Julhelgsläsning

Orelaterad bild på fjärilar som M målat till mig

Trots att jag inte har haft mer ledigt än de röda dagarna har jag ändå hunnit läsa en hel del. Läsning - vilken mirakelmetod för att vila och inte springa runt och göra massa saker hela tiden! Rekommenderas varmt!

De böcker jag har läst rekommenderar jag också varmt, allihop. Huvudkaraktärerna är alla minst 20 år yngre än mig och jag gillar det! Böckernas tänkta läsare är också ungdomar, men vad gör det? Vi har alla varit unga och jag vet att många i min ålder såg Skam när den gick 2016 och själv har jag sett fler ungdomsserier sedan dess. Det är något med den genren som verkligen tilltalar mig. Kanske att jag känner mig ung igen?

Den första bok jag läste under julledigheten var Adios hockeyhora av Kristina Falk. Den handlar om en tjej som flytt/at från den stad hon har bott i med sin mamma till sin pappa i en annan stad på grund av ett envist rykte. Säkert sådant som kan hända nuförtiden, att ungdomar sprider elaka rykten om varandra i sociala medier och att det tar ett tag innan det verkligen dör ut. Hu, vad hemskt! Tur att vi bara hade Nokia 3330 på min tid och inga sociala medier förutom Lunarstorm. I denna bok vävs tre olika berättarperspektiv ihop. Jag älskar språket och drivet och historien!

Den andra boken jag läste under julledigheten var Syster av Sofia Nordin. Även denna bok handlar om en ung tjej som flytt/ar från ett helvete med missbrukande, misshandlande pappa till ett skyddat boende i skogen fullt med hippies, meditation och odling. Jag väntade hela tiden på att en kritik av denna nya livsform skulle komma, men den kom inte så som jag tänkt mig, bara sipprade fram ibland genom mamman. Mycket spännande och mycket driv.

När det sedan var dags för nyårshelgen begav jag mig till biblioteket igen för att fylla på. Där hittade jag tyvärr ingen mer bok av Kristina Falk men väl en serie i fyra delar av Sofia Nordin. Den första boken heter En sekund i taget och den andra heter Spring så fort du kan. Dessa två har jag läst nu under nyårshelgen och den tredje, Som om jag vore fantastisk, ligger hemma och väntar. Den sista delen är jag inte säker på om de hade inne. Ska kika nästa gång jag åker till bibblan! Böckerna utspelar sig efter en apokalyps där alla har dött i feber. Alla utom Hedvig, och kanske några fler? Hedvig är 13 år och flyr fort som attan ut i skogen när alla ligger döda runt omkring henne. Det kändes för fruktansvärt för att läsa först, men jag fastnade direkt och bara läste, och läste och läste. Jag går igång lite på det här med överlevnad och prepping och det gör M med, så nu tjatar jag på honom att åtminstone läsa den första boken. Har han väl läst två kapitel så är han förhoppningsvis fast sedan.

På urplay kan ni se en boktrailer om En sekund i taget, och sedan kan ni genast bege er till närmsta bibliotek och låna den! När ni läst den så skriver ni vad ni tyckte till mig, okej? 

Men nu är jag nyfiken på er! Har ni läst något under helgerna? Eller det senaste året? Vad rekommenderar ni?

Iskylan

Igår var havet stilla, men ändå iskallt.

Jag hakar väl på Åsa i en klagosång över kylan. Det känns orimligt kallt, men det är klart att det inte är orimligt. Det är mest obehagligt och fruktansvärt när jag går ut eller när jag ska sova och fryser om nästippen och om armarna. Jag har en vetekudde som jag fick av min gymnasiekompis med smeknamnet Muppen som jag lägger rakt över hela överkroppen, mellan halsen och magen. Ändå fryser jag om armarna och nästippen. 

G kom in till mig klockan 4 imorse och var helt iskall. Helt iskall var han såklart inte (han levde ju), men det kändes så när han kröp ner. Både han och M har sovit med sommartäcken de senaste vintrarna, så många vintrar jag minns faktiskt, men ikväll bytte jag till vintertäcken. M får ett duntäcke som väntat på honom i garderoben i flera år och G fick ett rätt tjockt syntettäcke vi köpte att ha till gäster, ännu endast använt av mina svärisar i maj. Hoppas de kan sova gott inatt och inte vaknar helt blöta av svett - för det är också obehagligt. Eller hur?

Nej, det är inte orimligt kallt. Vi är ändå i mitten av november. Men minus två grader, som det är nu, och viss nordlig vind (7 m/s) känns som is mot huden när jag går ut ändå, nu på kvällen, för att gå av mig lite, för jag kände att jag hade energi när jag slutade jobbet. Imorse hann jag inte gå någon morgonpromenad pga ett möte, men på lunchen gick jag ut i 15 minuter. Jag satte ett larm på 7 minuter och när det ringde gick jag en pyttebit till innan jag vände. Havet grått och småskvalpigt. Jag gick ut mest för att känna att det var skönt att komma in igen, och för att få lite dagsljus. Solen syntes svagt bakom de jämngrå molnen. Och efteråt kändes det värt det, men nu på kvällen nej. Det var bara hemskt. Mörkt, kallt och blåsigt och hemskt.

Det är inte orimligt kallt. Det är faktiskt orimligt varmt! Oktober var varmaste oktober hittills globalt, men det är inget man märker här och nu där det mest är isande kallt. På ett sätt förstår jag de som kallas klimatförnekare, de som säkert inte läser här. Hur kan man säga att det blir varmare att det är så kallt att man fryser om nästippen när man ska sova? Jag vill nästan tilläggsisolera huset akut, Nu! och köpa tjockaste täcket på marknaden och polarlakan som de har i södra Spanien (lakan i fleecetyg, helt fantastiskt skönt för kroppen när det är kallt och fuktigt men inte alls så bra för miljön då de är gjorda i plast och släpper mikroplast när man tvättar dem). Jag smsar grannen i lägenheten bredvid och hon svarar att jag kan testa att isolera bakom golvlisten på norrsidan. Självklart ska jag fråga pappa först. Det är sådant jag frågar pappa om. Jag tittar på mattor på Marketplace och hittar en fin i ull och en trasmatta till köket. Båda finns i samma område utanför Göteborg som min syrra bor. Vi får se om vi kan åka dit till helgen och köpa. Det hade varit värt, tycker jag.

Igår rapporterades det om ny rekordnivå för växthusgaser i atmosfären och idag läser jag om att den smältande permafrostens utsläpp av koldioxid och metan kommer fortgå i flera hundra år samt att vi just nu ansvarar för livsförutsättningarna för 5-10 generationer människor framöver (och oändligt många djur!). Nej, men jag blir inte alls stressad. Eller jo! Det blir jag!

Ändå tar jag bilen till skolan och jobbet. Hela denna vecka har jag gjort det, för jag pallar inte att cykla i minus två grader med min son, intalar jag mig. Bilen har fått motorvärmare och kupévärmare installerade och är  varm och skön när vi sätter oss. Motortempen visar på 50 grader. Det minskar dess utsläpp om jag förstått det rätt, men självklart släpper den ut mer än våra cyklar mycket mer, även om jag bara kör 4 km per dag. Och samtidigt är det vid korta resor som bilen släpper ut mest (per kilometer antar jag). Ja, hur jag än vänder mig är det inte bra att ta bilen, men det är skönt, för jag slipper kämpa i uppförsbacke och frysa ihjäl i nerförsbacke med mins sjuåriga son. Jag säger inte att vi inte kommer cykla alls under vintern, för det kommer vi säkert, men just nu, i chockkylan tar jag bilen. Hur gör ni?

Samtidigt håller jag mig till mina vegetariska luncher på arbetsdagar, samt till mitt löfte att inte köpa några nyproducerade kläder innan nyår. Och inte är det så att jorden behöver några få som "lever perfekt" utan det vi behöver är att den stora massan ändrar mycket i sin livsstil för att komma under den gräns som är hållbar. Här kan du räkna på hur du ligger till: Klimatkontot vilket kan vara relevant för att de egna utsläppen är de som är allra enklast att påverka, samtidigt som vi måste påverka på grupp- och samhällsnivå också. 

