Så inte 120 tomatfrön!

 Så här skrev jag till en kollega den 1 mars: "Hej! Jag har nu imorse sått 3 olika tomatsorter: Cheerios, Chilega och Black Sweet cherry. Jag bredsådde dem i vindruveaskar, en ask per sort, ca 40 frön per sort. Varför blev det så knökat? kan man undra. Jo, för det blev så. Jag hade bara med mig tre vindruveaskar hit så ja, då blev det så."

Och detta beslut fick jag ju ångra, om man säger så... 120 tomatfrön i 3 vindruveaskar visade sig bli änna knôkat.

20 mars

Änna knôkat visade det sig också bli när jag planterat om dem i krukor och hade dem i syrrans söderfönster, här på jobbet. 

30 april, en dryg månad efter omplantering

Innan utplantering tog jag mitt förnuft till fånga och slängde tomatplantor på kreti och pleti som passerade, typ. Eller åtminstone på två av mina vänner, kanske fler - jag minns inte.

Vid utplantering i vårt nybyggda växthus fick jag sätta dem i dubbla och nästan trippla rader längs båda långsidorna och hålla tummarna för att de skulle få tillräckligt med ljus, ta sig och tjocka på sig medan jag åkte på tågsemester till Spanien i exakt en månad. 

31 maj planterades de första ut, och den 12 juni resten

Och ja, det gjorde de. De växte på sig och frodades och pappa vattnade. 

Jag kom hem, gödslade dem med hönsgödsel och de växte vidare.

24 juli

Och nu då, tionde oktober, hög tid att slutskörda. Det luktar te när jag kommer in i växthuset, jag tror det är torra tomatplanteblad. Vissa tomater har börjat spricka, antingen av övermognad eller av kyla eller av båda.

30 september

Men snälla, sätt aldrig mer 120 tomatfrön! Det är bara mer jobb och visst, det blir många tomater, men man ska orka skörda dem med och se till att äta upp dem innan de blir dåliga.

Jag har gett bort en del till en granne, hade kunnat skänka till fler. Lurade hit min vän E att panikplocka häromdan, åt sig själv, och inser verkligen vilken bra affärsidé självplock är! 

Åsa tipsade om att göra tomatsås av dem genom att rosta dem i ugnen med lite lök och vitlök kanske. Det lät gott, kvarstår att googla recept och testa sig fram.

Tips!

Vi kör ett nytt tipsinlägg! Nu, som alltid, tänker jag på miljön och vår framtid och jag vill tipsa om några saker jag har tänkt på och tagit del av det senaste.

Radiotips:

Att lyssna på radio samtidigt som man åker tåg, promenerar eller plockar undan hemma tycker jag är mysigt. Det första tipset är P3 Dystopias avsnitt om Ultra fast fashion, ett begrepp jag inte ens var bekant med, så fjärmad verkar jag vara från nutidens köphysteri. Lyssna, tänk efter och gå igenom din garderob för inventering av vad du har och kan använda snarare än för att göra plats åt nytt. Mycket intressant och chockerande avsnitt.

Två sommarprat jag lyssnat på som handlar om naturen, Norrland och den gröna omställningen är Arne Müllers sommarprat från i förrgår och Sverker Sörlins sommarprat från 2022. Båda är mycket intressanta och ger nya lärdomar och perspektiv.

Bo Landins sommarprat lyssnade jag på förra året och minns det också som intressant. Det handlar om klimatförändringar, naturen och vatten, har jag för mig.

När vi i somras åkte tåg genom Europa passade jag på att lyssna på ett avsnitt från mitt favoritprogram Vetenskapsradion Klotet, om hur tågresandet behöver underlättas för att minska klimatutsläppen.

I början av sommaren lyssnade jag på Spotifydokumentärserien om tomatodlingar i Almería. Zooma in och ut på kartan och titta på plastfälten! Det är galet! Jag har sedan jag lyssnat på detta börjat köpa endast ekologiska krossade tomater, samtidigt som jag själv försöker odla tomater. Det går sådär. Många plantor i växthuset och en och annan röd tomat hittills. 

Cykeltips:

Cykla mer, är alltid ett tips från mig, men är det alltid så lätt? Det du kan göra, oavsett hur mycket du cyklar, är att svara på Cykelfrämjandets cyklistvelometer. Det är en enkätundersökning som genomförs vartannat år om hur det är att cykla i Sveriges olika kommuner. Små kommuner behöver minst 50 svar för att vara med i rapporten. Det tar inte lång stund att svara på enkäten, och sista dag är 31 augusti, så skicka gärna in ditt svar redan nu:

Cyklistvelometern 2024

Rapporten som sedan sammanställs kan man skicka till kommunens politiker för att försöka påverka cykelmöjligheterna i sin kommun. Cykling måste upp på agendan, anser jag!

TV-tips:

Jag har hunnit titta väldigt lite på TV denna sommar, min son desto mer... Men i fredags ordnade vi ett riktigt klassiskt fredagsmys, G och jag, och såg Världens natur Planet Earth 3, Djur och människor. Där får man se hur gräshoppor ömsar skinn och äter lika mycket som Tysklands befolkning, och hur elefanter käkar upp planteringar i Afrika. Man får också sig en tankeställare kring överfisket och dess koppling till köttproduktionen, och får veta att växtplanktonen behöver valbajs för att växa till sig ordentligt och bli mat till sillen som är mat till den bajsande valen, och mycket annat coolt.

Naturtips:

Tänk på att det fortfarande är sommar och ta dig ut i naturen en stund varje dag, eller åtminstone några gånger i veckan. Det är fortfarande ljust länge och det är fortfarande grönt, även om rönnbären börjar skifta i rött. 

Handarbetestips:

Jag virkar vidare på min temperaturfilt, men under våren har jag också virkat två sjalar av mönstret Calm Shores från Drops design, vilket har varit ett väldigt trevligt mönster. En gul och en blå har det blivit i ett färskiftande bomullsgarn.

Mattips: 

Jag är alltid på jakt efter nya vegetariska rätter att käka till lunch på jobbet. Gärna sådana rätter man kan laga på måndagen och sedan äta hela veckan. Så har ni några tips, ge mig dem! 

Här kommer två rätter två av mina vänner rekommenderat mig det senaste och som jag tycker är väldigt goda, i den första har jag bytt ut köttfärsen mot qournfärs och det har funkat fint:

Snabblagad yakinuki med ris

Palak paneer med tomat och halloumi

Och ja, det var väl de tips jag kunde uppbåda just nu! Ge mig gärna tips tillbaka!

Rikedom

 

Det är en rikedom att kunna baka sitt eget bröd och att orka göra det. Idag med riven egenodlad squash som legat i frysen sedan i somras, 50g jäst, 12 dl vatten, salt, 4 dl grovmalt rågmjöl och resten vetemjöl. Megagott blev det och megarik känner jag mig, mitt i allt vardagskämp en dag när det både regnar och blåser.

Årets början

Så börjar året 2024 och visst känner man en liten anda av nystart i sig? Jag gör det! Samtidigt känner jag att allt kommer bara fortsätta som vanligt, och det spelar väl ingen roll vad året heter?

När nytt år eller ny termin börjar så kan jag ibland få ett litet il av att jag vill förändra något eller hitta en ny rutin. Inget unikt alls. Några nyårslöften har jag inte, men det jag har börjat med är något jag har funderat på i ungefär ett år och vi kan kalla det för En kartläggning av vårt (o)hållbara liv.

Kartläggningen sker analogt i en familjealmanacka som M köpte inför detta nya år. De två kolumner längst till höger har jag dedikerat till att anteckna hur ofta vi äter vegetariskt, fisk och kött, samt hur ofta vi använder vår bil. Så här ser det ut:

För att få skriva veg måste alla ha ätit vegetariskt de dagar  vi alla ätit tillsammans. De mål vi ätit var för sig antecknar jag vad jag har ätit eftersom jag inte har koll på de andra två. 

