jag plötsligt på vad jag kanske skulle orka: Utflykt till vår favoritö Dyrön. G sa ja med en gång, som tur var och vi hann precis packa en fikaväska och cykla ner till färjan. Väl där gick vi på rutin: Glass, lek på lekplatsen medan jag vilade och pratade i telefon, minigolf, vandring till vår hemliga vik. Fika medhavd fika och doppa fötterna i det iskalla havet. Vid tjugo över fyra kom jag på att jag skulle kolla färjans avgångstider och insåg då att vi hade 28 minuter till nästa färja, annars skulle vi inte vara hemma förrän närmare kl 19. Så vi tog snabbt på oss våra strumpor och skor och pinnade iväg mot öns norra färjeläge. Vi hann precis! Så tacksam för att G är bra på att gå och bra på att dra upp tempot när det behövs.

Igår söndag umgicks vi också, faktiskt. Visst, han hann med 2 timmar youtube på morgonen och lite minecraftspel på kvällen, men vi hann också vara med på en cykelparad, värma oss hos mormor och morfar (G lekte med tågbana medan jag pratade med mina föräldrar), cykla hem och sedan ha sällskap tillsammans till och från simskolan. Jag har också lagt G dessa två kvällar och då läst böcker för honom, också en mysig stund. 

Om nio år är han nästan vuxen! Då vill han säkert inte umgås med mig och definitivt inte att jag läser godnattsaga! Tiden går fort och långsamt samtidigt när man har barn, men mest fort kan jag tycka nu.

Hur umgås ni med era barn? Tips på aktiviteter någon?

Reseplanering sommaren 2025, del 1

Idag har jag äntligen köpt de sista biljetterna på nerresan i juni. Det är en lättnad! Jag valde även denna gång att inte köpa interrailpass. Det kanske är dumt, men jag blir plötsligt ivrig och då känns det som ett ytterligare steg att lösa och kanske lite krångligare och samtidigt inte helt säkert att det blir billigare. Nu har jag alltså köpt "lösa biljetter" för vart och ett av tågen och bussarna, samt färjan. Det här med att hitta en bra och rimlig väg ner genom Europa är inte helt lätt. Jag avundas Jeans kommunikationstabell. 

ack! låt oss resa

härifrån – tar upp en kommunikationstabell ur fickan- genast,

med nästa tåg! – vi äro i Malmö klockan sex och trettio;

Hamburg åtta och fyrtio i morgon tidigt; Frankfurt –

Basel en dag och i Como genom Gotthardbanan om, låt

mig se, tre dar! Tre dar! 

Det låter så enkelt. Sedan kanske det inte var så enkelt i verkligheten, som det framställs i Strindbergs Fröken Julie. De flesta hade antagligen inte råd (då heller) men ändå - kommunikationstabell fanns. Och nu finns internet, och dess oändliga möjligheter att söka, söka, söka. Så det är vad jag har gjort, sökt.

Så här ser vår planering ut (alla tider är cirkatider, priserna är för 2 vuxna och en åttaåring):

Dag 1: Bil hemifrån till Tysklandsterminalen i Göteborg. Färjan går kl 17.45 och färdbiljett, en trebäddshytt med havsutsikt samt frukostbuffé kostar 3323 kr. Vi anländer strax efter kl 09 på morgonen till Kiel.

Dag 2: Kiel - Karlsruhe kl 11-17 med tåg ICE 77. 1750 kr. 

Dag 3: Karlsruhe - Strasbourg kl 08-08.50. 692kr. Här hade det varit billigare och kanske smartare att ta en buss, men det kom jag på först efter att jag bokat. Vi har sedan fem timmars paus innan vi kliver på tåget till Bordeaux. Resans saftigaste sträcka, prismässigt. Lite drygt 4000 kr gick den biljetten på. Vi är framme i Bordeaux kl 20.05 om allt går som det ska. Tåget heter TGV 5454. Förra året gick det ända från Karslruhe, men inte i år tydligen. Synd.

Dag 4: Bordeaux - Hendaye kl 09-12. 824 kr. I gränsstaden Hendaye går vi några meter över till spanska staden Irún, där tar vi lokaltåget Euskotren till Donostia Amara och därifrån ett annat Euskotren till byn Zumaia. Denna by kom upp lite av en händelse när jag tittade på googlemaps på hur man kunde åka, eftersom jag inte lyckas söka med Euskotrens sökrobot på hemsidan. Det tar ca 40 minuter från Hendaye till San Sebastian och sedan ytterligare 40 minuter till Zumaia. Där stannar vi sedan i tre nätter i en lägenhet vi hyr via Airbnb, första gången vi testar detta.

Dag 5 och 6: Vara i Zumaia. I Zumaia hoppas jag att vi kan bada, vandra, vila och kanske åka lite båt eller paddla SUP på floden (om det finns flytvästar att låna). 

Dag 7: På morgonen tar vi Euskotren till Donostia/San Sebastian och sedan därifrån med en Alsabuss till Madrid. 1670 kr, dyr bussresa tycker jag. Klockan 17 är vi framme i Madrid och möter upp våra vänner som bor nära Puerta del Sol. Som tur är kan vi sova en natt i deras lägenhet. Det ska bli roligt att se hur de bor och såklart också roligt att träffa dem!

Dag 8: Alsabuss Madrid-Lissabon Oriente. kl 10.30-17.30 (men här behöver vi byta tidszon så det tar 8 timmar, inte 7). 842 kr. Billigt för så lång resa!

Dag 9: Lissabon - Sintra. Här kommer vi antagligen åka tåg en bit och sedan bil med Åsa. Det ska bli roligt att träffas IRL igen och förhoppningsvis får vi spana in hennes hus och kanske doppa oss i hennes pool.

Dag 10 och 11: Vara i Sintra. Här har vi också hyrt boende för tre nätter via Airbnb. En liten lägenhet med uteplats/trädgård. Vi får la se hur det är. Bra, hoppas jag. I Sintra hoppas jag att vi kan gå och titta på det halvgalna slottet och kanske åka till havet och bada om det är nära och går lätt att ta sig dit. 

Dag 12: Sintra-Lissabon-Faro-Huelva. Mellan Lissabon och Faro tar vi tåg kl 10-13.30, sedan väntar vi tills att klockan nästan är 16 och då tar vi en Flixbuss till Huelva, där vi förhoppningsvis blir upphämtade av någon av Ms bröder. Denna sträcka kommer totalt kosta 942kr. Tågbiljetterna fick vi extra billigt  för att vi köpte dem i god tid. Ordinarie pris per vuxen var 24€ men om man köpte dem i god tid kostade de 12€. Sympatiskt sätt att sätta priser, tycker jag. 