En sista sak innan jag slutar skriva för idag: Igårkväll var G och jag på biblioteket. Ute mörkt och kallt. Inne ljust och varmt. Det påminde mig om mina och Ms kvällsbesök på UB i Umeå. Jag berättade om dem för G. Inne på bibblan känner jag alltid sådan inspiration, och plockar på mig alldeles för många böcker. En av dem vi tog hem har jag redan hunnit börja läsa och jag vill varmt rekommendera den, även om jag bara hunnit läsa första kapitlet. Låt skogen leva av Nora Dåsnes. En seriebok som "egentligen" riktar sig till åldrarna 9-12. Riktigt bra hittills! Jag känner igen mig i huvudkaraktären Baos iver. Jag fattar inte heller varför inte allt kan ske Nu, med en gång! Tilläggsisolering, trädplantering, och alla flygplan på marken. Nu. Tack.

Ja, vi lär ju höras mer i ämnet framöver. Främst i ämnet miljö och natur, antar jag. För kylan får jag ta och börja acceptera nu. Jag får ta på mig den varmaste vinterjackan och börja använda vinterkängorna snart, känns det som. Vad har ni för strategier för att stå ut med mörkret och kylan och kanske till och med njuta av det hela?

Fem böcker att läsa

Vår, särskilt på senaste tiden, mycket beresta vän Åsa hörde av sig och undrade vilka böcker jag läser just nu. För att stilla hennes och alla andras nyfikenhet kommer här en liten redovisning! 

Ställ om av Maria Soxbo - en bok om omställning mot ett lugnare, klimatsmartare och miljövänligare liv.  En inspirerande bok uppdelad i dessa sju kapitel: Drömmar, Tid, Jobb, Gemenskap. Värden, Konsumtion och Lycka. Hittills har jag läst till s. 75 och är på kapitlet Jobb. Mycket intressant och inspirerande!

Den lodande människan av Patrik Svensson - en bok om människan och vår relation till havet. Den handlar om den förste världsomseglaren som troligtvis hette Enrique och jag har fått lära mig att en kaskelott kan dia sin unge i upp till tio år! Han skriver på ett sådant sätt att allt blir intressant och spännande, trots att det är ett ämne jag aldrig trodde att jag skulle kunna intressera mig så mycket för, även om jag älskar havet. I denna har jag läst till s. 170, ungefär. Denna läser jag i min bokcirkel.

Balladen från norr av Alfonso Zapico - en serieroman om gruvarbetare i norra Spanien under den andra republiken. Förordet av Thomas Gustafsson får mig att äntligen förstå det jag så länge velat veta, vad som hände innan inbördeskriget. Jag har hittills läst till s. 97 av drygt 200. 

Fri av Lea Ypi - en självbiografisk uppväxtskildring om en tjej som växer upp i Albanien. Den här boken fick jag av mamma i födelsedagspresent för att hon läst den och tyckt den var bra och för att jag var i Albanien för prick 22 år sedan. Jag har inte hunnit läsa så långt i denna (till s. 48) och eftersom jag äger den är det inte så bråttom. Mycket intressant och välskriven hittills!

ADHD-hjälpen av Katarina A Sörngård - en bok som förhoppningsvis hjälper oss att förstå varandra lite bättre. Bara innehållsförteckningen är intressant! Boken innehåller avsnitt som: "Du lyssnar ju inte på vad jag säger!", Hitta nycklar, plånbok och mobiltelefon, Var sak på sin plats, Oro över det som redan hänt, Faran med att säga ja utan att tänka efter och Till dig som anhörig. Även om ingen i min familj har fått diagnosen ADHD tror jag att vi kan ha ganska bra nytta av att läsa åtminstone valda delar av boken och reflektera tillsammans... Hittills har jag läst de första 50 sidorna och sedan lite här och var, men den ska säkert läsas i rätt ordning och ordentligt. 

Vad läser ni just nu?

Påsken 2021

Så kom det en påsk. En till påsk med restriktioner. I vår region uppmanades vi att inte träffa någon annan än de vi bor med och därför avbokade jag en påskträff med ett flertal andra familjer i grannsamhället. De andra träffades nog, men G och jag avstod. Inte vet jag hur stor risken för smittspridning är vid sådana tillfällen, men det känns dumt att chansa. Jag vet av min lilla erfarenhet att det är svårt att hålla avstånd, även ute, när man är så van vid att stå lite närmre. Man vill liksom glömma skiten och bara vara och bete sig som vanligt och därför känns det bättre att avstå helt. Tråkig som jag är.

Vi har haft minipåsklov hela familjen vilket innebar att vi alla tre varit lediga i fyra dagar. Vilken lyx! Vad har vi hittat på då? Ja, vad minns man? Det känns som om jag har lagat en hel del mat och så har vi städat två gånger. En gång på långfredagen och en gång nu ikväll, på annandagen. På långfredagen hängde jag dessutom tvätt ute, minns jag, och frågade mig om det var väldigt syndigt gjort. Jag vet inte vilka regler som gäller nuförtiden på denna ö, men jag minns att min mamma sagt att på långfredagen fick de inte gå ut och leka utan de skulle vara inne och ha tråkigt och på radion var det bara sorglig musik. Den där sorgliga musiken verkar inte vara något som radion hållit fast vid  och ja, därför hängde jag tvätt - en ren efterhandskonstruktion. Förresten är inte min mamma från denna lilla ö utan från ett samhälle i Småland där korna bytte färg, en historia jag pratade om senast idag faktiskt. 

Påskaftonen bjöd på massa sol och ganska frisk nordanvind, men värre skulle det bli. G fick leta påskägg med hjälp av lappar med bilder på. Då jag ritat bilderna var de nog lite kryptiska, men med min och pappas hjälp kunde han följa spåren som påskharen lagt ut (säger vi) och hittade till sist ägget till sin stora förtjusning i soffan, bakom en soffkudde! Några Ahlgrens bilar (eller skor, som M tyckte det föreställde) och några Anton Bergs chokladägg från förra året fanns det i ägget. Det räckte i två dagar. Perfekt! Från förra året vadå? Jo, så här är det: Jag har äntligen insett att det överhuvudtaget inte är någon idé att jag fixar påskägg åt mig själv. Ett år, för flera år sedan, räckte mitt lilla söta påskägg till i juni... Ett annat år, förra året faktiskt, öppnade jag aldrig ens de där lyxiga påskgodisförpackningarna från tidigare nämnt fabrikat och i år när jag stod där i affärn och skulle se om jag ändå inte skulle ha några chokladägg till mig själv, slängde jag ett getöga på förpackningens baksida och insåg att de håller i över ett år. Därav var det givet att cykla hem utan dessa chokladägg och istället rota fram förpackningen från förra året (oöppnad då) från ett av skåpen och öppna och hälla några i Gs ägg. Jag hade nämligen inte någon förhoppning över att äta upp alla typ tio äggen själv i år heller... och nä, inte är de slut än. Härmed kan jag officiellt inför hela internet fastslå att jag är sämst på att äta godis! (Förutom de där rosa, sura och salta som jag börjat äta på jobbet, de är jag bra på att äta upp, men max en påse à 60 g i veckan, ok?)