För att få kryssa att bilen inte använts den dagen ska bilen inte ha körts alls den dagen. Nu är det januari och jag kör 4km per dag. Jag vill egentligen inte, fast det är så bekvämt i bilen och så kallt och halt där ute. Jag tänker mig att när det blir lite mer vår, i februari eller mars, ska Gs cykelpunka lagas, min cykel ska på service och sedan ska vi cykla till skolan och jobbet precis som vi gjorde i höstas innan det blev kallt. 

Jag har också funderat på att skriva ut Klimatklubbens cykelutmaning men jag har inte kommit till skott än.

Tanken med kartläggningen är att få syn på hur vi lever och sedan kunna förbättra det månad för månad, om vi känner att det är möjligt. Självklart finns det andra aspekter utöver vardagliga transporter och mat, men dessa är två av de fem B:na (bilen, biffen, bostaden, butiken och börsen), som är viktiga att tänka på och göra något åt på individnivå.

Förutom kartläggningen av vårt liv har jag också planer på att virka en temperaturfilt. Genom SMHI kan man se historisk temperaturdata om man missar att anteckna några dagar. Bra, för hittills har jag missat årets fyra första dagar! Garn är beställt och jag tänker mig denna färgsättning och temperaturskala (klicka på bilden så ser ni tydligare):

Så ja, lite nya idéer och projekt för året som kommer har jag allt. Får se hur det blir.

Har ni några nystartsidéer så här i början av 2024 eller känner ni mest för att bara överleva vardagen precis som förut?

Bröd med tomat

Jag orkar inte så mycket dessa kalla blåsiga kvällar mer än att komma hem, få i oss mat och läsa bok. Men idag orkade jag också baka bröd. Här är receptet:

12 dl vatten (max 37 grader varmt)

50g jäst

1 dl vetekross (valfritt)

3 tsk salt

2 dl havregryn (valfritt)

Många dl vetemjöl

Blanda allt detta och jäs i 1h. 

Mixa 2 vitlöksklyftor och en burk (200g) soltorkade tomater med lite av dess olja. 

Häll ut degen på mjölat bakbord. Dela i 4 degämnen och kavla ut ett i taget. Bred ut soltorkadtomatpurén på degen och rulla ihop som en rulltårta, lägg på bakplåtsbeklädd plåt med skarven nedåt. Gör 4 likadana baguetter/limpor. Grädda i 225 grader i 28 min. Låt svalna utan bakduk på galler. Dela på hälften och frys in de du inte tänker äta upp idag och imorn.

Mums tyckte min son!

Bonustips: Ge bort ett bröd till en granne!

Originalreceptet återfinns i boken Vadå vegan? av Lisa Gålmark.

En helg i oktober

Så kom äntligen denna helg, efter en intensiv vecka där jag kände att jag aldrig riktigt kom igång på jobbet men när jag tittade tillbaka på veckans arbetsinsats ändå kunde se att jag hade gjort tillräckligt. Konstig känsla. Stress kanske den heter? Inför denna helg hade vi som vanligt inga planer, men några tankar. En tanke var att besöka en ny förskolevän till G i hans nybyggda hus, en annan tanke föddes mer i stunden på fredagseftermiddagen och det var att ta ut G på restaurang för att fira in helgen. Sagt och gjort. Med 24% mobilbatteri och oklar batterimängd på cykeldatorn/displayen som inte laddar sig som den ska  gav jag mig av. (Ja, jag har reklamerat. Nej, jag har inte fått någon ny. Ja, jag har min svågers som funkar. Nej, jag använder den inte utan har den bara med mig ifall att, men denna dag låg den hemma.)

Det var så vackert att cykla förbi hela landskapet. Fåren som bräkte, höstfärgerna. Än en gång tog jag inga bilder på dem, men jag får spara bilden i mitt inre. Vi lyckades komma fram till Skärhamn utan att vare sig mobilen eller cykeln hade dött. Underbart! G beställde bara pommes frites och jag beställde Pad Thai. Det var nudlar i ostronsås och tigerräkor. Är det dessa tigerräkor som är så dåliga för miljön att äta? Jag blev osäker och åt ändå. G smakade förvånande nog på mina nudlar och tyckte om dem! Nästa gång ska han beställa Pad Thai, sa han. Det var bara vi som satt och åt där inne på restaurangen (tidig timma) och det var lugnt och skönt. G fick en bamseglass till efterrätt och var glad. Sedan cyklade vi hem i skymningen och vinkade till pappa M när han bytte buss inför arbetsveckans sista tur. Det var en fin början på helgen!

Så kom lördagen och vi fick sova till klockan nio. Det var ju bara hur skönt som helst, som ni alla förstår. När jag äntligen tagit mig upp ur sängen hade jag fått ett sms av förskolekompisens mamma att vi var välkomna till dem. Men innan dess behövde jag ta det lite lugnt, laga pumpasoppa och äta den. 

Mitt höftade recept, på svärmors inrådan:

En purjolök

En gul lök

En stor morot

Tre potatisar

En butternutpumpa

Man kan ha i en paprika också, men jag hade ingen hemma.

Alltsammans grovhackade jag och sedan stektes det lite lätt i rapsolja och sedan hade jag på vatten, grönsaksbuljong och salt. Detta kokades i nästan 20 minuter innan jag tog bort lite vätska och mixade det hela. Ja, men det blev gott (tyckte vi vuxna som vågade smaka).

Efter att vi städat undan lunchen cyklade vi iväg. Först till en ekologisk grönsaksodling med självplock av tomater och djungelgurka och sedan upp för en brant backe till förskolekompisens hus. Vilket hus det var! Nytt, stort, avskalat och fantastiskt med takhöjd ända upp till nocken och tillhörande eko... Underbar utsikt över höstträden och där borta - havet. Så snyggt att det inte var sant! M och jag kunde inte prata om något annat på hela kvällen sedan. Även om jag vet att jag själv inte vill bo så, så blev jag så grymt imponerad. Tänk att folk har råd att bygga sådana hus! Det har inte vi... 

Och idag är det söndag och det har regnat och blåst nästan hela dagen. Jag har känt mig seg och lite nere men det blir nog bra tills imorgon. En promenad mitt på dagen piggade upp lite och till sist fick vi dammsugit och till och med moppat, så nu känns det bra igen. Jag har också hunnit läsa lite i min bokcirkelbok "Folkets skönhet" av Merete Pryds Helle. 

M har fått tid till att måla av vår numera framlidna vän ponnyhunden. G tog initiativ till att baka kärleksmums, ohyra hittades i strösockret, och så vidare. 

Nu är det dags att betala räkningar! Skoj, tycker jag, för då kan man se hur pengarna växer. Så kanske, kanske får även vi en dag möjlighet att köpa något slags hus någonstans, förhoppningsvis ganska nära där vi bor nu. 

En skön söndagskväll och bra start på nästa vecka önskar jag er! Hej hopp!

En fin semesterdag

Idag har vi haft en så bra och harmonisk dag. Lagom fylld med aktiviteter. De flesta utanför hemmet. Häng med!

Vinden viner fortfarande och oavbrutet över vår holme och eftersom knäckebrödet av den rätta sorten, enligt min son, tog slut igår var vi tvungna att köpa nytt idag. Mina föräldrar önskade sig också lite småsaker från affären och eftersom M ville måla klart ett hundporträtt begav jag och G oss iväg i vår lånade semesterbil till näst närmsta affär.

G fick i uppdrag att lyssna på mamma hela tiden och bara ta det jag sa. Detta uppdrag uppfyllde han förvånande väl. Jag som har undvikit att handla med honom såg nu vilken duktig butikspojke min sambo uppfostrat honom till, efter oräkneliga turer till storaffärn. G packade sin lilla barnkundvagn full med knäckebröd, färskpotatis och filmjölk. Sedan hjälpte han till att lägga upp på bandet och bära ut till bilen. Vilken himla bra handlingshjälp jag hade!