Så, hur kommer detta att bli? Vem vet? Förra året minns jag att vi liksom tröttnade efter ca 5-6 dagar, men det åtminstone jag tröttnade på var detta runtkuskandet och letandet efter restaurang, betala dyra restaurangnotor och äta restaurangmat. Därför har vi detta år testat att boka lägenheter i såväl Zumaia som Sintra, dels för att kunna vila upp oss, dels för att kunna laga egen mat åtminstone något mål per dag och äta billigare frukost.

Att boka boende i Lissabon var förresten ett äventyr och en kamp i sig. Det var väldigt, väldigt svårt att hitta något vettigt till vad jag kände var ett rimligt pris (gärna ca 1200 kr för en natt, tänkte jag mig, men det blev nästan 1900 kr ändå). Det finns massor av hotell, hostels och lägenheter som hyrs ut men alla hade de något "fel" eller något som kändes som om det inte skulle funka och jag fick leta vidare. Till slut blev det en liten lägenhet på markplan på världens pyttigaste gata i stadsdelen Alfama. Den pyttiga gatan leder till ett pyttelitet torg som enligt google maps huserar både en Fado-bar och ett café. Så det blir förhoppningsvis bra. Vi ska bara sova där ändå och sedan åka lite spårvagn och möta upp Åsa i en grannstad. 

Total kostnad för de förköpta biljetterna blev denna gång 14077 kr, varav tågbiljetter ca 7000. Lokaltrafiktågen vi ska ta hoppas jag inte kostar så värst mycket. Så, kanske var det ändå värt (ekonomiskt) att inte köpa interrail denna gång. Kanske inte? Vi ska åka en del buss och också färja. 

På vägen hem blir det nog en något snabbare resa, mer raka vägen. Jag gissar på La palma del Condado - Madrid - Girona (sova) - Lyon (sova) - Karlsruhe (sova) - Kiel (sova på färja) - Göteborg. Men vi får la se. Jag ska vila några dagar nu innan jag påbörjar det bokningsäventyret.

En av anledningarna till att jag skriver upp här hur vi bokat är att inspirera fler att testa genom att ge ett resvägsförslag, även om jag vet att inte alla reser mellan just Göteborgsregionen och sydvästra Spanien. En annan anledning är att själv kunna titta när vi väl är iväg, och få en snabb överblick utan att behöva  dra fram biljetterna och bläddra. En tredje anledning är att själv kunna se, året efter, hur vi åkte och vad det kostade. Inspirera mig själv, med andra ord. 

Att resa är dyrt. För att ha råd sparar vi under hela året. Vi lägger alltså undan från bådas löner varje månad på ett gemensamt sparkonto. I år har vi endast tagit pengar från det kontot till att köpa nya gardiner till sovrummet (roströda sammetsgardiner i bomull!) och därför har pengahögen kunnat växa en del där. Förra året hade jag nog mer ångest över kostnaden än i år. Nu är jag mer i acceptans. Ändå blev jag stressad när jag såg hur snabbt pengasumman på kontot sjönk medan jag köpte biljett, efter biljett, betalade hotellrum och lägenheter. Så det var väldigt skönt att kunna sätta över några tusen idag igen, när våra löner kommit. Och det är ju faktiskt en lön till innan vi åker, och sedan en lön när vi är iväg. Så ja, det blir nog bra med det också. 

Påskhelg med städ, mat och reseplanering

För alla som tilltalar mig berättar jag att jag städat Gs rum väldigt ordentligt den här påsken. Med alla jag känner pratar jag om vår reseplanering. Tillsammans med min vän A reste jag tillbaka 22 år och satte mig på en scen och fikade medhavd fika i Uddevalla.

Inte vet jag om det är särskilt intressant alls att lyssna till andras semesterplaner, antagligen är väl intresset på noll, om inte lägre, ändå berättar jag. I fredags började jag köpa biljetter. M och jag var överens om att vi skulle ta oss till Irún via Kiel, Karlsruhe, Strasbourg och Bordeaux och jag satte igång att köpa. Det kanske inte var bästa läget för vi skulle snart iväg till Uddevalla och gå på bio med våra kompisar (läs: G skulle se Minecraftfilmen tillsammans med sin kompis, kompisens lillasyster och pappa medan mamman och jag skulle umgås i lugn och ro). Så jag köpte färjebiljetten (dyr) och sedan direkttåg (ICE 77) Kiel-Karlsruhe. Om det är framme i tid så är vi i Karlsruhe strax efter kl 17, vilket aldrig hänt de två gånger jag åkt denna sträcka. Sedan, för att komma till fransk-spanska gränsen utan att behöva passera Paris (mål med resan: absolut inte passera Paris), behövde jag först köpa Karlsruhe-Strasbourg och sedan Strasbourg-Bordeaux. Jag kunde inte köpa båda sträckorna som en biljett, mystiskt nog. Och jag borde köpt en bussbiljett Karlsruhe-Strasbourg för det hade blivit billigare, nåja. När jag väl köpt denna biljett höll jag på att köpa en svindyr biljett via Paris till Bordeaux, men avbröt köpet innan jag betalat. Pjuh! Sedan var det dags att åka till Uddevalla. Nåväl, dagen efter hittade jag en direkttågsbiljett Strasbourg-Bordeaux (TGV 5454) - också den svindyr, och vi kommer ha 5 timmars bytestid i Strasbourg vilket innebär att vi kommer hinna se lite av stan och äta lunch. (Besvikelse att TGV 5454 inte går ända från Karlsruhe som det gjorde förra sommaren.) Igår köpte jag också Bordeaux-Hendaye kl 09.22 efter att ha rådfrågat G om vi skulle åka på morgonen eller eftermiddagen och han valde morgonen för att komma fram tidigare till Spanien (och hinna bada). 

Det är som om vi värker fram den här resan. Både M och G involveras och M och jag ägnar en ansenlig tid åt att diskutera olika möjliga resrutter, för och emot osv. Nu har vi (nog) landat i att vi tyvärr skippar Galicien denna gång och istället gör två andra stopp: 1. By vid havet i Baskien, 2. Sintra i Portugal, dit vi reser via Madrid. Byn i Baskien hittade jag eftersom googlemaps visade mig att det går ett tåg från San Sebastian till byn (Zumaia heter den) som bara tar 40 min. Då kan vi kanske ta det samma dag som vi kommer från Bordeaux och sedan sova 2-3 nätter där och vila upp oss efter resan. Efter detta åker vi vidare till Madrid (antagligen med buss från San Sebastian eftersom det går snabbare än tåget, sjukt nog) och sover där en natt hos våra kompisar som har en lägenhet i centrum. Sedan på något vis tar vi oss från Madrid till Sintra, antagligen via Lissabon - men denna delen av resan har jag inte börjat kolla upp än. 