Förutom påskägg så ägnades påskaftonen åt att sova middag och sedan åka på utflykt. Vilka sov middag? Jo, jag och M. Varför? Jo, för vi kvällen innan sett en film som var alldeles för spännande för att stänga av. Nämligen Jungle på svtplay. Den är nästan två timmar lång och nej, vi lyckades inte stänga av den för att gå och lägga oss i tid, så det fick bli en sen kväll. Tre backpackers i Bolivia träffar en fjärde kille som övertalar dem att hänga med till djungeln och träffa en gömd indianstam. Med sig har de en machete, ett gevär och en otroligt odetaljerad karta. Djungeln är full av gröna växter och vilda djur... Maktkamp utbryter i gruppen och det som skulle vara ett häftigt äventyr blir en ren kamp för överlevnad. Okej, det sista där hade jag tydligen plagierat från svtplays beskrivning ser jag nu. Så kan det gå. Detta var en film som jag aldrig hade vågat se själv. Tur att M kunde hålla mig i handen... Filmen bygger på verkliga händelser och nu är vi peppade på att läsa boken, då det tyvärr inte framkom så mycket kring hur huvudpersonen gjorde för att överleva i djungeln, mer än att han bad till gud och fortsatte vandra, ungefär. Men vad åt han? Vad drack han? Hur resonerade han? osv. Boken finns översatt till spanska och går att beställa från Casa del libro. På engelska finns den också, för den som föredrar det. Slut på reklam.

Efter vår middagslur begav vi oss på utlovad utflykt till närliggande badplats. Knäppa som vi var (G och jag) hade vi med oss badkläder, men den isande nordanvinden, vilken blåste mer eller mindre rakt in på stranden, gjorde att vi hoppade över kallbadsmomentet och gav oss direkt på fikat. Med oss hade vi en sagolik chokladkaka från frysen, te, festis och vatten. M fikavägrade och satte sig att måla istället, medan G och jag utforskade omgivningarna, hoppade från klippavsatser (G) och fiskade med låtsasspön. Sedan cyklade vi hem igen och jag lagade en av mina favoriträtter: Korv stroganoff med havreris. 

Så kom påskdagen, som ett brev på posten. G och jag ägnade en stund åt ogräsrensning och sedan tjötade jag lite med några grannar som också var ute och påtade i sin trädgård. Jag visade dem hur kirskål såg ut och aktade mig för att tappa någon rotbit i deras trädgård. Sedan gick vi, jag med jordiga händer, till vattenpölarna på berget vilka G hoppade över, flera gånger, i sina ovattentäta springskor. Det såg så roligt ut att jag ville filma, vilket jag gjorde. Så där satt jag på klippan och filmade i godan ro, när jag kom att tänka på att jag filmade i motljus och borde flytta mig till andra sidan pölen. Och där och då, om det nu berodde på mina jordtorra fingrar, för många tankar i huvudet samtidigt, eller bara allmän fipplighet (qué torpe soy) tappade jag mobilen rakt i bohusgraniten. Den landade med ansiktet nedåt och fick en liten skada högst upp i högra hörnet. Inte så farligt, trodde jag - men oj så jag misstog mig! Skärmen var död. Helt och hållet stendöd. Helt svart. Litegrann blinkade den bara till högst upp när jag provocerade den, men annars inget. Jag kände genast stressen stiga och tänkte att vi måste gå hem, nu med en gång, för min mobil är trasig. Samtidigt ville jag låta G hoppa klart vilket han fick göra tills han var våt om ena skon och vi hade en för honom verklig anledning att gå hem. Väl hemma fick jag efter en stund vara ifred med datorn för att kunna söka rätt på en ny mobil att köpa, vilken jag inte kunde köpa utan min mobil. Nästan alla köp över internet ska ju godkännas med hjälp av mobilt bank-id, nu för tiden och det funkar ju inte om inte skärmen går att tända... M fick hjälpa mig att genomföra köpet och jag kan ju föra över pengar till dig med en gång, tänkte jag. Men nej, det kan jag ju inte. Även för att logga in på min bank behöver jag min mobil. Annat jag behöver min mobil till? Skriva under betyg på jobbet, frånvaroanmäla G till förskolan ifall han skulle bli snorig eller så, smsa förskolan ang. vad den eventuella frånvaroanmälan gäller, ringa förskolan, skriva till mina vänner, ringa mina vänner, ta emot kod på sms för att hämta ut två paket jag beställt för ett tag sedan, åka buss vilket jag aldrig gör men ändåååå!! Så sjukt mycket jag behöver min mobil till! Jag ville inte att det skulle bli så här, men så blev det. 

Vilken mobil jag köpte? Jo, en Fairphone 3+. Ingen aning om den är bäst eller nåt, dyr var den i alla fall, men samtidigt tror jag att den kan vara bra. Detta är en telefon jag har funderat på tidigare men jag ville väl inte köpa en ny förrän min gamla (fyra år drygt) gått sönder, och nu har den ju det... Till min nya telefon ska jag också köpa bakside- och framsideskydd, vilket M i Umeå hjälpte mig att googla upp mitt i min ångest, så att den inte ska kunna gå sönder lika försnablat lätt. Jag tappade alltså telefonen från ca 10 cm höjd! Attans vad hård klippan var!

Men när man inte har mobil har man ju tid till så mycket annat, eller hur? Läsa böcker till exempel! Igår, mobillös som jag var, hann jag läsa en hel bok! Inte så lång visserligen, men det har legat och gnagt i mig lite att jag inte fått läst den. "Dr Jekyll och Mr Hyde", heter den. En bok man hört talas om, eller hur? Antagligen finns den filmatiserad också, men den har jag inte sett. Nu är boken utläst och det känns bra. Spännande var den, men jag var lite besviken på att den inte slutade i Uttersons perspektiv, eftersom den började där. Lite märkligt, men kanske har författaren en poäng med det? Ingen aning. Vad tror ni?

Förresten hälsar min mobil att den visst lever. De fyra larm per dag jag har inställt på den ljuder nämligen, och inte kan jag göra annat än att snooza dem heller! Detta medförde att jag imorse mellan kl 06 och 07 ungefär var femte minut fick ligga och snooza mina larm, tills telefonen gav upp... Dess innehåll (bilder) har jag dock lyckats rädda. Bara att koppla in usb-kabeln och föra över till datorn som vanligt ju. För detta behövs inte mobilskärmen, men för mycket annat som sagt... 

Dagen idag har jag "tjuvrökt" på Ms mobil och så har vi varit ute en del i blåsten 14m/s (18). På eftermiddagen vandrade vi till det där fågelspanarhuset nere vid hamnen och det var spännande tyckte alla. Fåglar vi såg idag var: strandskata, kråka, trut, gräsand (!) och skarv. Vi fikade på "vårt ställe" där det var lä och sedan vandrade vi hem. Efter detta bad jag M laga mat, vilket han också gjorde, medan jag la mig på övervåningen och läste "Bomullsängeln" av Susanna Alakoski. 

Ja, det var väl den påskhelgen det! Nu är det snart dags att gå och lägga sig, när jag snoozat färdigt "gå och lägg dig"-larmet på min halvdöda telefon! 

Julloven

Det blev som om jag fick två jullov detta år, då jag först var ledig 23-27 december och sedan jobbade i tre dagar för att efter dessa tre vardagar vara ledig i tio dagar till. Nu är det dock snart slut på ledigheterna och ambitionen för imorgon är att dansa ut julen genom att klä av granen dess kulor och ljusslinga samt ta ut hela skapelsen och dra ner den till hamnen, där den i påsk blir en del av öns påskbrasa. Eller möjligtvis lite innan påsk, som förra året, om coronavågorna fortsatt går höga då, och virusvindarna blåser snålt. 

(Jag får förresten en känsla av att folk tröttnat på corona nu och bara vill andas ut. Jag hör mammor i pulkabacken säga att nu ger vi oss, nu ses vi inne i alla fall, det är så tråkigt annars. Barnen ses ju ändå, och så vidare. Ja, visst! Barnen ses ändå men inte vi vuxna, ju. Men det är klart. Folk får vara så försiktiga som de känner för... Så får vi väl se hur många som dör i slutändan, och hur utbränd vårdpersonalen blir.)

Inför mina två jullov hade jag två ambitioner: den ena var att städa ur skåp, något jag inte gjort sedan vi flyttade in, och den andra var att läsa böcker. Jag beställde till och med några romaner via jobbet, som mina elever analyserar i kurserna men dessa har jag inte ens hämtat ut. Idag tog jag bort några uppenbart felställda saker ur ett av badrumsskåpen, men annars har det inte blivit någon rensning av. Men vem vet? Lovet är ju inte slut än... (en dag kvar). 