Leveransen hos mormor och morfar resulterade i ett oerhört knäckemackesug hos G varpå vi satte oss i deras nya fina soffa och G åt sin macka med smör, alltså Bregott. Mina föräldrar satt i fåtöljerna på andra sidan  det hemmasnickrade soffbordet och höll avstånd, till oss.

Sedan lekte G lite med klossarna och efter det att jag tvångsklappat min mamma lite på ryggen (i brist på att få krama henne - det är just detta som gör mest ont, att inte få krama dem!), gick vi ut i trädgården. Morfar hjälpte mig att sätta fast barnstolen lite bättre och G hjälpte morfar att äta hallon och röda vinbär. Jag hjälpte till med krusbären. Vi drog lite blommanfördagenogräs ur svartvinbärsbusken, kikade på robotgräsklipparen på håll (lite läskig tycker G) och sedan gick vi över till grannen och hoppade studsmatta. Det är Gs favoritaktivitet när vi är där. Så snällt av grannen att låta oss låna den! Efter detta vinkade vi av mormor (som stod i fönstret) och morfar, som hjälpte mig att backa ut, och gasade hem till holmen igen.

Det regnade några droppar och blåste och blåste. Hungrig var jag och helt redo att laga en underbart god pastasås som min kompis H tipsat mig om dagen innan då jag skördat min första squash! Här följer receptet: Stek en hackad gul lök och två hackade vitlöksklyftor i olivolja. Lägg i en tärnad squash och stek med. Tärna under tiden fyra tomater. Lägg i och rör runt. Salta, peppra. Koka pasta. Vänta. Riv ost och ät allt samman med god aptit!

Så himla gott! Denna rätt måste jag laga många fler gånger. Förra året fick jag bara en enda squash av min odling men i år har jag många fler plantor och hoppas på mer skörd, men vi får väl se. Jag har en till som är väldigt på gång och som jag kommer skörda om några dagar, hoppas jag.

Efter lunchen begav vi oss mätta och belåtna iväg till Stenungsund. M hade bokat tid för klippning och skäggtrimning. Det behövdes. Han är nog känd som "den skäggige" här på ön, gissar jag, men idag skulle skägget bli lite mindre vilt. Medan han satt i frisörstolen begav vi oss ut på en promenad, först till hamnen där vi såg bogserbåtarna Bess och Bison vilka tydligen bogserar in de stora, stora skeppen som kommer med olja och gas till fabrikerna i Stenungsund. Jag pratade lite med besättningen, social som jag är, och sedan gick vi tillbaka till frisören. M var inte på långa vägar klar så vi begav oss till Stenungstorg där jag tittade lite efter skor, köpte en bok till G i serien Djurkompisar och sedan gick vi ut till lekplatsen. Hela tiden inne på gallerian tänkte jag på att hålla avstånd till alla, särskilt äldre. Jag hoppas att det gick tillräckligt bra och att varken jag smittade någon eller blev smittad (vi känner oss friska, men man vet ju aldrig). Vi köpte också lite tvål på apoteket och handsprit i fickformat, vilken vi använde flera gånger under vårt besök. Kanske hjälper det mot något...

Ute på lekplatsen var det kallt och fullt av ungar. G ville åka den stora, stora tunnelrutschkanan men jag sa nej. Det var så högt att klättra upp dit och jag tvivlade på att han skulle klara det utan hjälp. Han sa att han var ett stort barn osv, men nej. Tack och lov var han lättdistraherad till den lilla rutschkanan, och en liten studsmatta, balansgång och annat. Efter en stund frös dock mamma Tove så mycket att vi valde att gå in på biblioteket istället. Där var det varmt och mysigt och G lekte i lekrummet (sagoskogen) och var runt på barnavdelningen och grejade så fridfullt.

Så äntligen var pappa M färdig och han hade dessutom köpt en stor sopborste. Vi kunde åka hem, men först lite fika! G fick en glass och jag en chokladmuffins som jag åt halva av. En snabb tur in på HM för att åka rulltrappa (jag och G) och köpa deo (M) och sedan äntligen åkte vi hem!

Kvällen hemma var också bra. Jag har donat på och G har lekt så himla harmoniskt. Idag har han bara tittat på video två korta stunder, en gång innan middagen och en gång innan sovdags. Leo el pequeño camión båda gångerna. Igår såg han video alldeles för många timmar så det känns bra att vi balanserat upp det lite bättre idag. Leo är dock ett bra barnprogram, tycker jag, även om det snabbt blir sjukt tråkigt för den vuxne. Det handlar om lastbilen Leo som "bygger" olika fordon, t ex sopbil, ubåt, släpvagn för häst osv. Det är lugnt och fint och en berättarröst berättar vad alla delarna heter på spanska (eftersom han ser detta program på spanska). Leo och hans vänner Lifty och robotarna mest nickar och ler, skrattar till och pekar med hjulet och så vidare. G har genom detta program lärt sig massor av specifika termer på spanska, t ex retrovisor (backspegel), guardabarros (stänkskärm) och puerta trasera (baklucka - i detta fall på släpvagnen för hästen).

Hunden Bruno målad i akvarell. En springer spaniel.

M har under kvällen målat klart hundporträtten som han ska sälja till en granne. Vill ni se fler av Ms bilder kan ni kika på hans instagramkonto. Marcuantico, heter han där. När sedan M nattade G gick jag till min seglande vän och vattnade hennes och hennes mors blommor. Under tiden lyssnade jag på första halvan av Sara Bäckmos sommarprat och fattade att vintersallat är något jag måste så. Så det får jag göra!

Hur det går med min trädgård får vi ta en annan gång, men det mesta växer i alla fall och just nu leder växterna mot mördarsniglarna, men det gäller att passa sig. Jag har gjort en mördarsnigelregel som verkar funka: klippa ihjäl dem så fort jag ser dem. Med andra ord: orka gå in efter sekatören och ut igen, även om jag egentligen inte tänkt göra det, och bara: klipp! Vi har byggt vindskydd för pallkragarna (där vi odlar bondbönor, squash, krasse, morot, sockerärter och några få jordgubbar) och en av mina sommarrudbeckior har precis börjat blomma. Jag förväntar mig en äng av gula blommor om några dagar. Vi får la se!

God natt på er, nu ska vi kanske se ett avsnitt Falsk identitet och sedan sova, för imorgon väntar en ny dag under denna blåsiga semester. Blås, blås!

Min trädgård just nu

Det är bara att erkänna; trädgårdar och odling trendar just nu på några av de bloggar jag läser. Det är Underbara Clara som ger råd, Den där Jenny som sår majs och Casa Annika som nybörjarodlar i sin varma patio i södra Spaniens bergstrakter. Det är Johanna som börjar odla helt vilt där ute innan värmen riktigt tagit sig och Matilda med sin magkänsla för gröna små liv i lägenheten. Och här sitter jag, på min blåsiga holme och gör så gott jag kan med det gröna, jag med.

Annika har bett mig att skriva om hur det går med våra odlingar och med sådden. Vad har vi sått och hur växer de små liven egentligen?

Vi kan väl börja med att konstatera att jag helt klart tog mig vatten över huvudet när jag beställde dessa fröpåsar i slutet av februari. Rusig av alla vackra blomsterbilder på fröleverantörens hemsida.

Drygt sexhundra kronor fattigare och flera tusen fröer rikare blev jag av det här.

Vad har vi här då? Jo: Förgätmigej, kryddtimjan, stäppsalvia, sommarrudbeckia, blå bolltistel, röd solhatt, myskmalva, purpurklätt, tusensköna, stjärnflocka, backnejlika artic fire, backtimjan, praktvädd, sommaraster, malabarspenat, isört, jätteverbena, tre sorters ringblomma, blåklint och sockerärt.

Till detta har jag dessutom köpt squashfrön och slingerkrasse. Nu får det nog vara nog!

Ändå; sådden av fröer återkommer vi till i nästa inlägg har jag tänkt. Nu vill jag berätta om det som redan blommar och är på gång.