Anledningen till att vi tyvärr antagligen hoppar över Galicien är för att det är lite halvkrångligt att ta sig dit och för att det högst troligt blir för mycket på en och samma resa. Man blir mätt efter ett tag, och förra året blev jag mätt samma dag vi anlände till Bilbao. Då hade vi varit på resande fot i sju dagar. Denna resa kommer absolut inte bli färre dagar, men det känns ändå bra att inte klämma in både Pontevedra och Sintra på en och samma resa. Jag tror helt enkelt inte vi kommer orka det. Däremot känns det väldigt bra att få in en by-relax mitt i, i form av Zumaia. 

...

Så i fredags när jag lyckats avbryta köpet av biljetten via Paris, satte vi oss i bilen G och jag och körde norrut till Varekil där våra vänner mötte upp. Min kompis A hade kommit på att hon kunde köra min bil, så att jag skulle slippa (jag är en bilkörarfegis) och så gasade vi ännu längre norrut ända till Uddevalla. Så snart vi pluttat in kidsen och As man i biosalongen gick vi tillbaka till bilen och hämtade min medsmugglade fika, och en filt. Sedan gick vi i regnet till Margaretegärdeparken där jag mindes att det fanns en scen med tak och satte oss på scengolvet och åt den medhavda fikan. För att kunna göra detta transformerade vi tillbaka oss till 17 respektive 15 års ålder. Sedan delade vi med oss av fina och mindre fina tonårsminnen medan regnet droppade runtom scenen, människor strosade förbi med sina hundar och familjer och tulpanknopparna svällde. Det var fint att vara i tonårsminnena en stund med min vän. Det var mysigt att sitta där på golvet, på varsitt sittunderlag, med en filt över benen och hinna prata. 

När biofilmen var klar hade vi handlat till middagen och hämtade upp G och körde mot min väns ö. Det blev en något krånglig hemfärd då bilen As man körde (med deras båda barn i) kajkade ihop totalt och vi fick hämta storpojken, mannen fick ringa bärgning och skjuts osv. Men tillslut var vi hemma och lagade hamburgare och pommes. Innan vi kringelikrokade oss hem i vårnatten hann A och jag ligga i soffan och se två avsnitt av Mia Skäringers nya tragikomiska serie. Jag vet inte vad jag tycker om den. Det gör ont på något sätt att se den.

På vägen hem såg G och jag livets solnedgång. Både himlen och havet brann när vi körde över bron mellan våra vänners ö och vår. Vi stannade precis efter bron och sprang tillbaka för att ta kort. Då hade ljuset ändrats, men det var ändå vackert. Sedan körde vi vidare, hemåt. 

...

Igår påskafton städade vi alla tre tillsammans nedervåningen. Det var särskilt ett hörn i vardagsrummet som förvandlats till en enorm trasslig hög av leksaker som fick sig en omgång. Sedan fick jag moppat golven till och med. Det gör jag alldeles för sällan! Efteråt åkte vi ner till mina föräldrar och åt påsklunch och snickrade en nål till Gs vävram. Jag blev plötsligt uttråkad och började virka en boll.

 På kvällen lagade jag köttfärssås och spaghetti och sedan såg G och jag två avsnitt av Cleo löser fallet - som faktiskt var mycket bättre än jag först trodde. 

Kvällen avslutades med att M och jag låg i soffan och såg filmen Green book. Jag har sett den förr - men den är bra! Både klass och rasism tas upp väldigt tydligt. 

...

Så idag har min städiver hittat sina offer i våra fönster (och fågelburen). Jag har tvättat alla fönster förutom dem i köket, så dem får jag la ta imorgon. G har lekt hos en kompis och så har vi lagat och ätit middag hos mina föräldrar. Rostas med vitlöksstekta champinjoner och hemlagade pommes/potatis i ugn i pommefrites-form. Mycket gott! 

Så ja, det var väl den påsken det. Imorgon är sista lediga dagen innan en troligtvis väldigt intensiv fyradagarsvecka drar igång. Så imorgon ska jag försöka fokusera på att vila. Kanske kolla lite mer på resan, antagligen... och kanske putsa två fönster, men sedan vila. Kanske gå en promenad med min vän E i grannbyn, men också vila. 

Glad påsk! God natt!

Naturen behöver dig och du behöver naturen

Utsikt kl 20.01, efter bergsbestigning

Nu när det är så mycket hela tiden överallt i mitt sinne, på jobbet med det ena och det andra, hemma med att försöka planera en resa som bara känns krånglig, är naturen det jag behöver. Naturen behöver ta emot min kropp och mitt sinne behöver ta emot naturen. Min kropp behöver röra sig i naturen, lyssna, titta, lukta, ta in. Jag kan riktigt känna hur läkande naturen är. Jag behöver naturen och naturen behöver mig. 

Så jag cyklar. Jag cyklar till jobbet nu och mitt barn cyklar bredvid. Denna veckan tar han sin sparkcykel, inte elektrisk gudbevaremigväl. Nästa vecka ska han cykla igen, hoppas jag. Det är påsklov och jag unnar mig tjugo minuters sovmorgon. Det får det vara värt, att komma lite senare till jobbet, för sedan jobbar jag så effektivt att jag aldrig jobbat så effektivt förr. Det är åtminstone så det känns.

Idag flödesskrev jag i ett anbud. Oj, så många stavfel det blev! Tur att Word kunde hjälpa mig att hitta rätt stavning sedan. Nu börjar jag förstå hur eleverna gör ibland: de bara skriver och så får det bli som det blir. De missar den lilla detaljen att gå tillbaka och läsa igenom, ta en paus, läsa igen och redigera och lämna in. Den detaljen missar oftast jag med, när jag skriver här. Anbud däremot är en helt annan femma!

Jag frågade min granne igår om hon ville gå ut med mig. I naturen alltså. Det ville hon inte. Hon ville vila. Hon var trött. Jag var trött och behövde vila i naturen. Så det kanske var lika bra att jag gick själv. Det blev nog mer vila då. Ingen att babbla med. Babbla är jag bra på, såväl i tal som i skrift. Jag gick först och fotade mina, hennes och en grannes vårkrukor utanför våra dörrar. Småpåskliljor, penséer och lite annat. Sedan gick jag till närmsta havsvik. Där såg jag två sädesärlor som sprang runt och gjorde något. Kanske åt de insekter, kanske något litet havsdjur som spolats iland? Söta var de i varje fall och i ett annat liv skulle jag vara naturfotograf. Eller så blir jag det sedan, när jag tröttnat på att vara lärare. Hur blir man det ens? Med de funderingarna vandrade jag vidare, förbi viken och in i skogen. Där satte jag mig och rensade i en bäck med bara näven. Jag älskar sånt! Det är ju konstigt, för bara barn älskar sånt. Men det ger en sån tillfredsställelse att se vattnet rinna sedan, vilket det inte riktigt gjorde för jag orkade inte göra klart. 