Läst har jag inte heller gjort särskilt mycket. Igår läste jag dock ut en bok jag påbörjat för något år sedan: "Deras ryggar luktade så gott" av Åsa Grennvall. Den här boken kan jag verkligen rekommendera! Denna grafiska roman ger oss en hemsk och tragisk historia men så otroligt bra berättad i både text och bild och med en stor känsla av autencitet. Jag får känslan av att det är självupplevt, för jag tror inte man hade kunnat hitta på allt detta utan att ha  varit med om det, men egentligen vet jag ju faktiskt ingenting om Åsa Grennvall.

En annan bok läste jag ut idag: "Blod rödare än rött" av Arkan Asaad. Även detta en oerhört stark och trovärdig bok med många hemska upplevelser. I denna bok är det mer direkt våld än i Grennvalls bok, och blodet sprutar åt alla håll på vissa sidor. Denna bok är, även om den är skriven som en vanlig roman med bara text och inga bilder, väldigt lättläst och snabbläst tycker jag. Man dras in i den direkt och det händer saker hela tiden. Jag funderar på att använda den i min undervisning i grundskolesvenska för vuxna, men är lite rädd för att den är för våldsam. Kanske ska jag låta eleverna välja mellan denna och någon annan? Kanske "Här ligger jag och blöder" av Jenny Jägerfeld, eller "Stål" av Silvia Avallone. 

Ja, jag får väl se hur det blir med det. Kom gärna med förslag om ni känner till någon lättläst bok som kan passa vuxna, men som inte är utgiven som Lätt-Läst, om ni förstår vad jag menar... 

Nu ska vi se andra halvan av första filmen om "Snabba cash" och sedan är det dags att gå och sova! Snön töar bort där utanför. Imorgon kanske det är vår?

En blåsig novemberdag

Så kom den andra riktiga höststormen. Det går oftast bra att cykla till jobb och förskola men när det blåser över 14 meter per sekund och kanske 18-22 i byarna är det inte möjligt att ta sig med cykel över bron. Alternativen är: promenera, åka buss eller få skjuts med någon i bil. Idag hade jag tur, för G och M skulle vara lediga. Det var således bara jag som behövde komma mig över bron, fram och tillbaka. Redan igår kväll lyckades jag ordna så jag fick skjuts av en vänlig själ här på holmen. Så tidigt som kvart över sju var det dags för avfärd och det kändes som att kliva in i ett slott att sätta sig i hennes volvo. Hela min kropp ville ha en bil, nu! Vad snabbt det gick att ta sig till jobbet, och vad bekvämt. Vad lite energi jag gjorde av med! Men ändå... en bil? Kanske sedan. Inte nu.

På lunchen gick jag ut. Då var det vindstilla. Åtminstone nära inpå vindstilla. Jag tog mig en rejäl tur, ända till kanalbryggan med utsikt mot Åstol. Det var bara jag där. Ingen som badade. Enorma tångruskor vajade i vågorna. Så vackert, och stillsamt och plötsligt, när jag precis vänt mig om för att gå tillbaka började det snöa. Inte med samma kaliber som uppe i min gamla hemstad Umeå, men ändå. Snöflingor och lite hagel föll ner över mig när jag gick tillbaka mot jobbet. När jag kom tillbaka var jag varm och fylld av kall, frisk luft. Det kändes skönt.

Eftermiddagens uppgift, som jag tilldelat mig själv, var att ta del av en modul ur Skolverkets Läslyftet om lässtrategier för skönlitteratur. Det började med att jag skulle läsa en femton sidor lång text, vilket jag gjorde. Den var skriven på ett akademiskt språk, skulle jag säga, och det var lite nostalgi att läsa en sådan text igen. Samtidigt saknade jag att ha den utskriven på papper. Det är en annan känsla att läsa på papper än digitalt: att kunna stryka under, anteckna i kanten, ta i texten mer fysiskt på något sätt. Efter textläsningen skulle man lyssna på en podd, men det hade jag inte ro till. Dessutom ringde min nära vän Leli mitt i allt och vi pratade om det vi behövde prata om. Mycket fint! Mammalivet alltså, inte helt lätt är det. 

För att sedan komma hem valde jag mellan två alternativ: gå eller bussen. Jag tänkte att jag går ut och ser hur det känns och mycket riktigt. Väl ute fick jag en sådan energi att det gick av bara farten att ta sig hem, eller nåväl: att ta sig till bron. Under tiden jag gick lyssnade jag på skolverketpodden som jag inte orkat ta till mig tidigare, och kände på så vis att jag promenerade hem samtidigt som jag jobbade vilket gav en härlig känsla av effektivitet. Det är märkligt hur man kan komma in i olika stämningar och energier, men bra att det växlar. 

På bron fick jag hålla handen på kinden för att kunna andas i den hårda vinden. Blir det så här stormigt nästa vecka också får vi antingen sova på mitt jobb eller åka buss. Ja, det är sådant jag tänker på här. Hur mycket blåser det? Från vilket håll? Hur blir det då? Innan jag flyttade hit hade jag ingen aning om vad olika vindstyrkor betyder rent fysiskt. Nu sitter det i kroppen. Varsågoda, här får ni min totalt hemmasnickrade vindupplevelsetabell:

1-5 meter per sekund =  vindstilla,

6-10 meter per sekund = normalvind, helt hanterbart,

11-15 meter per sekund = det blåser mycket men det går,

16-22 meter per sekund = det blåser väldigt mycket, 

23-24 meter per sekund = det blåser fruktansvärt mycket,

mer än 24 meter per sekund = jag stannar inne till vilket pris som helst.

SMHI har en lite mer officiell tabell med olika måttenheter för vindstyrka så som Beaufort, m/s och knop. Intressant tycker jag att vinden kallas olika saker till land och till sjöss! Det har jag inte fattat förrän nu. Varje dag lär man sig något nytt, minsann!

Vad mer än vindhastigheter, coronaisolering och förskolelämningar bjuder den här hösten på då? Ja, ett nyfunnet eldningsintresse hos mig (det går sådär men övning ger färdighet), dinosaurieintresse hos G och ett gammalt vanligt men ständigt nyskapande målarintresse hos M. M var förresten med i en fin och välskriven artikel i sin facktidning häromveckan. Ni som såg ni såg, och det var väldigt roligt att han fick vara med i ett helt reportage tyckte vi. G blev alldeles till sig när han såg att pappa var i tidningen! Det var fint att han fick lite uppmärksamhet för både sin konst och sitt arbete, tycker jag. 

Och ni då? Vad har ni för er denna mörka, blåsiga och ganska ensamma höst? Vilka ljuspunkter finner ni där ute? Berätta gärna, så blir jag glad!

Bland blommorna

Det var inte mitt fel att jag köpte så många fröer i våras. Jag bara drogs med i fröyran som föddes ur ett så vackert blomsterinlägg jag råkade hitta. Och nu, nu är det min tur att visa vilka vackra blommor som pryder min trädgård, sprungna ur de torra pyttiga fröna. Men först ett litet utdrag ur dikten "Jag vill möta" av Karin Boye

Jag har sett de torra fröna

gro till slut.

Jag har sett det ljusa gröna

vecklas ut.

Mäktigt är det späda livet

mer än järn,

fram ur jordens hjärta drivet

utan värn.

Vi börjar nära grinden. Där har vi en liten minirabatt med sommaraster och en liten förskrämd lavendel. Detta är den enda astern som hittills har börjat blomma i år. Mellan denna minirabatt och en annan minirabatt har  vi just nu en liten äng med vitklöver i gräsmattan. Självsådda och välkomna. I den andra minirabatten har vi Gs blå blommor (penséer som fortfarande blommar) och två sockerärtplantor och några ringblommor. Endast en ringblomma blommar än. Jag tror de andra känner sig kvävda av penséerna. (Om bilderna ser oskarpa ut: klicka på dem!)