Förutsättningarna här på holmen är att vi befinner oss i odlingszon 2, men precis i kustbandet. Här finns mördarsniglar, måsar och gott om snålblåst. Grönkålen jag planterade förra sommaren blev effektivt uppäten av sniglar och larver, även de tagetesblommor jag satte bredvid käkades upp. Men - dessa kålplantor återkom helt enligt min plan till vintern, då sniglarna dog (eller vad de nu gör under vintern). Och nu, ja nu blommar de! Så här ser de ut:

Kålen blir tydligen mindre smakrik för människor då den lägger kraft på att blomma,
men blommorna i sin tur är goda för våra kära pollinatörer
och kanske kanske kan jag få frön från dessa blommor sedan.
Källa: trädgårdsintresserad kollega, tillika naturkunskapslärare.

Vår trädgård går runt om huset med en remsa gräsmatta längs en kortsida och en långsida. Rabatter finns det dock gott om och i dessa rabatter finns det i sin tur gott om vårlökar så som pärlhyacint, påskliljor, narcisser, krokus och tulpaner i olika färger. Rabatterna har verkligen prunkat nu under de senaste veckorna, men snart ryker påskliljor och narcisser, samt de tulpaner som redan hunnit blomma över. Vårlökarna har husets ägare satt i jorden för flera år sedan, och det är roligt att de fortfarande kommer upp och hälsar våren välkommen, tycker jag.

Det finns även en del sommarperenner planterade (heter det så?) som jag inte vet vad de heter, samt pion och akleja (som jag uppenbarligen visst vet vad de heter) och en liten kaprifol. En halvdöd syrén, en buske jag inte vet vad den heter och en schersmin. Tre rosenbuskar finns också, eller egentligen två rosenbuskar och en rosenhäck. Alla rosor är av olika sorter och jag har ingen aning om vad de heter. Den där rosenhäcken har åtminstone sjutusenmiljoners små taggar, om det nu säger er något. En rosenbuske har små vita blommor och en har större rosaröda. Längre fram i sommar kanske jag kan fota dem i sin fulla prakt, vi får se.

Den första aklejan som slagit ut i blom, mot en södervägg såklart.

Jorden i trädgården är, vad jag har förstått, några år gammal kompostjord. Antagligen är rabatterna inte särskilt djupa då huset är byggt på ett berg. Ogräs som kirskål, maskros och flera andra sorter som jag inte kan namnet på stormtrivs åtminstone här. Maskrosorna tänker jag låta vara så länge de håller sig på gräsmattan, men de andra kommer jag försöka hålla borta så gott det går.  Jag antar att jorden behöver förbättras med planteringsjord eller gödsel, och kanske tar vi tag i det i år (detta projekt inkluderar bil som vi inte har).

Förra sommaren började jag anlägga en liten miniköksträdgård med fokus på kryddor och planterade förutom grönkålen även mangold (från frö), persilja, oregano, mynta, rosmarin och timjan (alla dessa från planta). Allt har överlevt men timjanplantan ser halvdöd ut, antagligen för att jag satte ner den i rabatten och inte grävde ner den tillräckligt bra. Kanske åtgärdar jag detta genom att lägga mer jord runt den snart, kanske dör den. Vi får se. Myntan har jag klokt nog satt i en kruka. Den tar sig, kan man säga, och skulle säkert vilja ta över hela trädgården (eller varför inte hela holmen?). Därför gör den sig bäst i den största av tre blå utekrukor som ingår i hyran här.

Persilja och där bakom skymtar mangold

Förra året planterade jag även smultron och två jordgubbsplantor. Smultronplantorna ser ut att må prima. Jordgubbsplantorna ser ut som om de helst vill somna om. Kanske tar de sig längre fram, kanske inte. Jag funderar på att köpa fler. Men frågan är var jag ska sätta dem... Det ger sig!

Ett litet traktortåg framför smultronplantorna

För några veckor sedan grävde jag bort en liten sträng gräsmatta och anlade en blå rabatt, med min sons hjälp. Han valde blommorna och ordningen de skulle sitta i. Mellan dessa sådde jag några frön av mina olika sorters ringblommor, eftersom det såg så tomt ut. De har precis börjat komma upp med sina små söta hjärtblad. Så här ser den rabatten ut just nu:

När vi flyttade hit och jag insåg att jag blivit med trädgård på riktigt, tänkte jag mycket på att jag ville ha en trädgård som var vad den utgav sig för att vara, nämligen bohuslänsk och svensk. Jag ville absolut inte anlägga någon medelhavsträdgård, japansk trädgård eller annat hittepå. Därför köpte jag förra året två lavendelplantor, och fick en tredje av Mala. Dessutom satte vi en liten syrénbuske, som fortfarande ser ut som det pyttigaste jag har sett i buskväg någonsin. I veckan har jag kompletterat detta med två lavendelplantor till. Här är en av dem, nedstoppad i jorden igår:

Men, kanske är inte lavendel så bohuslänskt ändå? Kanske är det medelhavet så det skriker om det? Vad vet jag. Samtidigt är lavendel en av de plantor många har här. Lavendel, ljusrosa rosor, krasse, ringblomma och syrén. Allt det har jag, förutom den ljusrosa rosen då... 

Och ja, nu när jag skriver om det och summerar så här ser jag faktiskt hur otroligt mycket vi redan har där ute i trädgården. Som tur är vet jag att det fortfarande finns plats för de småplantor jag fortfarande har inne, försådda från de frön jag köpte i februari. Vissa av dem omskolade en gång. Men! Dessa återkommer jag till en annan gång, för nu har ni fått se min trädgård som den är nu, och det får räcka för idag. God natt trädgården! Ses imorgon!

Bunkrar ni?

Jag har nu sett, med lite halv koncentration, på SVT:s specialprogram om Coronaviruset. Allt är fortfarande oklart för mig. Vilka är symptomen egentligen? Kommer alla att provtas? Det låter ju inte så. Hur tar man prover på folk som bor som vi, långt från sjukhus? Ska vi ta kollektivtrafik till ett sjukhus om vi skulle misstänka att vi är coronasmittade? Det verkar ju väldigt kontraproduktivt och dumt. 

G hade lite lite feber i söndagsmorse men var pigg som en mört och pratade på som världens pratkvarn. Efter någon timma var febern borta och har varit det sedan dess. Snorig är han däremot. Och jag hade ont i halsen när jag vaknade imorse och har haft ett ständigt kli sedan dess. Jag gissar att vi plockade upp något förkylningsvirus när vi var i Skärhamn i lördags, då träffade vi ju en hel del folk. Inte kan jag tro att det är corona, för det känns överdrivet att tro det. Men tänk om? 

G fick vara hemma från förskolan igår för det gick bra ihop med våra scheman (vi kunde pussla rätt bra) och för att han var snorig och ju faktiskt haft lite feber tidigt på söndagen. Det hade gått 24 timmar, men ändå... Idag fick han däremot gå dit, eftersom han visade tydliga tecken på att vara pigg genom att hoppa intensivt i soffan imorse. Personalen tyckte att det hade gått bra, så det var ju bra. Jag tänkte hämta tidigare, men lyckades såklart inte eftersom jag fick någon sorts ny arbets-il vid tio över tre. Så kan det gå. Till slut kom vi hem i alla fall, cyklandes genom diagonalt regn. Hemskt. (Nojig för att batteriet till cykeln skulle ladda ur var jag också, men det gick bra som tur var.)

Väl hemma åt vi linsgryta med ris, som M lagade igår. Mycket gott är det och en av våra standardrätter numera. Vad har ni för standardmat som går hem i hela familjen? Ge mig gärna tips! 

Så ja... viruset var det ja, jag tappade visst fokus. Det var många förtroendeingivande äldre män som var med i programmet, reflekterade min smarta syrra. En av de få kvinnliga experter som uttalade sig i programmet var Agnes Wold. Hon sa att hon tyckte att man inte ska resa utomlands det närmaste året. Jag undrar vad min kära man och min kära spanska svärfamilj tycker om det. Jag undrar om vi kommer följa det rådet. Antagligen, om det utvecklar sig och blir värre. Vi får väl se. Kanske är det helt över om några månader, kanske är det värre än nu. Ingen vet ju det. 