Den rätta vägen, mot ljuset, i vårkvällen

Sedan gick jag vidare och på ett berg stod det plötsligt en ståtlig råbock och tittade på mig. Blick stilla stod den. Den kunde ha varit en staty. Jag sa hej och gick vidare. Till sist kom jag fram till min återhämtningsbänk. Satte mig och tittade ut över havet och småöarna. Fästningen ganska långt där borta. Fyrarna som jag inte ens orkade hitta på horisonten. 

Sedan gick jag tillbaka och plötsligt var råbocken där igen. Han sprang över en äng, eller om det är en gammal åker. Och så plötsligt hoppade han till och sparkade bakut. Utan anledning, vad jag kunde se. Sedan ställde han sig där vid kanten en stund för att till sist gå in i skogen. Inte blick stilla precis. Inte som en staty. De är vackra, och fulla med fästingar. Ni har väl vaccinerat er för TBE? Börjar bli dags nu. Gör det till minne av min kollega, om inte annat. 

När jag kom hem var jag trött på ett skönare sätt. Kroppen var också trött, inte bara huvudet. Huvudet var nog till och med piggare och jag satte mig och sökte tågresor - igen! Det gick inte så jättebra den här gången heller. Jag kom till Girona och där tog det mer eller mindre stopp. Jag mailade Renfe om när fler avgångar Madrid-Ourense skulle släppas för juni men fick ett långt artigt skrivet ickesvar till svar idag (men jag fick åtminstone svar). Svarets kontenta var: Vi vet inte. Nähä. Synd!

Naturen behöver mig och den behöver dig och därför krånglar jag med tågresor istället för att bara ta flyget. Det är ute att flyga, brukar jag tänka och säga. Andra saker man kan säga har Maria Soxbo listat i ett inlägg. Bara att läsa och inspireras!

Idag har vi börjat prata om att kanske hyra bil i San Sebastian och åka med den till Pontevedra. Då slipper vi hitta någon resrutt och kan stanna till var vi vill på vägen. Kanske blir det till och med billigare. Kanske inte. Inte mer miljövänligt alls dock, men ändå bättre än att flyga. Våra kompisar som jag lärde känna på ett tåg i Tyskland tipsade om att åka Alvia-tåg via Vitoria-Gasteiz till Santiago de Compostela. Kanske en idé. Kanske en väldigt bra idé till och med. Vitoria-Gasteiz är fint, om man orkar se det. Vi får se. Jag ska söka lite till. 

M säger att han bara vill till Obidos. Åsa tipsar ivrigt om Sintra, och jag ska försöka få M att tycka det är en bra idé. Jag måste bara ta mig tid att prata med honom om det först. En annan dag, för nu sover han. Man orkar bara en viss mängd reseplanering per dag. Det tar på krafterna. Hjärnkrafterna.

Så när jag tröttnat på att försöka hitta något vettigt nu ikväll cyklade jag iväg till grannbyn för att hjälpa min vän E med lite trädgårdsfix och sedan gå en promenad. Vi besteg ett berg och jag blev trött. Oj oj. Detta är min träning! Sedan kraschade jag lite i hennes kök. Drack vatten, konverserade tonåringarna och smygåt en ostskiva. Och så cyklade jag hem igen. Jag cyklade och nynnade på min kompis låt Braun och jag tänkte att för varje cyklad kilometer sparar både jag och samhället stora pengar. Jag tjänar dessutom i hälsa, vilket samhället också tjänar på. (Stora pengar = 1,40 kr i sparade pengar för samhället per  cyklad kilometer.) Så hur mycket har jag sparat samhället idag? 14 kronor blir det nog! Om jag kört bil istället hade jag kostat samhället 15 kronor. Så då gick samhället 29 kronor plus på mitt val att cykla, bara idag. (Räknade jag rätt nu?)

Så ja, naturen behöver mig och jag behöver naturen. Ingen blir förvånad av rekordvärmen och extremvädren, eller ingen borde i alla fall bli det - sa ministern. Det vi borde bli är handlingskraftiga, på alla nivåer och i alla sammanhang där vi är. Handlingskraft åt rätt håll borde ministern också ha. Det tycker jag. God natt!

Glad påsk! hälsar grannens fina krukplantering

Aktiv helg i april

Jag var osäker på om mina planer för den här helgen verkligen var bra för mig. Skulle jag orka? Vi är inne i en väldigt intensiv period på jobbet just nu och kanske behövde jag bara återhämtning i helgen och inte allt det jag planerat? Både i måndags och  tisdags hade jag andan i halsen av stress och behövde verkligen gå ut i naturen när jag kommit hem och ätit middag. Båda  dagarna gick jag och satte mig på en bänk med utsikt över havet och grannöarna, gick genom skogen för att komma dit. Vårfåglarna sjöng sitt vackraste och humlorna surrade runt vitsipporna. Det var välbehövliga ljud. 

I torsdags och fredags orkade jag inte vara stressad mer. Det får bli som det blir med allt, gå som det går. Min chef har goda förhoppningar i varje fall, och på något sätt får vi säkert ihop det som ska fås ihop. Så blev det helg. 

Helgen inleddes med att G och jag på fredag eftermiddag åkte till min bokcirkel. Det var inte så många där men vi hade ändå ett intressant samtal om boken Far inte till havet av Elin Anna Labba (2024), en bok jag starkt rekommenderar. Den var så vackert och poetiskt skriven, samtidigt oerhört drabbande, sorglig och hemsk. Inte minst är det hemskt att den historia som berättas i boken var något ingen av oss i bokcirkeln någonsin hört talas om, nämligen överdämningen av byarna vid Stora luleälvs källsjöar 1923-1972. Romanens fokus är en familj med mamma, moster och dotter och det är mest ur mammans och dotterns perspektiv historien berättas, även om sjön också har en egen röst. Intressant nog är också samiska ord och korta meningar insprängda i texten och blir en del av läsupplevelsen. Ja, den här boken tycker jag verkligen man ska läsa!

Väl hemma hade grannen fest och jag var helt slut. G och jag käkade potatismos och korv till middag och sedan tittade vi på youtube, har jag för mig. Konstiga naturfenomen och sånt. 

Lördag och städdag. Inte hemma men i bostadsrättsföreningen. Redan innan nio var min man ute och sågade i en häck och jag kom ut efter en stund och eftersågade lite med min japanska samurajsåg. Efter en stund kom G också ut och sopade grus med en manuell grussopningsmaskin, klippte med sekatör och gungade. Det var fyra barn ute och alla var väldigt peppade på att hjälpa till! (Och om det är i något yrke jag skulle kunna se mig G i framtiden så är det inom t ex trädgårdsskötsel. Han älskar verkligen att röja! Om han inte blir kyrkomusiker eller DJ då...) Efteråt var det korv med bröd och sedan gick vi in. Jag behövde vila, vilket jag gjorde i inte så lång stund. Vi hade nämligen blivit bjudna till våffel-fika hos mina föräldrar, så vi tog cyklarna och hojade ner. Så skönt att G är så säker på att cykla nu. Det går riktigt bra! Han lärde sig inte förrän han var drygt fem år, men nu trampar han sig fram utan problem. 