I köksträgårdshörnet, under en schersminbuske, har jag planterat oregano och persilja förra året. Båda överlevde vintern bra och båda blommar nu. 

Bredvid dessa kryddväxter har två stora mangoldplantor vuxit men de har jag tagit bort nu. Där finns endast en krasse kvar, som inte blommar än, och tre sorters timjan. Kryddtimjan, backtimjan och en jag köpte förra året som planta och som klarat vintern sådär, och är halvgrön nu.

Bredvid timjanen, eller vad det nu heter i bestämd form plural, har jag satt ut blåklint. Denna blomma kan jag verkligen rekommendera. Så lätt den grodde inomhus! Så lätt att plantera ut. Den har klarat sig superfint. Sorten heter "Blue boy". 

Men innan vi går vidare i trädgården vill jag visa er hörnet mittemot köksträdgården. Där har vi "varsin kruka" enligt G. Den stora är mammas, den lilla är Gs och den mellanstora är pappas, säger G. Att den lilla är G beror på att det var han som planterade nejlikan i den, i våras. I dessa krukor har vi förutom nejlika även mynta och rosmarin. Båda dessa, samt nejlikan som växer med rosmarinen, har klarat sig igenom vintern. Att sätta mynta i en kruka är helt nödvändigt om man inte vill att hela trädgården ska förvandlas till en myntaäng, tror jag. Dess rötter är helt otroligt starka och den sprider sig lätt. Krukorna ingår i hyran av huset och det är vi tacksamma för.

Myntan ser lite risig ut, ser jag nu. Om det beror på att det blåst, att den blommar eller på att det flyttat in miljarders myror under och i dess kruka låter jag vara osagt. Vad tror ni?

Bredvid denna lilla blårosagröna grupp bor några tomatplantor i varsin kruka. Dessa har jag drivit upp på arbetstid.

Nu fortsätter vi i rabatten som löper längs staketet mot  grannen. Där har vi en tjockbladig marktäckande växt med massor av rosa små blad. Ganska ful innan den blommar men väldigt härlig nu. Pollinatörerna verkar älska den, så då älskar vi den också! Är det någon som vet vad den heter?

Vidare finner vi ett fält med ringblommor, helt enligt Enes rekommendation när jag frågade en gång. Jag köpte tre påsar ringblomsfröer och fick ge bort en del till syrran då jag insåg min grova överdrift. Nu har jag ägnat mig att sno ringblomsfröer lite här och var där jag kommer åt, av redan överblommade exemplar. Mina blommar inte än - men de har ju hela vintern på sig! (Förra vintern blommade de fram till i februari...)

Kanske är de för många på samma fläck för att trivas? Kanske borde jag gallra? Vad tror ni?

Sedan följer en snutt med röd solhatt (tror jag) som inte blommar än, några pytteblommor som heter

Tusensköna Bellissima Red. Rätt söta, men de ska säkert planteras mer i grupp än på rad som jag gjorde. Jag fattade inte vad jag planterade ut riktigt, hade tappat kollen helt...

Vidare har vi två sorters lavendel, båda planterade förra året, bredvid en miniliten syren som jag också satte förra året. 

Vi har också lite fler ringblommor, som inte blommar än, och sedan en snutt med myskmalva, blå bolltistel och praktvädd som inte heller blommar än. Har jag planterat för mycket på samma fläck tro? Eller haft för ogödslad jord? Eller har det varit för kallt och blåsigt? Jag vet inte. Men det som kommit upp det lever i alla fall! Det som inte kommit upp det har inte kommit upp, och så får det väl vara då (Backnejlikan! jag tittar på dig - men jag ser dig inte). Stjärnflockan gav jag upp redan på förodlingsstadiet... Ja, man måste ju få testa!

Vid dessa växter så har jag också en mangold från förra året som blommar och har sig, samt två jätteverbenor. Även dessa blommar, som de visserligen "ska". 

Sedan följer ett litet kaosparti som vi hoppar över (två buskar som inte tycker om livet med ogräs-gräs emellan) men sedan har vi kanske trädgårdens stolthet! Här har jag förvandlat en kirskålsäng till en äng med Sommarrudbeckia (rustic dwarf) och blåklint. Perfekt växthöjd för denna blåsiga holme! Se så fint!

Lite närbilder vill ni förstås också ha! 

Vidare följer en vissen prästkrageäng i rabatten, som jag absolut inte har fotat. På andra sidan en minirabatt invid husväggen med två lavendel och två squash. 

Sedan: pallkragarna! Här har vi en pallkrage där det råder total djungel och en som ser lite mer balanserad ut.

27 juli

I djungelkragen finner vi längst bak bondbönor, en solros som G sått på förskolan - som gick av innan jag hann ta hem den, sattes i vatten och sedan fick rötter, planterades ut och blev så här himla stor (blommar dock inte än), några squashplantor, en hel drös morötter, några halvkvävda krasseplantor, några sockerärtsplantor som undrar vad de gör där, några jordgubbar som undrar var sjutton solen är och.. och... nä, det kanske inte var något mer? Fullt är det i alla fall. Helt totalt överfullt! Men de var ju så små när de var små! Titta bara:

5 juni

Här ser ni bondbönor, paprikaplantor (av vilka ALLA dog inom loppet av 24 h), squashplantor och krasse. Det var innan vi även knött ner några söta sockerärtsärter och innan M satte dit tre jordgubbsplantor. Det är väl ändå bara jordgubbarna som överlever vintern, kan jag tro. Nästa år måste jag inse kraften i bra odlingsjord och kogödsel!

I den andra pallkragen har jag några bondbönor, en del morötter, jätteverbena, praktvädd, en kruksallad som jag satte ut och som tagit sig riktigt bra - nu måste jag bara få M att äta av den också, och några nyplanterade mangoldplantor (alldeles för många). 

Bondbönorna ser ut att behöva mjölkas. Eller skördas kanske det heter?

Se så fräcka blommor bondbönan har! De ser ut som häftiga tanter, tycker jag.

Slutligen når vi trädgårdens sista hörn. Där finner vi några jordgubbsplantor, några smultronplantor (ivrigt skördade av Gs flinka händer) och en kruka med några jätteverbenor som blommar för fullt! Så snygga!

Sedan följer en vit vacker ros, en stor stark tistel som utgör någon sorts kontrast till varandra. Sist vid sidan av garaget en riktig skämsrabatt där det växer allt möjligt (Hej Biologisk Mångfald!). Just nu blommar endast två purpurklätt där. Plantor jag fått av min pappa. 

Ja, det var det. Nu är det hög tid för mig som yrkesarbetande kvinna att gå och lägga mig! Tack för att ni följde med på min lilla rundtur i trädgården! Ge mig gärna alla de goda råd du har! Ska jag kanske gallra lite bättre? Eller bara vänta ut och se om alla mina plantor vill blomma till slut? Eller är det rent av mer guldvatten som behövs?

Vardagen full fart framåt

Så tog vardagen vid. Kall och obönhörlig och samtidigt mysig i soffan. En våg av mail sköljde över mig när jag loggade in på jobbet i måndags. Det tog hela dagen att läsa igenom och svara på dem. En hel del hann jag rätta också och sedan var det dags att cykla hem genom beckmörkret. På bron en bil som körde om mig för nära. Hur tänker folk? Hur tänker jag? Varför cyklar jag? Ska jag behöva dö på kuppen? Bli påkörd? Nej! (Håll ut!)

Väl hemma satte jag och lille G en deg och strax efter det kom min holmevän Mala och lockade ut mig på en promenad i den piskande stormen. Hennes båt låg kvar som den skulle, ingen flodvåg hade slitit med den ut på havet som heter Skagerrak och ingen vind hade blåst ner den från sin ställning. Mantågsnätet var dock illa medfaret och gav båten en känsla av spökskepp, särskilt som det var så mörkt, och så blåsigt. Dånande.