Bunkrar ni, förresten? Folk verkar ha kommit på det nu. Jag har tittat igenom lite vad vi har hemma och ja, frysen är så gott som full och i skafferiet har vi nästan 10 kg mjöl och en hel massa torra kikärtor och linser som vi tydligen köpt på oss. Tonfisk, fiskbullar, krossade tomater, ris och pasta. Ändå tog jag en extra fiskbulleburk när jag handlade idag. Sedan har vi vårt "riktiga krisförråd" också, som jag började bygga upp för något år sedan. Där har vi lite färre saker än i vårt vanliga skafferi, men ändå. Bra att ha. Tänk om livsmedelsbutikerna stänger helt i flera veckor!  Då gäller det ju att klara sig.

Några varor jag köpte hem för att "bunkra" med idag var: bindor, näsdukar, jäst, buljongtärningar, choklad. Kanske lite udda, vad vet jag. Men vem tänker på att bunkra mensskydd? Det de nämnde på SVTs program var tonfisk, krossade tomater, ris och pasta. Kanske kommer mensskydd och andra apoteksvaror fortfarande gå att köpa via nätet om livsmedelsbutiken här stänger. Men vem ska dela ut posten om brevbäraren är sjuk? Kanske kommer inte alla vara sjuka samtidigt, nej... Kanske lugnar det ner sig snart.

Egentligen känner jag mig inte så orolig, fast det kanske verkar så, utan mest fundersam. Vad är detta? Var ska det ta vägen? Och hur i hela friden ska jag förhålla mig? Måste G vara hemma i två veckor från förskolan om han börjar hosta? Eller mer? Jag kanske får ringa 1177 i alla fall... Fast inte nu! Nu lär de ju var nedringda av alla andra som sett SVT:s program och har lite ont i halsen.

Krossade matförväntningar

Jag undrar om du börjar komma in i trotsåldern, lilla G, om det ens finns någon sådan. Egentligen tror jag inte det är trots utan mer egen vilja och en väldigt stark sådan. Så här var det häromdagen: Vi kom hem från förskolan och jag hade med mig en påse med livsmedel som jag inhandlat tidigare under dagen. I den låg det ett paket med makaroner, som en liten kartong. Den såg du. Och du älskar paket!

- Paket, paket! Öppna!

Och jajamen, du pillade upp paketet medan jag packade in de andra varorna i köket, och några makaroner hamnade på golvet.

- Nej, inte på golvet, sa jag, varpå du snällt la tillbaka makaronerna i paketet igen. Jaja, det man inte vet har man inte ont av, tänkte jag. Sedan var jag så trött att jag var tvungen att lägga mig och softa i soffan lite innan jag pallade fixa middag. Det var i måndags och vi hade haft helt fullt upp hela helgen, med fina utflykter på lördagen och massor av hemmafix på söndagen. Städa och tvätta och allt vad det var. Ja, jag var helt enkelt tvungen att vila lite innan middagen, och dessutom visste jag ju att middagen skulle gå snabbt - bara värma spaghetti och köttfärssås som jag lagat dagen innan.

Så när vi läst ut Glada mumintrollet, för det var just precis den vi skulle läsa och ingen annan (enligt dig), reste jag mig ur soffan och tog mig till köket. Där värmde jag maten: spaghetti och köttfärssås. Och när du såg detta fick du ett ganska stort utbrott.

- Inte spaghetti! Makaroner! Makraroooner! Macarrones! så skrek du. Och du låg på golvet. Och du grät. Skrek, sparkade. Livet var helt förfärligt fruktansvärt för att din mamma värmt spaghetti istället för att koka de fina makaronerna som du nyss hittat i det nya underbara paketet. Jag förstod ju det... Jag ställde din tallrik på din plats och värmde sedan min mat. Du låg kvar och skrek. Jag gav vika och föll till föga. Jag kokade makaroner.

Men precis när jag börjat koka dem satte jag mig också med dig i min famn, på golvet, och sjöng med lugn dov röst Tula hem och tula vall, tula långt bort i mossen... medan jag gungade lite fram och tillbaka, och du lugnade dig. Ja, du lugnade dig faktiskt så mycket att du sedan reste dig och satte dig vid din plats och åt spaghettin som jag hade ställt fram. Makaronerna kokade på spisen. Och när jag sedan ställde fram dem åt dig, övergav du självklart genast spaghettin, men du fick åtminstone i dig mat...

Idag hände ungefär samma sak. Vi kom hem från förskolan och det dröjde en liten stund innan jag kände för att fixa mat. I den stunden gjorde jag misstaget att fråga dig vad du ville äta, även om jag visste att vi hade både fisksoppa och köttfärssås kvar i kylen. Fisksoppan åt du dock så himla dåligt av igår så den kände jag inte för att testa. Den får bli lunch under de två sista arbetsdagarna nu innan semestern istället. Så jag frågade dig: vill du ha korv och makaroner? Men du svarade inte. Det är i och för sig så, att du svarar inte alltid när du menar ja, men nästan alltid när du menar nej. När vi kom ner till köket tänkte jag ändå som jag ville, att du kanske inte brydde dig och så tänkte jag att jag själv var mer sugen på fiskbullar och ris än korv och makaroner, dessutom hade vi kokt ris i kylen. Tänkt och gjort: jag värmde fiskbullar och ris och la upp i din tallrik.

Där kom utbrottet! Åh, nej! Inte fasiken ville du ha fiskbullar och ris! Hur kunde din mamma tänka något så urbota dumt? Du ville ju ha korv och makaroner? (Hade förresten inte mamma nyss pratat om det? Det sa du inte, men du hade med stor sannolikhet sagt det om du hade kunnat formulera den meningen, för jag är säker på att det var det du tänkte.)

Du låg på golvet, du grät, du skrek. Korv! Korv! Korv!

Jag tänkte dock på boken jag läser av Martin Forster. Står det inte något där om att vi inte ska ge upp för våra barns tjat, gnäll och skrik, eftersom de då lär sig att just detta ger framgång i konflikter? (Jodå! Se s.47 och s. 134.) Då kommer vi få mer och mer sådant beteende, ju oftare vi ger med oss för det. Korven blir en belöning för gråten. Och det vill vi ju inte. Eller hur? Jag gjorde ett experiment, som faktiskt fungerade, fastän jag var nära att ge upp. Samtidigt som jag pratade med dig och satt vänd mot dig åt jag upp min egen mat och tänkte att jag skulle se om du fortfarande låg kvar på golvet och gråtandes och skrikandes när min mat var uppäten. Ja, det gjorde du nästan. Du hade dock börjat krypa mot mig, och du skrek inte längre - men du var ledsen. Då tog jag upp dig och lugnade dig. Ett tidigare försök att lugna dig hade misslyckats eftersom du då började sparkas och slåss, vilket jag tolkade som att du inte var redo för tröst utan behövde få vara ledsen över den förlorade korven lite till. Men när du började närma dig mig, svarade jag på det. Du började prata om maten i din tallrik och jag tog din tallrik och satte den i mitt knä, varpå du tog skeden och började äta.

- Mmm, vad gott! sa du. Antagligen hungrig. Och så åt du faktiskt några skedar. Sedan sa du att du ville sitta på golvet och äta, för du vägrade sätta dig på någon stol, och då fick du det. Och då kommer vi fram till det bilden visar. En liten pojke som i full harmoni sitter på golvet och äter från ett lågt litet minibord, som egentligen är en fotpall. Nästan allt åt du upp - faktiskt. Och frågade inte efter korv en enda gång till under hela kvällen.