Våfflorna med hemkokt hallonsylt och vispad grädde var supermumsiga, men det behöver jag knappt berätta, eller hur? G lekte inne och ute och jag la pussel med mamma. Pappa la golv i hallen vi målade förrförra helgen.

Samtidigt som vi cyklade hem kom en dimma inblåsande från havet. Hu så kallt det blev! Tur att jag tagit med dunvästen till G. Det hade nästan känts som sommartemperaturer under städdagen, men så mycket kallare det blir när luften fylls av vattendroppar.

Efter allt detta var jag trött i kroppen och knoppen på ett skönt sätt. Som tur var orkade jag svänga ihop en enkel tacomiddag till mig och G, och M som åt när han kommit hem från jobbet lite senare. G och jag såg på TV igen. Miniagenterna och youtube om jag minns rätt. Jo, nåt dubbat från USA med ingenjörer som  visade roliga uppfinningar. Han pratade dock oerhört snabbt och på spanska så jag blev alldeles trött, men det var roligt att se ändå. Sedan var det sooova som gällde!

Och idag, söndag. Syrran och jag hade planerat att ses i stan och köpa vandringsryggsäck till mig. Inte för att jag ska ut och vandra direkt utan för att jag ska ha något bra att packa i när vi åker på tågluff i sommar. Vi har nämligen tänkt ta tåget  till Galicien och sedan genom Portugal ner till Ms familj i sydvästra Spanien, och sedan hem igen men en snabbare väg. Tyvärr har jag inte hunnit planera så mycket än men det lutar åt att vi åker färja Göteborg-Kiel och sedan sover i Karlsruhe, Lyon, Girona, kanske Ourense, Pontevedra och sedan vet jag inte mer. Det ger sig. Annannan rekommenderar Viana do Castelo, Porto, Coimbra, Lissabon och Faro. Annika rekommenderar Tomár, Òbidos, Batalha, Peniche, Nazaré och Sintra. Det förstår ju vem som helst att alla dessa platser har vi inte en chans i världen att besöka... och jag vet av erfarenhet från förra sommaren att när vi är på dag 7 kommer vi vara ganska trötta på att resa och se nya saker, leta restaurangmat osv. Därför funderar jag på om vi kanske borde sova 3-4 nätter på samma ställe, någonstans i Portugal, företrädelsevis i en lägenhet så vi kan laga egen mat. Vi har aldrig testat Airbnb, men det kanske är dags? 

Söndag med syrran, var det ja... Vi hade en fin dag i stan. Först gjorde vi några småärenden, sedan åt vi goda ramennudlar och sedan tog vi tjuren vid hornen och gick till totalt 4 affärer för att hitta den bästa ryggsäcken till mig. Det var svårt och då och då kände jag missmodet komma smygande, men vi lyckades tillslut. Det viktiga var hur den satt, sa syrran. Luftspalt i ryggen, lagom lång (läs kort) i ryggen, dragkedja i sidan och topplock var viktiga kriterier. Efter fyra butiker och godispaus på en bänk i solen blev det till slut en Sirrus 36 liter från Osprey. Jag känner mig nöjd. Jag har tidigare lånat syrrans Vina 40 liter från Haglöfs, men den är lite stor för mig (i ryggen) säger syrran, och nog får jag lita på henne som erfaren fjällvandrare. Jag ville inte ha större än 40 liter för då blir den för tung, så 36 liter blir nog lagom för mig. M tänker testa att ta en gammal Haglöfsryggsäck som han köpt på loppis (klarblå med gamla loggan). Vi får se om den räcker, den är ganska liten. G i sin tur har en Vaude puck 14 rygga. Slut på helt obetald reklam!

Väl hemma från stan (jag var iväg i exakt 8 timmar) kom jag hem till en tom lägenhet, då G och M var iväg på simskola. Jag blandade i ett ägg och en del vetemjöl i potatismoset jag gjort i fredags och stekte potatisplättar. Lätt och gott, fast jag borde ha saltat moset lite mer. Sedan la jag mig i soffan och såg klart första akten av pjäsen När vi var samer på svtplay. Sedan ringde jag en vän en sväng innan G och M kom hem och G behövde sitta nära sin mamma som varit på vift hela dagen. Sedan la jag G och nu sitter jag här, i soffan och skriver.

Så ja, det var den helgen det. En solig och fin och aktiv helg i april. Nu är jag trött men kan konstatera att jag faktiskt orkade med helgen, trots allt. Hoppas ni som läst också haft en fin helg och att veckan som kommer blir snäll mot oss på alla tänkbara vis. Och glöm inte att lyssna på koltrasten i skymningen och humlesurret vid vitsipporna. Det är bra för själen!

Energi av något nytt

Denna helgs äventyr var att göra något helt nytt, något jag aldrig har gjort förut, utan att röra mig särskilt långt från hemmet. Äventyret skulle genomlevas tillsammans med två mer rutinerade äventyrare: min pappa och min syrra. El padre y la syrra. Vi skulle renovera!

Mina föräldrar köpte ett hus här i byn för nästan 15 år sedan. Det har fyra sovrum varav två ligger på övervåningen. Syrran och jag har varsitt, hon ett som sovrum och jag ett som kontor - fast det står två sängar där och G sov där när vi bodde där. Mellan dessa sovrum finns en hall och i den hallen fanns det, fram till för någon vecka sedan, en stor garderob, ett fult golv, avrivna tapeter på väggarna som halvt täcktes av en enorm krabba och totalt fem dörrar i två olika färger. Hej och hå. Denna hall är inte ett ställe man är i, man går bara förbi. Därför var det inte lika prioriterat att fixa till som köket med lutande golv i marmorimitation, väggarna med strukturtapet i skummig plast, syrrans rum med ljusblå lister osv. Pappa har gjort en hel del genom åren. Byggt altan och trappa, satt upp skivor utanpå källaren, bytt fasad (med hjälp av byggarbetare i och för sig), lagt golv i stora delar av bottenvåningen (med hjälp av syrran), snickrat diverse inredning, t ex en bänkskiva i köket, väggfast bänk att sitta på i hallen, hatthylla... Nu börjar jag förlora fokus, och ni har märkt det för länge sedan. 