Vi vände och gick tillbaka. Hem till henne. Pratade klart i hennes kök, men jag tog inte av mig skorna för snart skulle jag gå hem. Och när jag gjorde just det - gick hem, hade jag en rusig och upprymd känsla i hela kroppen.  Tänk vilken tur att jag vågade lita på min känsla att överallt, i varje avkrok, på varje holme, finns det vänner att få. Någon, någon, kommer jag hitta att bli vän med. Och tänk vilken tur att just hon, hon, bodde kvar (trots allt) och hade som en lucka att fylla i sitt umgänge (på grund av allt) just då förra vintern. Och vilken tur och vilken härlighet att jag fick fylla den.

Jag gick hem. Brödet bakades ut. Lille G hade somnat för länge sedan och degen hade jäst så fint, så fint i sin bunke. Sedan minns jag inte mer. Jag somnade väl.

Det blev tisdag och hela energin från måndagen var som bortblåst. Jag körde bil till förskolan och hämtade lite för sent, tydligen. Och tydligen var jag fel förälder också. Fröken trodde jag skulle hämta kl fyra och G trodde att det var papá och inte mamma som skulle hämta. Han blev helt utom sig och gick in igen och la sig på ett golv och grät. Pappa, pappa, papá! För att sedan: Kom, kom, jag vill komma. Och jag tog upp honom och tröstade. Frågade om han lekt med bilarna som låg där på golvet bredvid honom, pussade hans tårsalta kinder. Min lille vän, du måste vara trött.

Väl på kvällen när lillbarnet höll på att läggas och saker och ting undanplockade satte jag mig i soffan och försökte läsa ut Lifsens rot av Sara Lidman. När teet var slut i den stora muggen la jag mig ner i soffan, så skönt att läsa så liggandes i soffan och helt plötsligt bara somnade jag. M kom ut från läggningen och såg hur trött jag var. Till slut tog jag tag i mig och gick upp och gjorde gröt, och sedan fick jag lite energi. Vi tittade på en kanske möjlig resa till Spanien i vår. Kanske. Hoppas jag kan vara ledig. Vi får se. Jag vill åka tåg, han vill flyga. Så just nu ligger tankarna så: han och barnet flyger, jag åker tåg. Själv. Det känns lite läskigt men det måste väl gå?

Och idag är det onsdag och den sega känslan kvarstår på jobbet. Jag har blivit ovan att sitta vid ett skrivbord tror jag allt. Samtidigt orkar jag inte veva upp det och stå. Fast jag borde. Imorse började symbolen för att det snart är dags att tanka lysa på bilen vi lånar. Stress och ångestpåslag. Jag körde till förskolan och sedan bestämde jag mig för att lära mig något nytt, så jag tog bilen och körde till närmsta mack och tankade den helt själv. Det var bra gjort. Jag kunde!

Och nu. Solen skiner, blå himmel över bergen. Jag ska jobba klart lite, som om man någonsin kan bli klar (det kan man inte). Sedan ta bilen, köra och hämta G och åka hem. Ikväll bokcirkel, vi ska prata om Lifsens rot som jag förresten läste klart på lunchen. Det blir intressant. Kanske ska G med, kanske får han hänga med Mala. Vi får se. Och imorgon är det en ny dag för vardagen att färdas igenom med en hastighet av 69 508 kilometer i timmen. Cirka

En helg i november

Regn över Bö tjärn. Lite mer vatten än förra året.

Utan att det kanske var tänkt så har vi haft en riktig utflyktshelg den här helgen. Vädret har inte riktigt varit på vår sida men vi slapp faktiskt undan det värsta regnet ändå. Så här var vår helg:

I fredags hämtade jag G på förskolan och vi begav oss hem till ponnyhunden och hennes matte Mala. Där vankades det fuskpizza med grönkål på. Mums vad  gott det var! Så trevligt att inte äta middag hemma för en gångs skull. M jobbade sin sista lång-dag denna vecka och kom hem en liten stund efter oss.

På kvällen hittade jag en ny serie. Kurs i självutplåning, heter den och jag kan tänka mig att jag tycker om den eftersom jag är ganska nödbedd då jag inte tar mig tid att se så mycket serier i vanliga fall. Jag tycker ändå om den, på något sätt, fastän jag kan tänka mig att inte alla gör det.

Lördagen var konstig. Jag var konstig. Vi skulle iväg till Stenungsund och vara duktiga föräldrar och köpa vinterkängor till G. Segt att komma iväg som vanligt. Jag försökte dra och dra och dra och till slut stod vi på busshållplatsen två minuter innan bussen skulle komma. Tolv minuter senare förstod vi att vi måste missat bussen, om nu inte busschauffören missförstått tidtabellen (söndagstabell på en lördag) och råkat köra förbi en timme tidigare. Vi visste inte, men vi förstod att det var lika bra att gå hem med en besviken busspeppad lillpojke. Så hem gick vi. Vi åt varsin frukt. Jag drack lite kamomillte och sedan ut igen och iväg på cyklarna till Skärhamn. Där borde det väl finnas några vinterkängor på något sätt, eller?

Väl i Skärhamns enda sportaffär visade det sig att de hade en enda modell fodrad gummistövel i illrosa eller svart. G vägrade under ljudliga protester att prova, men enligt mätningarna var storlek 26 en cm större än Gs fot och storlek 27 två centimeter större. Vi köpte svarta 26:or. Jag undrar om vi gjorde rätt...

Efter det att G testat att plinga på alla cyklarnas ringklockor i hela butiken, ungefär, och M tittat på alla deras vantar, och jag nästan fått spel sjuttielva gånger gick vi därifrån och till biblioteket. Där visade det sig att de hade filmvisning för småbarn bara någon kvart efter det att vi kom men att filmvisningen var fullsatt. G fattade inte och ville gå med in med de andra barnen. Det hela slutade med att M fick ta med sig vår son till stora Ica medan jag satte mig och läste två serieböcker. Fulheten
av Nanna Johansson och Det växer av Julia Hansen. Den sistnämnda var bäst och efter detta var jag rätt slut. Nu hade G och M hunnit vara på den enorma mataffären i en timme och jag tyckte det kändes dags i mitt trötta huvud att åka hem. G måste också vara trött och behöva sova middag snart, tänkte jag.

Så jag begav mig till ICA och drog och drog och drog ut dem därifrån. Kombinationen mamma Tove, småbarnet G, och Ms behov av att titta på allting i hundra år i en stor affär är inte bra. Funkar ej. Nej tack. Nästa gång kanske jag bara borde cykla hem själv och låta dem botanisera klart? Svårt. Jag ville hem med min familj. Vad jobbig jag är!

Till middag lagade M laxgryta efter eget huvud och jag gjorde klyftpotatis i ugn. Gott blev det och vi åt i lampans sken. Ute beckmörkt. I det mörkret gick jag sedan ut för att gå av mig all ackumulerad stress och få prata av mig med M i Umeå. Det var skönt! Innan samtalet trillade jag in en sväng i den helt fullsatta kyrkan och hörde en och en halv låt av det lokala bandet Åstolspojkarna. Det var allhelgona och låten verkade handla om att det skulle bli härligt att en dag komma till himlen. Intressant! Svängigt var det i alla fall...

Så blev det söndag och äntligen en bra dag. Jag kände det direkt. Vi käkade frukost och kollade väderleksrapporten, gjorde en plan. Medan jag gjorde lunch satt M och G bredvid varandra i soffan som små ljus och tittade på varsin skärm. Totalt uppslukade. Köttfärssås blev det och vi åt, för att sedan sätta upp på våra cyklar och trampa iväg i den iskalla vinden mot Bö tjärn.

Där var vi för ett år sedan. Nyinflyttade och rosiga. Nu, ett år senare, gick vi i samma skog till samma torp och fikade ungefär samma fika. Det var mysigt och vi träffade en annan familj som också var där. Pappan i den familjen och pappan i vår har lärt känna varandra under tidiga bussturer, eftersom den ena kör den andra till jobbet nästan varje dag. Precis när regnet började droppa begav vi oss tillbaka till cyklarna och cyklade hem. När vi nådde holmen regnade det nog ganska mycket, men mest tänkte jag på att det var medvind och inte lika kallt om öronen som när vi cyklat hemifrån.