Slutsats: Har du fått en viss maträtt i tankarna tidigare under kvällen har du svårt att ge upp denna tanke och helt plötsligt äta något annat. Därför måste jag förbereda dig redan när vi kommer hem på vilken mat det blir, och inte börja exponera dig för massa mat som det inte blir (t ex paket med makaroner eller tankar om mumsig korv). En annan slutsats jag kan dra är att du kanske blir superarg och ledsen när du inte får den mat du vill, men det går över. Du kan lugna dig efter en stund, med hjälp av mig, och faktiskt äta den serverade maten. Jag ska alltså inte vara alltför snabb med att fixa fram någon annan mat. En livlina vi har för de få dagarna när du inte äter nästan någonting alls till middag är 250 ml välling utblandad med vatten och mjölk och med lite rapsolja i. Då sover du gott sedan.

Ja, du. Jag gör så gott jag kan. Och det gör du med!

Mat jag ska laga när jag kommer hem

Här sitter jag på taket och våndas över flygresan hem. Naglarna är fortfarande rödmålade efter vår andra primera comunión igår. Jag har inte bestämt mig än för om jag ska ta bort lacket innan resan eller låta det vara kvar. Antagligen får det vara kvar och så får jag köpa nagellacksborttagningsmedel när jag kommer hem. Och kanske något mer lack? Jag gör ju aldrig sånt - målar naglarna... men det kanske är kul? Jag vet ju folk som håller på med det rätt mycket. Ja, jag får se.

Men det var ju inte det jag skulle skriva om utan det var ju mat! Mat jag vill laga när jag kommer hem. Varför ska jag skriva om det? Jo, den första anledningen är att jag gillar att sitta här i Spanien och vara hungrig och fantisera om vilken mat jag kan laga när jag är hemma i mitt kök i Sverige, och sedan är det ju också bra att ha en lista när inspirationen sinar, vilket den kommer göra efter ungefär en dag.

Så här kommer den, en helt färsk framgooglad lista på mat jag vill laga när jag kommer hem:


Potatissallad med salsa som vi kan äta tillsammans med biffarna jag vill minnas att jag slängde ihop i april innan vi åkte iväg söderut. De ligger i frysen.

Krämig zucchini- och svamppasta

Paj

Tomatsoppa

Korv stroganoff med blomkål - perfekt att göra när M spontanhandlat falukorv och blomkål vilket händer titt som tätt

Pasta med lax

Pasta med räkor

Risnudelsallad med kokos- och limeräkor

Avocadomousse och räkor

Laxröra

Utöver detta ska jag också laga klassiker som: potatis och purjolökssoppa, spenatsoppa till lunch med hårdkokt ägg, köttfärssås och tomat- och paprikasoppa med vita bönor.

Nä, nu får jag ge mig och gå ner och äta svärmors linsgryta! Den luktar himla gott!

Fler tips, någon?

Hamstern har handlat

Kanske ett halvår efter alla andra började jag igår se serien Nedsläckt land på svtplay, samtidigt som jag virkade och pustade ut efter dagen. Programmet ställer sig frågan om hur förberedda vi är inför en större kris, och detta är faktiskt något som både jag och M tänkt på tidigare. Inte alls förberedda, verkade det som i det första avsnittet av programmet.

Efter att avsnittet var slut googlade jag lite på vevradioapparater och hittade en blogg med någon slags nybörjarguide i preppning. Och sedan var jag igång. Sedan vi flyttade hit har vi haft en tiolitersdunk med vatten, och vi har även lagt in två vattenflaskor överst i frysen vilket är bra om strömmen går, för då fungerar de som kylklampar ett tag. Vattnet i dunken ska tydligen bytas minst var sjätte månad och i min nyfunna iver för att förbereda oss inför en möjlig kris gick jag genast ut och bytte vattnet i dunken och satte nytt datum på den.

Enligt preppinglistan behöver man ha 28 liter vatten per vuxen person för att klara sig i två veckor. Det har inte vi. Vi har 15 liter vatten. Och om det går åt två liter vatten per dygn + kanske 1 liter för vårt barn klarar vi oss på detta i tre dygn. Det låter ganska lite när man räknar ut det. Kanske borde vi köpa fler dunkar? Kanske två tjugolitersdunkar med kran?

Sedan är det maten också. Mat, vatten och värme verkar viktigast. Och mental förberedelse. Det mentala vettesjutton hur det ska gå med, men mat är ju något man kan köpa i affären ändå! "Nästa gång du går och handlar, lägg i några extra konserver och andra stapelvaror." står det i preppingguiden. Och eftersom idag var "nästa gång jag handlade" köpte jag en hel del, vilket ni kan se på bilden. Jag vet att M har köpt lite tidigare också, nån korv på burk och så, men jag satsade mer på vita bönor, makrill och fiskbullar, vilket är mat som jag tror att jag skulle stå ut med att äta även om det inte blev kris. Kommer väl krisen så äter jag säkert vad som helst, eftersom jag vet hur jag själv fungerar...

Värmen har vi inte löst, även om vi faktiskt har en kamin som vi kan elda i (men vi har ingen ved). Jag har istället räknat ut att den bästa strategin vid ett långvarigt strömavbrott för oss är att cykla iväg till mina föräldrars hus och elda i deras kamin. Då får vi ta med oss vårt förråd av konserver och knäckebröd i cykelvagnen och hänga hemma hos dem. Skulle de också vara där så är vi dessutom fem personer som värmer oss på samma brasa, istället för uppdelat tre på den ena brasan och två på den andra. Deras kamin har dessutom en ugn så där kanske vi kan laga mat?

Jag vet inte om jag är galen men jag får någon slags mysighetskänsla när jag tänker på sådant här. Jag fattar med förståndet att OM det skulle hända att hela landets elförsörjning slogs ut, som de experimenterar med i TV-programmet, kommer det inte vara mysigt alls. Det kommer vara oerhört påfrestande och jobbigt. Jag kommer vara irriterad och arg och orolig, antagligen. I fantasin är man ju den som styr upp och räddar situationen, men hur är man vid en sådan extrem situation när varken elen eller vattnet fungerar i flera dagar? Antagligen inte så sansad och rationell som i fantasin...

Ikväll ska jag inreda vårt lilla preppingförråd med mat och sedan ska jag se om M vill se avsnitt två av serien med mig. Ja, det känns som en fin fredagsplan!

Hur tänker ni kring sådant här? Lever ni som om det aldrig kommer hända eller har ni förberett er till tänderna? Det skulle vara spännande att veta!

Lördag igen

Det är lördag och jag har inga planer. Faktiskt är det så - inga planer. Vi har mat sedan igår och golvet ser rätt rent ut, tycker jag. Dammsugetjatet får vänta. M åker iväg och skulpterar med sin lera och jag går ut med G. Ner till lekplatsen går vi först. Gungeligung! Han gungar mini, mini, mini. Mellan, mellan, mellan. Maxi, maxi, MAXI!

Sedan är det hejdå gungan och dags för rutschkanan och lite annat. En lurvig hund går förbi. Sedan bär det av och iväg till trappan, förbi kyrkan och in i skogen. Där trasslar han först in sig i ett snår av kaprifollianer och taggiga rosenskott. Jag får hjälpa honom ut efter en stund när rosentaggarna attackerar för mycket. Akta ros! Ont! säger G.

Han minns väl knappt att vi bara för fem månader sedan bodde i ett landskap där det inte fanns en enda vild rosenbuske, men däremot en stor skog full med blåbärsris. Han kan knappast föreställa sig den snö som snart faller där och att solen liksom aldrig riktigt går upp den här tiden på året. Den masar sig upp, snuddar vid trädtopparna för att sedan ljudlöst sjunka igen. Eller så är det bara jorden som snurrar och vinklar sig på ett visst sätt såhär års? Det vet inte G något om, och knappt jag heller.

Vi lunkar runt en stund ute i varje fall. Det är kallt och ner singlar små minisnöflingor, så små att de ser ut som prickar. Nedfallna skiljetecken från änglarnas hemliga brev. Någon punkt, något komma. Bara en tanke.

Vi går in och äter maten från igår. Sedan får G sitta i vagnen och försöka somna medan jag dukar undan, stoppar in i diskmaskinen och hänger en mörk fyrtiograderstvätt på övervåningen.