Nu i helgen var det dags för den lilla hallen med den stora garderoben att få sig en uppfräschning helt enkelt! Redan förra helgen började min pappa och jag riva garderoben, i veckan rev vi loss golvlister och golv. G och M hjälpte till både att riva och att slänga ut genom fönstret och lasta på släpvagnen. Så var helgen kommen. Fulhallen skulle bli fin! Både igår och idag har G och jag varit där. G har underhållit sig själv och i viss mån mormor, medan syrran, pappa och jag har fixat i hallen. För att själv minnas hur man gör detta är det bäst jag skriver upp det. 

Golvet och golvlisterna var som sagt borta, så vi började med att plasta in alla fem dörrar och tejpa listerna runtom. Sedan målade vi taket vitt. Lunch! (Jag hade gjort lasagne kvällen innan och tagit med den.) Sedan var det dags att tapetsera med vit renoveringstapet. Den är tydligen tjockare än vanliga tapeter och används för att slippa spackla och jämna till. Syrran och jag tapetserade och pappa fogade i hörnen med något vitt. Det var mycket lim man behövde kleta på, på väggen, och så fick jag ta emot tapetrullen, passa in kant i kant och sedan skära av med en cutter (uttalas som det stavas, fast på spanska) med lite marginal längst ner. Nu vet kanske inte folk i Sverige vad en cutter är men efter lite efterforskningar på Wikipedia så heter det mattkniv på svenska. Det hade jag ingen aning om! 

Sedan fick tapeterna vila till idag, för vi behövde vila. 

Idag gick vi vidare med processen genom att måla på med grön färg, två varv. Det är samma färg som syrran har i sitt sovrum och pappa tyckte tydligen det var enkelt att bara ta samma. Okejdå. Det blev faktiskt fint, även om min dröm var småblommigt och rosa - oklart varför, och absolut inget jag har berättat för min pappa, eller syrra. 

Nu är det dags att välja golv. Pappa är inne på rött eller blått. Syrran vill ha beige/träfärgat. Materialet som gäller är tydligen linoleum och man ska egentligen välja golv först och väggfärg sedan sa pappa, eftersom det finns betydligt färre golvfärger än väggfärger enligt syrran. Ännu en sak jag inte hade någon aning om. Vid klockan två var vi färdiga och fick åka hem, var och en till sitt. Och då var vi ganska slut, kan jag säga.

Ändå var det som om detta nya gav mig energi. Nästan direkt när vi kommit hem planterade jag om en blomma som börjat växa ur sin kruka. Det är en Dr Westerlunds blomma - citrondoftande pelargon, som jag fått som stickling av en vän. Den har nu fått flytta från fönstret till bredvid TV:n där jag haft en monstera på en hemmagjord piedestal, en hög med böcker. Monsteran har tyvärr ruttnat och dött och behövde därför bytas ut. Jag hoppas att doftpelargonen ska trivas lite längre från fönstret än den är van. Vi får väl se. 

Sedan spelade G och jag mattespel på skolplus, på hans initiativ. Det var roligt! Då fick han öva matte, som han verkligen behöver, utan att behöva bråka med någon blyertspenna och dumma treor och tvåor som ofta blir åt fel håll. Sedan fick jag sova middag en liten stund i soffan innan det var dags att fixa mat och åka till simskolan.

Denna nya renoveringserfarenhet gav mig också energi att tänka ut hur jag vill ha det i vårt sovrum hemma. Detta rum är ett rum som bara blivit som det blivit. Väggarna är ljusgrå, tror jag, men jag tänker nog att de är vita. Längs en vägg är det vita inbyggda garderober, säkert från åttiotalet när huset byggdes. Jag köpte beigea mörkläggningsgardiner till sovrummet när vi flyttade in. Det var lite akut eftersom det var i slutet av maj och fönstren inte ens hade persienner. Den färgen känner jag mig inte alls nöjd med. Sedan har vi en soffa och en fåtölj från min mormor i någon konstig ljusgrön färg, med gulddetaljer. Fin och bekväm modell, särskilt för våra klädhögar, men inte snygg i färgen alls. Bakom sängen en sänggavel av en gammal spegeldörr som vi fått av Gs fd förskolefröken. Den tycker jag om, även om den hade behövt målas om då den är lite flagnad. Sedan har vi lagt in tre udda trasmattor, varav en är vävd av min mormor till mig och är i ljusgrön, rosa och vit. Lisebergsmattan kallar jag den. Inte ful egentligen, men hela sovrummet är bara som att vi har slängt in lite det ena och det andra, vilket vi har, och kombinationen blir bara nähä, jaha, näe. Så igår kväll, efter första renoveringsdagen föll det bara på plats i huvudet hur jag vill ha det. Jag vill ha en varm känsla. Varm och lite bohemisk. Senapsgula väggar, roströda gardiner och en matta som jag hittat förut på nätet. Jag berättade detta för syrran, som är mitt bollplank, och hon tyckte det lät fint och letade fram en bild på ett sovrum med senapsgula väggar. Jag letade fram roströda sammetsgardiner, som förvånande nog var i bomull (!) och då kändes det som om  det var meningen! (Det som stoppat mig från att köpa nya gardiner är att jag inte vill köpa polyester). 

Sofforna vet jag inte vad jag ska göra med. Alla i min ursprungsfamilj, förutom min döda mormor, röstar för att de ska slängas. M och jag vill ha kvar dem. Vi tycker de är snygga i modellen, samt bekväma, även om vi nästan aldrig sitter i dem. Det är dux-möbler från 50-talet. Jag funderar på om de är värda att klä om eller om man bara kan köpa ett tyg eller filt och lägga över. Kanske i mörkgrönt? 

Inspirationsbild: väggfärg, matta och gardiner

Så fick jag plötsligt ett ryck nu efter simskolan och klickade hem både matta och gardiner, efter att jag pratat med M och mätt. Jag tänker mig sedan gå med gardinen, och kanske också mattan? till färgaffären här och försöka få dem att blanda till någon matchande färg. Är det så man gör? Eller tar man hem färgprover och målar upp på någon skiva och lägger bredvid gardinen? Det vet jag inte, men lite vet jag. Och jag skulle faktiskt nu våga mig på att måla vårt sovrum, inte själv, men tillsammans med M eller syrran. La syrra. Den bästa!  

Vardag i slutet av mars

Mars har varit ovanligt intensiv på jobbet. Just nu jobbar vi med ett anbud, parallellt som jag har elever. Deadline är nu på fredag så jag håller tummarna för att texterna blir tillräckligt bra för att kamma hem många poäng, och att priset är tillräckligt lågt för att avdragen för texterna ska räcka för en vinst. Men vi får väl se... Det enda jag kan göra är att skriva så bra som möjligt medan min pappa river garderob och river upp golv i den lilla hallen utanför. 