En middagslur följde och sedan lite lek och middag. Och nu, när jag plockat det värsta, såpat av vårt köksbord och öppnat diskmaskinen, är det lugnt igen. Fadern lägger sonen och jag har skrivit det här. Min helg i niohundra ord. Jag hoppas det var okej att läsa. Vad har ni haft för er i helgen?

¿Una madre no se cansa?

Una madre es la reina de una casa
Una madre no se cansa, ni se aburre, ni se acuesta

Så börjar denna sevillana. Den verkar dock i sin helhet mest handla om att man ska hedra sin mamma och att man inte kan förstå hur stor hennes kärlek är eller hur mycket man älskar henne förrän man förlorar henne. Den säger att man ska fira sin mamma varje dag, att det ska vara mors dag varje dag. Det är väl fint, men det jag har stora problem med är de första två raderna i sången, som jag har citerat ovan. Så här lyder de på svenska:

En mamma är husets drottning
En mamma blir inte trött, inte uttråkad och går inte heller och lägger sig

Jag gissar att det inte är en mamma som har skrivit den här sången, möjligtvis en son. Det är en man som sjunger och därför blir det en mans blick som genomsyrar låttexten, enligt min mening.

Min svärmor spelade upp den här sången för mig och G igår för att G skulle bli glad och lugn, vilket han blev, jag däremot var  tvungen att skratta åt de två första raderna. "Så är det ju inte!" sa jag. "Jo, så är det visst" sa svärmor. Intressant. Det här är bara en av alla yttringar om hur en mamma ska vara enligt normerna här. Outtröttlig, alltid nöjd och glad. Men jag undrar, hur kan en person inte bli trött (no se cansa) om hon aldrig går och lägger sig (ni se acuesta)? Eller betyder ni se acuesta att hon aldrig ligger med någon? Acostarse con alguien betyder ju just att ligga med någon, älska. Det är inte så de sjunger i sången, men nästan. Om vi gör den tolkningen, att hon aldrig får ligga, uppkommer genast frågan: hur glad blir mamman då, om hon aldrig får njuta och inte ha sex? Eller betyder det att en son aldrig kan förstå eller tänka sig att hans mamma ligger? Så kan det ju vara, för inte är det roligt att föreställa sig ens föräldrar i ren älskog.

Den här sången är som sagt ett av alla uttryck om hur en mamma ska vara. Ett annat uttryck är att folk alltid frågar mig om saker som rör vår gemensamma son, istället för M som faktiskt är pappaledig. Sedan känner jag också på mig att folk här inte alls tycker det är så himla bra att M är pappaledig, utan de tycker nog att det är lite märkligt att jag hellre arbetar än att vara ledig med min son i två år. Detta varierar förstås från person till person, och min svärfar är nog den jag omges av som är mest traditionell, vilket inte är så konstigt eftersom han är en man född 1945 (i en by i Francodiktaturens Spanien). Sedan finns det andra, som min politiskt aktiva svägerska, som jag tror inte kommer reagera lika starkt på att G kommer att ha glitterhårspännen på hennes sons födelsedagskalas i eftermiddag. Men vi får väl se. Svärmor kommer nog gå i taket lite grann. Jag vill se vad som händer... Utmana lite, lite. Och jag vill vara mamma på mitt sätt, och det tänker jag också vara, även om även detta sätt utmanar lite, lite (eller väldigt mycket?) de föreställningar som många har här.

Vardagsmiddag med vänner

Sommaräng i juli, men nu är hösten här.

För några veckor sedan sa min vän M att hon skulle bjuda mig och en annan tjej med kopplingar till jobbet på vardagsmiddag. Det var en helt vanlig dag, kanske en torsdag, och vi drog hem till henne och lagade mandelugnspannkaka och sallad. Vi satt i hennes soffa hela kvällen och skrattade så vi kiknade och pratade så vi blev helt trötta både i käkar och öron, och helt glada.

Så skönt att bryta vardagen, mitt i vardagen. Att byta ut en stressig, tråkig surkväll mot en trevlig umgängeskväll! Så när min man M påminde mig om att han skulle börja måla igen, vissa kvällar i veckan, bestämde jag mig för att bjuda hem samma gäng, till oss. Lillpojken var med förstås. M gick iväg på sin kurs efter en stund och jag förberedde tacos.

"Det luktar som tjejkväll i femman" sa jag, när jag hällde i tacokryddan i färsen. Största ingrediensen var dextros. Det är väl något slags socker? 

Vi åt, vi pratade. G pratade och sög på mat som han snabbt förpassade till golvet. Vi skojade och berörde ämnen som flerspråkighet, stress, arbetsglädje, historier om diverse farbröder och även lite jobbsnack. Så himla trevligt. Så skönt att bara göra något annat, upplyftande. Varje vardag orkar man såklart inte styra upp något sådant här, men någon gång ibland. Fint!

"Vad lekte barnen på forntiden?" undrade den mest historieintresserade av oss. "Lekte de tittut?" Jo, det tror jag. G lärde sig Titt ut! helt själv genom att gömma sig bakom en fåtölj. Och det är nästan alltid han som initierar den leken genom att gömma sig bakom snutten, eller något annat. Jag funderade mer på det nu när jag nattade pyret. Antagligen lekte de med stenar, pinnar och annat de hittade. Antagligen lekte barnen att de gjorde vuxensaker (lagade mat? jagade?). Antagligen gjorde de verkligen sådant som vi nu kallar vuxensaker. Det var ju ändå ganska nyss som barn började ses som barn och inte små vuxna. Även om de kanske också var ute på någon äng och samlade örter, eller gick i skogen och plockade lingon, gillrade fällor för olika djur, så tror jag absolut att de lekte! Jag tror att det är något djupt i oss djur. Djurungar leker ju, människobarn leker. Jag antar att de tävlade om vem som hittade flest hallon, eller bara lekte att de var någonting annat, att de var något djur eller någon annan typ av person? Jag tror att de lekte ungefär som barn leker idag, fast utan skärmar och diverse "nymodigheter" (allt som kommit efter forntiden). De kanske tävlade om vem som kunde kasta en sten längst, eller vem som kunde springa fortast. De kanske lekte att de lagade mat, eller så lagade de mat. Kanske går det aldrig att få svar på vad de lekte för superlänge sedan, men antagligen kan man bara gå till sig själv. Vad lekte vi? Och så vidare...

Nu ska jag varva ner lite med min bok "Vitt hav" av Roy Jacobsen. Himla bra! Jag gillar böcker som handlar om "förr i tiden" och som är lite mysiga på något sätt. Gärna någon kvinna som bor i en stuga. Det är en av mina favoritfantasier. Därför passar nog den här boken mig så bra, den och föregångaren "De osynliga". De handlar om Ingrid som växer upp på en ö i Norge och hur hon tar sig an vardagen och det som händer. Den följer inte riktigt den dramaturgiska kurvan tycker jag, men den är ändå intressant och spännande på sitt sätt! Dessa två böcker är lite liknande böckerna om Nancy av Elsie Johansson, varav jag bara läst två. Och nu kom jag också att tänka på Moa Martinssons "Mor gifter sig". Stuga. Kvinnor. Fint! 

På hösten ska man tända ljus, dricka te, krypa ner i soffan, läsa bok. Och bjuda hem vänner på middag. Mitt på en tisdag. Hej hösten! Kom du bara!

Böcker vi läser just nu

G väljer Fia Eliassons "Vem äter...?"

G älskar att läsa böcker! Han blir alltid glad när han fattar att det är läsning på gång och han ger ifrån sig ett litet irriterat ljud när boken är slut. Jag tog med mig fyra av hans favoritböcker nu på vår semester men kände efter några dagar ett starkt behov av att skaffa fler.

Skärhamns bibliotek levererade. De har en hörna för småbarn med pekböcker och puffar på golvet. Där satt vi och läste en stund tills morfar tröttnade. Då valde jag några böcker och så åkte vi hem.