Kvart i två somnar han. Då har jag precis gjort premiär på julgodisscenen med mandelmassebollar doppade i choklad. Jag har aldrig gjort julgodis förr, men detta var lätt och helt lagom.

Efter ett sms till min vän den nyblivna modern för att kolla läget (mat, sömn bajs - funkar det?) följer två telefonsamtal med väninnorna M och A i Umeå. M och jag funderar på om molnen är snö egentligen fast alla säger att det är ånga. A och jag pratar om att arbetslivet inte är gjort för människor, och olika alternativ för hennes stundande bröllop. Så fint att ha vänner, även om de är långt bort!

Sedan lagar jag köttfärssås ändå och vi äter alla tre. Efter det Mamma Mu-session i soffan med G medan M vilar. Och nu är nu. M nattar vår finaste lillpojke medan jag sitter på det varma köksgolvet och väntar på att få sätta mig i soffan, sticka in min hand i min mans och se det allra sista avsnittet av Bron. Det ska bli mysigt och säkerligen spännande!

Vad har ni gjort denna lördag, ni som orkade läsa så här långt?

En korvgryta i mörkret

Det är mörkt när jag går till bussen på morgonen och det är ännu mörkare när jag går från bussen och hem igen på kvällskvisten. Från andra sidan gården kan jag se att M håller på att klä på sig för att gå ut. Vi har ett ogenomskinligt fönster i ytterdörren, så man ser om det är tänt eller släckt inne. Och där ser jag Ms siluett, han fixar med jackan. Ska han ut? frågar jag mig. Jag hinner dock öppna dörren innan han gör det och där står de: min familj. M med vinterjacka och G sittandes i selen i sin nya overall. Vi skulle gå ut och möta dig, säger M, men allt tog sådan tid, så vi hann inte. Jag blir glad! De skulle möta mig! Så fint! Så vi går ut med soporna tillsammans. Vi går en liten promenad tillsammans. Upp till ändhållplatsen: vinka till bussen. Två bussar vinkar vi till under vår promenad. Den ena bussföraren vinkar tillbaka, men inte den andra, trots att han enligt Ms utsago är el más gracioso de todos - den roligaste av alla. M känner nästan alla bussförare och de undrar var han är. De blir förvånade över att han ska vara föräldraledig så länge! Ingen blev förvånad över längden på min föräldraledighet, trots att den var längre än vad Ms antagligen kommer att bli.

Vi går hem igen. Äter linser. Gröna linser. M lagade maten igår och det har blivit över. Det är inte korvgryta, men det är linser med korv i. Inte chorizo, då, som det ska vara, utan vanlig grillkorv. Och det går ju också bra, även om jag undviker själva korven. G försöker äta upp min banderilla picante, och när det står picante på burken så är den verkligen picante. Supergod tycker G. Picante, tycker vi! Kryddstark alltså. Chilismak. Mums, tycker G och trycker in cornichongen i munnen. Släpper den nästan på golvet, men M räddar den skickligt och jag får äta upp den. Nej, han räddar den inte den här gången. Han tar istället upp den från golvet och jag äter upp den, samtidigt som jag tänker på tresekundersregeln.

Det bästa med helgen var att vi inte städade, säger M sent på söndagskvällen när jag frågar om inte helgen varit ganska bra ändå, samtidigt som jag undrar varför jag ska hålla på och värdera vår tillvaro hela tiden. Hur bra har vi det? Har vi det tillräckligt bra? Vad är det ens? Det är klart vi har! Eller? Sådana tankar tror jag egentligen inte leder framåt. Varför värderar vi? På jobbet verkar flera ha haft en skithelg. Och M var verkligen trött hela söndagen, låg på soffan och jag försökte låta honom vara. Ändå var det en bra helg, tycker jag, om jag nu ska tycka något, om jag nu ska värdera.

David Väyrynen har ändå rätt. Nuförtiden duger det inte att duga. Nu ska allt vara lite bättre. "Nä, nä, korvgryta duger inte. Det är inte på långa vägar gott nog. Man ska ha favoritsushi och favoritöl och favoritlunchsställe." David Väyrynen och jag har varit på samma bröllop. Jag var gravid och M och jag gick hem genom den ljusa sommarnatten genom en sommaräng. Vi var så vackra och det var så romantiskt. Älvorna dansade för brudparet, men det var det ingen som märkte, förutom vi. M skulle upp och jobba tidigt så vi gick först. Och så var jag ju gravid. Men Väyrynen var där. Det minns jag.

Nu är det mörkt. Nu är det inga ljusa sommarängar med älvor och torra fröställningar. Nu är det snö och mörkt och kompakt. Och det får väl också duga. Vi har det åtminstone varmt och skönt inne, men det är mörkt på morgonen och mörkt på kvällen. Bussarna går och vi vinkar till dem eller tar dem till jobbet. Vi jobbar. Vi kommer hem. Vi leker och vi sover. Nu sover G. Nu sover M. Det är bara jag som är vaken. Och nu ska jag väl göra som Väyrynen menar: inte nyttja tiden till max, inte anstränga mig för att njuta, utan bara vara, dricka mitt te, duga och kanske ringa svärmor. God natt!

Ur led är tiden

Foto från promenad utanför Almonte, sextonde november 2009 kl 22.

Vad mörkt det blir nu när vi ställt om till vintertid! Det kommer att vara mörkt imorgon när jag åker hem från jobbet, men antagligen kommer det ändå vara ljust när jag åker till jobbet. Alltid något. 

Helgen har löpt på bra. Jag har både fått vila och fått mycket gjort. Jag har försökt släppa saker till M, men det har visat sig svårt. Trots att han har "tvätta kläder" som sin uppgift på vår lista så är det jag som har satt på två av tre maskiner och hängt all tvätt. G har hjälpt till med själva torkprocessen genom att skaka på torkställningen. Nu är dock så när som alla våra kläder rena och det känns fantastiskt skönt! Jag stod och tänkte att jag tycker att det är lite trevligt att hänga tvätt, när jag hängde det sista idag. Jag tänkte att det är lite trevligt att röja i köket. Trevligt att laga mat. Jag tycker ju det! Ändå kan jag inte låta bli att bli råprovocerad när M bara vill sova, vila eller tälja och jag vill göra saker för det gemensamma. 

Imorse gjorde vi en lista. Jag har inte gjort att-göra-listor på flera år, och tänker inte börja med det heller! Trots det gjorde vi en sådan. Jag frågade M vad han ville göra idag och så skrev vi upp vad vi båda ville och behövde göra. Jag tror att vi gjorde allt. Räkningarna är betalade och köttfärssåsen kokad.

Jag fick nämligen för mig att göra storkok av köttfärssås, som om vi inte redan har frysen full med en massa mat och råvaror. Det var en kollega till mig som inspirerat mig, då vi hade "matlådevecka" under veckan som gick. Vi var fem personer som lagade mat till varandra en dag var. Det blev köttfärssås, palak paneer, vegetarisk lasagne, tacos och jag gjorde till sist potatis- och purjolökssoppa serverat med hembakt bröd. En underbar idé om ni frågar mig! Jag behövde bara tänka på vad jag skulle ha med mig och laga mat en enda dag istället för fem dagar! Det var skönt. Dessutom var all mat god! Gött! Köttfärssåsen var jag dock mest imponerad av, och här kommer receptet:

en gul lök

en stor palsternacka

fyra morötter

lite rotselleri

fem vitlöksklyftor

Hacka allt detta och stek i en stor gryta på låg värme tills det blir mjukt. Salta. Jag lät det steka i 20 minuter.

ca 1 kg köttfärs - stek i stekpanna och salta och peppra.

Häll i köttfärsen i rotsaksröran. Häll på två burkar hela skalade tomater och 5 dl vin. Jag hällde även i ett paket krossade tomater. Lägg i två köttbuljongtärningar. 