Jag hjälper till lite då och då, förstås. Jag har hakat av garderobsdörrar och idag slängt ut golv genom mitt fönster tillsammans med min lilla familj. M rev det sista av golvet, en gammal plastmatta i någon obestämbar ljusgrå färg. Under det någon slags plattor. Under det masonit och under det råspont. Men masoniten och råsponten får vara kvar, vi ska lägga golv uppepå sedan.

Jag har aldrig renoverat förut och hade aldrig vågat göra något sådant här i mitt eget hus. Så känns det nu. M har heller absolut ingen vana. Hans föräldrar har alltid lejt bort renoveringar, tillbyggnader och målning, även om jag tror att hans pappa varit med och hjälpt till under arbetets gång, på samma sätt som de är med och städar när de hyr in städerskor till det stora huset i världens dammigaste by - El Rocío - då hjälper svärmor och svärfar till samtidigt, så hur de än gör blir de trötta. 

Idag hade jag ett grammatikpass live medan pappa rev golv. Eleverna märkte ingenting, sa de, vilket var tur för det väsnades en del. En elev frågade: "Du som kan detta så bra, tänker du på grammatiken när du läser texter? Kan du ta ut allt på en gång?" Jag svarade att nej, jag tänker aldrig på grammatik när jag läser texter, t ex böcker. Men när jag läser elevtexter tänker jag ibland på det om eleven skrivit fel, då kan jag ge en kommentar om att det saknas subjekt eller att meningen är ofullständig. Vissa elevtexter, fick jag lägga till.... och så fick jag lägga till att det är ju mest elevtexter jag läser. Hoppas det inte lät för mycket som om jag dissade deras sätt att skriva, även om jag nästan gjorde det lite på ett generellt plan. Jag kan ju inte heller skriva, som ni märker, bara babbla. Eller så är det så att när jag skriver här är jag ibland ganska trött, som nu, och då blir det babbel, men det får ni välja att stå ut med eller välja att inte läsa. Varsågoda.

På tal om att välja så hade jag ett snabbt litet samtal med M igår, för inte hinner vi med så mycket djuplodande, långt och välutvecklat i vardagen tyvärr. Hur får man tid för det? Vi pratade om sommarens resa som kanske blir till Spanien via Portugal med tåg (via Tyskland och Frankrike med såklart). Vi funderar på vart i Portugal vi borde åka, och om vi ska försöka ta oss direkt från San Sebastian till Pontevedra utan att passera byar längs norra kusten. Jag tror det. Det kändes långt att vara 10 dagar på resande fot förra sommaren. I år kanske vi testar att hyra lägenheter på något sätt, istället för att bara bo på hotell. Då kommer man undan billigare med maten, och kanske billigare med boendekostnaderna också. Det hade varit härligt att stanna 2-3 dagar på något ställe för att varva ner lite. Tyvärr är inte semestern hur lång som helst, och vi ska hinna vara med svärisarna också och bada på vår strand samt hinna åka hem igen utan att flyga. Tips kring ställen i Portugal att besöka mottages tacksamt, gärna med lite info om hur man tar sig dit med tåg eller buss! Och om någon vet hur man smidigast tar sig från San Sebastian till Pontevedra så hade det också varit fint att få veta! Annars får jag väl kolla i den där tågsemestergruppen lite längrefram, men jag vill hålla mig borta från den där blå appen så mycket och länge som möjligt.

Hittills har jag inte hunnit tänka så mycket på sommarresan tyvärr, jobbet har kommit emellan. På kvällarna är jag trött, har däckat vid läggning av vår son flera  kvällar nu, något som inte brukar hända. Ikväll lägger M och därför kan jag skriva här. Sedan kanske vi tittar på ett avsnitt av Alone, men troligtvis inte. Det är en ny dag imorgon... 

Vi har åtminstone börjat cykla till skolan och jobbet nu igen, G och jag. Det känns härligt och bra. Man får komma ut och andas och röra sig lite innan man ska koncentrera sig, lära sig och prestera. Om vi har tur sopar de gatorna snart! 

Vad mer? G har tagit silverfisken i simskolan. Tydligen kan han simma 25 meter på grunt vatten (även om jag inte sett det själv än), hoppa från kanten och till och med dyka på djupt vatten. Nu är det tio simskolegånger till innan sommaren. Det betyder att sommarlovet inte är så långt bort, ändå! 

Jag virkar på något av det finaste jag någonsin virkat. En diagonalrandig bebisfilt. Min kompis i Blekinge har fått barn, och har redan fått två andra bebisfiltar som jag virkat. 

M kämpar på på jobbet och går en keramikkurs och fortsätter fundera på vad han vill bli när han blir stor. Jag pusslar under mina jobbpauser. Tusen bitar, inte snart klart. Vissa kvällar promenerar jag, ibland själv, ibland med min vän E i grannbyn.

Vårblommorna börjar komma upp, men de tete a tete jag satt i gräsmattan är oerhört pyttiga (se bilden högst upp). Vad beror det på, tro? För kallt? För lite näring? Någon passade förresten på att käka upp blommorna på nästan alla mina nyinköpta penséer deras två första nätter i min ägo. Jag tror det var en mus, men är inte helt säker. Borde jag sätta upp en viltkamera? Orka. Jag har däremot köpt 2kg sättpotatis (Amandine och Princess) och rotat fram de jag hade kvar från förra årets skörd. De sistnämnda har börjat gro, men inte de nyinköpta. Jag har också rensat ut mitt växthus på massa tomatbös. Snart är det dags att laga och sätta upp presenningen igen. Fåglarna kvittrar (Lena och Rödis alltså) och jag oroar mig för vem som ska passa dem i sommar när vi inte tänker vara hemma... Någon granne kanske? Eller mina föräldrar lite? Vi får se... 

Nåja, slut med babbel för idag. Hoppas ni har ett fint slut på mars! Snart är det april och ännu mer vår. Heja!

En annorlunda helg

Inbjudan till den här helgen kom redan för drygt två veckor sedan när jag låg totalsjuk i influensa och huttrade i feberfrossa. Plötsligt skrev min vän från Barcelona och frågade om jag ville komma och lyssna på henne och hennes syrra när de skulle spela på Nefertiti. Klart jag ville, men åh så däckad jag kände mig. Skulle jag orka? Är jag inte väldigt medelålders och för gammal för sånt, för att orka? Det kändes långt bort, på många plan. 

Men så gick tiden och jag blev friskare och mina föräldrar sa att de skulle ställa upp som både barnvakt och nattaxi eftersom M skulle jobba den lördagen, något extrapass. Så förra söndagen när vi var på utflykt frågade jag G om han skulle vilja åka till Göteborg med mig och sova över hos mormor och morfar medan jag gick ut och lyssnade på musik på ett vuxenställe på kvällen. Han sa ja! Han ville till Göteborg, det var längesedan sa han. 