Särskilt fina är Fia Eliassons bok "Vem äter...?" och Lena Sjöbergs illustrationer i boken "Ticke tack" med text av Lennart Hellsing.

Vilka böcker älskar ni och era barn? Tipsa mig!

Litteraturens stjärnor och fall

Att ligga och läsa under ett träd, hur gött är inte det?

Konstigt nog har jag hunnit läsa en del böcker under föräldraledigheten. Jag menar inte hunnit som i att jag har försökt hinna och skyndat mig utan mer hunnit i meningen att det ju är en hel del annat som måste göras och komma först. Ens barns alla behov, till exempel. Hemmet. Matlagningen. Den personliga hygienen. Ja, ni vet. Vardagens alla sysslor. Men en liten stund då och då har jag ändå fått. Särskilt nu sedan jag kom på att jag kan sitta och läsa bok på kvällen istället för att slösurfa och kolla samma bloggar och mediesidor om och om igen.

Vilka böcker har jag läst, då? Jo, nu ska ni få hela listan:

Mosippan av Elsie Johansson
Detta är uppföljaren av Glasfåglarna och ingår i triologin om Nancy. Det utspelar sig på 40-talet i en by i Sverige. Nancy bor med mor och far i en stuga som står på ofri grund och de stretar på för att få slantarna att räcka. De eldar i spisen och sätter upp granrisveranda om vintern. När sommaren kommer bygger fadern en potatisbacke som han läst om i tidningen. Nancy blir kär. Hon tar sin älskade till stället med mosipporna, högt upp på åsen.

Jag tycker verkligen om att läsa den här typen av litteratur. Detta är för mig en starkt lysande stjärna till bok och jag längtar efter att läsa den tredje delen. Jag tycker det är mysigt att måla upp bilder och fantisera om timmerstugor, heta järnspisar och sjungande sparkåkning mitt i kallaste vinternatten.

Vindens skugga av Carlos Ruiz Zafón
Ungefär samtidigt som jag blev gravid försökte jag läsa den här boken på spanska, tillsammans med M. Det projektet föll på flera saker: cirka tre ord per mening förstod jag inte (det var därför M skulle läsa den med mig, och översätta), författaren beskrev saker på ett invecklat sätt och historien berättas också med flera lager. Som läsare befinner man sig inte alls bara i historiens nutidsplan utan man förflyttas hela tiden till bakomliggande historier och historier i historierna, så jag blev alldeles snurrig. När jag sedan gav upp detta och lämnade boken i "biblioteket på stranden" (bestående av tre böcker) för min spanska svärfamilj att läsa, och började läsa den på svenska blev det en helt annan femma! Det blev en fantastisk läsupplevelse rent utav! Jag älskade den verkligen. Språket är briljant. Berättandet är kanske lite komplicerat men jag blir helt fångad. Tänk att det är en så stor skillnad att läsa på modersmålet och på ett främmande språk, som jag ändå tycker att jag behärskar väl! Det är väl just det att det litterära språket faktiskt skiljer sig mycket från vardagssnacket. På alla språk. Mer läsning åt folket!

När livet börjar om av Lucy Dillon
Jag behövde något lättsamt. Något som fick mig lite glad efter en ganska tung vår. Så jag frågade om tips och fick detta. Jag köpte boken, tog med den till Spanien och läste den. Nu står den på en ge-och-ta-hylla utanför Ålidhems bibliotek. Den här boken ska man helt enkelt inte läsa direkt efter Vindens skugga. Tråkigt språk, platt berättelse, stereotypa karaktärer. Fin miljö, i och för sig, men inte fantasieggande som i Mosippan och Vindens skugga. Jag läste ändå ut boken, och jag ångrar mig inte direkt, men jag kommer inte läsa något mer av den här författaren. Kanske är feelgoodgenren ingenting för mig, åtminstone inte när det kommer till romaner.

Medicis ring av Jan Mårtensson
När jag fyllde år i mars kom den här boken till mig. Inköpt på rekommendation av bokhandelspersonalen. Som inte hade koll. Åtminstone inte på mig och mina preferenser. Den skulle tydligen vara bra och populär, och det är den säkert. Snubben har skrivit över 60 böcker, en till fyra per år sedan 1970! Har han en lågavlönad spökskrivare eller har han försummat sin familj? Eller är det måhända språket och storyn han har försummat? Det är en deckare. En snubbe är i Italien och två personer dör. Är det mord? Vem kan det vara? Ja, ni fattar. Utöver detta grubblande funderar även huvudpersonen på om han ska äta en bit prinsesstårta eller ej, med tanke på kalorierna, och om han ska ta en Dry Martini eller en Gin och Tonic, inte med tanke på kalorierna. Tråkigt. Läs ej!

Omgiven av idioter av Thomas Erikson
Den här boken har jag lånat av min vän och kollega M. Och den verkar riktigt intressant. Personligheter beskrivs som röda, gula, gröna och blå. Jag känner igen mig mycket i det röda och gula. Driven, kreativ, bestämd, känslostyrd, pratar mycket och tycker att relationer är det viktigaste i livet. Intressant läsning, kan jag säga, även om jag inte har läst ut den än, för just nu är jag helt inne i...

...Boktjuven av Markus Zusak
- Åh! Har du läst den här? frågade min vän som heter samma som en prinsessa. Inte Victoria, inte Madeleine, inte Estelle.
- Nej.
- Då är jag allt bra avundsjuk på dig!
Och några dagar senare, när Medicis ring äntligen tagit slut framför mina ögon, tog jag ner en solstol till gården och satte mig i skuggan och läste. Jag fångades direkt av en historia som Döden själv berättar, direkt till mig. Ett tydligt läsartilltal och häftig berättarteknik fångar verkligen mitt intresse. Nu har jag skrivit fångar två gånger här, men det är så jag känner det. Jag är fångad. På ett bra sätt. Läs den!

Vad läser ni just nu? Eller vad har ni läst som ni älskade? Bra språk och intressant historia måste det vara! Tipsa mig gärna!

Det finns ingen bokhandel i Almonte

Tyvärr finns det ingen renodlad bokhandel i Almonte, vår andalusiska by. Däremot finns det ett bibliotek inhyst i en gammal bodega. Riktigt fint, faktiskt, och ganska stort. Silencio, står det på en skylt när man kommer in. Tystnad. En regel som inte längre gäller på svenska bibliotek, enligt min erfarenhet.

Jag passade på att fråga bibliotikarien, när vi var där sist, om var i Almonte man kan köpa böcker. Hon tipsade om två ställen, igår besökte vi ett av dem. Det visade sig vara en kiosk där det såldes godis, garn och några få böcker. Barnböckerna var få och tråkiga. Inga pekböcker eller liknande...

Vi gick in i Bazar Amistad som låg nära. Det är en av alla kinesägda butiker här. De hade några få extremt fula barnböcker. Billiga visserligen, men nej tack.

Till slut gick vi till CopiAlmonte på Calle Triana (som bibliotikarien inte tipsat om). Det är egentligen en pappershandel där man kan kopiera och skriva ut men de har också fina barnböcker, bland annat från förlaget Combel. Jag köpte tre böcker igår och ytterligare tre idag. En har jag redan hunnit ge bort till en av kusinerna som varit så magsjuk att han tvingats läggas in med dropp. Stackarn! En av de andra böckerna ska vi ge till Gs kusin som slog i huvudet så hårt häromdagen att det behövde sys i pannan. En tredje bok ska vi ge till Gs äldsta kusin för att han gillar böcker och för att den verkar bra: Llega el Sr. Flat. Resten behåller vi själva!

Jag passade på att säga till expediten på CopiAlmonte att det är synd att det inte finns någon riktig bokhandel här. Hon svarade att hon nästan inte säljer några böcker alls. Synd! Jag tror att alla barn behöver någon vuxen som läser för dem. Att kunna läsa och förstå olika sorters texter är nödvändigt för att både klara skolan (alla ämnen!) och för att förstå världen. Mer läsning åt folket!