Sedan fick detta puttra i tre timmar. Min kollega sa att man kunde det låta stå hela dagen, men det hade jag inte tålamod till. Jag hade sedan i lite basilika, socker och mer salt. Det blev himla gott till slut! 

Nu är helgen snart över, och imorgon får man en timmas sovmorgon. Det känns ganska bra, eftersom jag varit himla trött den senaste veckan. Helgen har, som sagt, varit bra. Ändå känns det lite som att gå från ett jobb till ett annat. Lite segt och tröttande, men jag får väl öva mig på att sänka ambitionsnivåerna och försöka släppa in M på ett bra sätt så att han inte känner sig tvingad... 

Nu ska vi käka kärleksmums och kolla på något TV-program!

Vardagsmiddag med vänner

Sommaräng i juli, men nu är hösten här.

För några veckor sedan sa min vän M att hon skulle bjuda mig och en annan tjej med kopplingar till jobbet på vardagsmiddag. Det var en helt vanlig dag, kanske en torsdag, och vi drog hem till henne och lagade mandelugnspannkaka och sallad. Vi satt i hennes soffa hela kvällen och skrattade så vi kiknade och pratade så vi blev helt trötta både i käkar och öron, och helt glada.

Så skönt att bryta vardagen, mitt i vardagen. Att byta ut en stressig, tråkig surkväll mot en trevlig umgängeskväll! Så när min man M påminde mig om att han skulle börja måla igen, vissa kvällar i veckan, bestämde jag mig för att bjuda hem samma gäng, till oss. Lillpojken var med förstås. M gick iväg på sin kurs efter en stund och jag förberedde tacos.

"Det luktar som tjejkväll i femman" sa jag, när jag hällde i tacokryddan i färsen. Största ingrediensen var dextros. Det är väl något slags socker? 

Vi åt, vi pratade. G pratade och sög på mat som han snabbt förpassade till golvet. Vi skojade och berörde ämnen som flerspråkighet, stress, arbetsglädje, historier om diverse farbröder och även lite jobbsnack. Så himla trevligt. Så skönt att bara göra något annat, upplyftande. Varje vardag orkar man såklart inte styra upp något sådant här, men någon gång ibland. Fint!

"Vad lekte barnen på forntiden?" undrade den mest historieintresserade av oss. "Lekte de tittut?" Jo, det tror jag. G lärde sig Titt ut! helt själv genom att gömma sig bakom en fåtölj. Och det är nästan alltid han som initierar den leken genom att gömma sig bakom snutten, eller något annat. Jag funderade mer på det nu när jag nattade pyret. Antagligen lekte de med stenar, pinnar och annat de hittade. Antagligen lekte barnen att de gjorde vuxensaker (lagade mat? jagade?). Antagligen gjorde de verkligen sådant som vi nu kallar vuxensaker. Det var ju ändå ganska nyss som barn började ses som barn och inte små vuxna. Även om de kanske också var ute på någon äng och samlade örter, eller gick i skogen och plockade lingon, gillrade fällor för olika djur, så tror jag absolut att de lekte! Jag tror att det är något djupt i oss djur. Djurungar leker ju, människobarn leker. Jag antar att de tävlade om vem som hittade flest hallon, eller bara lekte att de var någonting annat, att de var något djur eller någon annan typ av person? Jag tror att de lekte ungefär som barn leker idag, fast utan skärmar och diverse "nymodigheter" (allt som kommit efter forntiden). De kanske tävlade om vem som kunde kasta en sten längst, eller vem som kunde springa fortast. De kanske lekte att de lagade mat, eller så lagade de mat. Kanske går det aldrig att få svar på vad de lekte för superlänge sedan, men antagligen kan man bara gå till sig själv. Vad lekte vi? Och så vidare...

Nu ska jag varva ner lite med min bok "Vitt hav" av Roy Jacobsen. Himla bra! Jag gillar böcker som handlar om "förr i tiden" och som är lite mysiga på något sätt. Gärna någon kvinna som bor i en stuga. Det är en av mina favoritfantasier. Därför passar nog den här boken mig så bra, den och föregångaren "De osynliga". De handlar om Ingrid som växer upp på en ö i Norge och hur hon tar sig an vardagen och det som händer. Den följer inte riktigt den dramaturgiska kurvan tycker jag, men den är ändå intressant och spännande på sitt sätt! Dessa två böcker är lite liknande böckerna om Nancy av Elsie Johansson, varav jag bara läst två. Och nu kom jag också att tänka på Moa Martinssons "Mor gifter sig". Stuga. Kvinnor. Fint! 

På hösten ska man tända ljus, dricka te, krypa ner i soffan, läsa bok. Och bjuda hem vänner på middag. Mitt på en tisdag. Hej hösten! Kom du bara!

Kräftsoppa

För någon vecka sedan bjöd jag en kär vän på kräftsoppa enligt ett recept ur Vår Kokbok. Jag hade inte något kräftkött i men buljongen gjordes på skalen och fiskbuljong som min karl fick hasta iväg och köpa när jag insåg att den var slut! 

Det blev en slät och smakrik soppa. Ganska enkel att göra ändå, om man inte pratar som världens pratkvarn och försöker ta hand om sitt barn samtidigt. Tur att min vän är bra både på att underhålla bebisar och på att lyssna med ett halvt öra på mitt tjöt! 

Detta är mitt bästa tips om man köper kräftor på sommaren: gör soppa på skalen dagen därpå! På så sätt får ni ut fler portioner av de dyra kräftorna. Och har ni ingen lust att äta soppa dagen efter eller om ni skulle ha ett överflöd av skal så torka dem i ugnen och spara dem i en glasburk!

Den uttråkade mamman

Den uttråkade mammans sallad

Det har egentligen varit en bra dag, men ändå känner jag mig uttråkad. Jag har förstått att jag inte är den enda som lägger mycket tid på tv-tittande i början av bebislivet, vilket lättat på det dåliga samvetet något. Ofta när jag tittar på TV så håller jag min son i famnen och han somnar så gott. Han älskar verkligen att mysa!

Idag är det den sjunde eller åttonde dagen i rad som min sambo arbetar. Han började kl 4.42 imorse och slutade kl 14.40. Med andra ord är det inte konstigt att han är helt slut. Nu ligger han och vilar, med bebisen, inför julbordet som han ska på ikväll. För tydligen ska han iväg även ikväll, vilket betyder att jag och minispanjoren ska hänga ensamma hemma ytterligare i några timmar. Vad ska man hitta på? Kolla på TV? Jag har ingen TV. Så det är alltid svtplay som står för underhållningen. Nu är det dock så att min dator laggar något enormt när jag streamar TV. Den har nämligen en nästan full hårddisk och jag har upptäckt att det är windowsmappen som tar alldeles för mycket plats. Som tur är har jag idag, av två oberoende källor, fått veta att jag absolut inte kan flytta windowsmappen från C: till D:. Då skulle datorn bli helskum, tydligen. Tur att jag frågade först!

Att vara ensam hemma, även en kväll, efter åtta ganska ensamma dagar, med min älskade son som behöver lite underhållning och inte bara nöjer sig med gos, men helst vill bli buren nästan hela tiden och med en dator som laggar gjorde mig på lite dåligt humör. Jag kände mig helt enkelt otroligt uttråkad.

Så jag gjorde en sallad att äta till den varmrökta röding jag köpt på mig häromdagen. Quinoa, lätt stekt spenat, paprika, sambal oelek, avocado och keso bestod maten av. Lite salt, olja och citronsaft som smaksättare. Så nu efter att jag fotat, ätit och bloggat om den kan kvällen fortsätta. Kanske med att titta på tv på min nyinköpta smarta telefon, eller genom att sticka några varv på en kofta som kommer bli för liten för lillskrutten om jag inte stickar färdigt den snart!

Nu undrar jag: Vad gör dig uttråkad? Vad brukar du hitta på när du är uttråkad? Blir du lätt uttråkad eller tycker du det är skönt att inte veta vad du ska göra? 

Tack för att ni läste!