Planen formades. Vi skulle få skjuts av M till en hållplats varifrån det går fler bussar för att komma till Göteborg redan klockan 12.00. Vi skulle äta på en vegetarisk restaurang som G och M brukar besöka (Gs förslag), och sedan skulle vi gå på bio (mitt förslag). Sedan hem till mina föräldrar, ta det lugnt, äta middag och så skulle våra vägar skiljas åt för en stund, men när han somnat skulle jag komma till honom igen och sova i samma rum. 

Och det var precis så det gick till! G och jag satte oss glada i hågen på bussen till storstan och solen sken oss i ansiktet tills vi passerade under Angeredsbron, då mulnade det på. Riktiga blåsmoln, sa G, alltså moln det är när det blåser, inte när det regnar. Maten var god och vi satt så att vi hade utsikt över varenda spårvagn som passerade. Vi besökte världens största godisaffär (i vår värld alltså) och köpte oss varsin liten burk med goda godisar, innan vi tog spårvagnen till Hagabion. Mitt gamla fina hängställe. Där spenderade jag lätt var och varannan helg under hela min gymnasietid. Det har ändrats en del, blivit hippt och så, men jaja, det är samma ojämna lite lutande golv, samma lukter och samma stora tavla i Salong 1.

Vi såg filmen Räv och Hare räddar skogen. Det tog visserligen ungefär hela filmen innan skogen räddades men den var ändå bra, tyckte jag. Lagom lång. Fin sensmoral som uttalades högt: Man blir inte lycklig av beundran utan av vänner. Den vuxna publiken kunde enkelt dra paralleller till överflöd i USA (cowboyhatt som symbol), skogsskövling och vattenkraftverks negativa inverkan på naturen. Barnen kunde roas av vattenrutschkanorna i bäverns bo och kanske lära sig att materiellt överflöd aldrig kan trumfa sann vänskap.

Efter detta besök i filmfantasins värld fick vi åka spårvagn igen till min sons stora lycka, och sedan lite buss, hem till mina föräldrar. Mormor satt och väntade i hallen när vi kom, redo att säga hej! Det var fint. G lekte och lekte i min systers gamla rum, med någon tågbana och morfars gamla leksaksbilar. Jag hann prata ikapp med mina föräldrar i köket och titta på fotografier från när min mormor var liten (!) och så var det dags för middag. Plötsligt insåg jag att jag borde kolla busstiderna och insåg att jag skulle komma åtminstone en kvart försent till där jag skulle träffa min syrra och hennes vän. Men men, de väntade på mig, ingen fara. 

Så gick vi till Nefertiti. Syrran och jag i varsin svart syntetklänning från Monki, från ett annat år, vännen i sin gröna långa jacka. Jag babblade på som vanligt och insåg att det var precis 20 år sedan jag var på Nefertiti, och att det den gången var första gången jag var där. 

Det var tre fantastiska spelningar vi fick uppleva. Den första Anna Ran var drömsk på nåt vis. Som ett norrsken i djupet av en sjö, med mörkgrön skog runtom. Den andra, när min vän spelade med sin syster Maja-Karin Fredriksson, var finstämd och lagom röjig. Jag stod en och en halv meter ifrån henne och bara beundrade, beundrade, beundrade. Upplevde och njöt. Hon är en av mina allra närmaste vänner. Och äldsta, alltså som i att vi har känt varandra länge, nästan 20 år. Närmaste som att vi kan prata om vad som helst inom loppet av noll sekunder, även om vi inte setts eller hörts på flera månader ibland. Under många år bodde ju hon i Barcelona och jag i Umeå, inte så lätt att svänga förbi. Och på tal om vänskap och beundran. Kanske blir hon lyckligast av min vänskap, men jag kan ändå inte låta bli att beundra henne. 

Sedan var det dags för kvällens tredje band, det band som verkade dra mest folk och mest taggade fans. Kristina Issa. Första låten var märklig. Syrran och jag fattade ingenting. Men sedan kom min vän och drog fram mig till längst fram och så dansade vi tillsammans. Då föll allting på plats. Jag bara lät musiken gå in och dansen komma ut och jag var där och min vän var där och  vi dansade och det var bara precis just där jag skulle vara precis just då. Syrran stod en bit bakom och höll sin vän i handen. 

När näst sista låten spelades smsade jag pappa att han kunde komma och hämta mig. Då hade min lilla son somnat. Så gick jag och hämtade min jacka och ut i snålblåsten och kylan. 

I bilen påväg hem berättade pappa en romantisk historia från sin ungdom, om en tjej han var kär i när han låg i lumpen. Hur de gick på dans på onsdagar och ordnade fester och hämtade tjejer från Västerås till dessa i en militärbuss på bestämd tid. Han berättade hur de liftat från Västerås till Järvsö tillsammans och hur de skrivit brev i flera år efteråt, fastän det inte blev något. Men hur hon även funnits där för honom när han hade det tufft i en senare relation. Han undrade om det var okej att han berättade, och det tyckte jag var självklart att det var. Jag ser inte den historien i relation till hans relation med min mamma, nu nästan 60 år senare. Nostalgiska avdelningen är alltid öppen.

G låg däckad i sängen och jag pussade honom försiktigt på kinden innan pappa och jag inledde vår nattsession i vardagsrummet. Jag fick titta på de diabilder som de tittat med G på under kvällen, två raddor med bilder från när vi åkte Dalslands kanal när jag var tre år. Vid kvart över tolv höll mina ögonlock på att falla ihop och jag fick gå och lägga mig. Tyvärr hade jag lite  svårt att sova pga nåt litet ont i halsen och när jag väl fallit i sömn och börjat snarka kom G tassandes för att se vem det var och när han märkte att det var jag kröp han ner hos mig. Jag var för trött för att byta säng, så vi sov säkert tillsammans i en 90-säng nästan hela natten. 

Nästa dag, söndagen, gick vi ut och lekte på lekplatsen, sedan bakade G och morfar en kaka och så visade jag bilder och lite filmer från min utekväll innan det var dags för lunch. Efter lunch åkte vi hem. M hämtade oss på en hållplats, vilket jag räknade ut att vi tjänade en kvarts restid på. Eventuellt inte helt värt, men det kändes ändå skönt att få gå av bussen innan den började åka kringelikrok över halva ön. 

Jag blev avsläppt på busshållplatsen hemma och de andra åkte och handlade mat. Jag satte mig genast på baksidan i solen, och tog ut fågelburen så de också skulle få lite sol. Det var så skönt att bara sitta där i solen och tystnaden och dricka te och andas, efter en väldigt annorlunda men fin och energipåfyllande helg i stan. 

Söndagskvällen avslutades med att M tog G på simskola och jag insåg att jag hade fritid, och energi, när händer det? Städade lite i köket och badrummet och cyklade sedan ner till grannbyn för promenad med min kompis E. Det var iskallt men det var fint. Solnedgången brann för mig över havet.