En jojomorgon, två basar, tio tusen steg, fyra burkar marmelad och lite politik i september

Rosenskära Candy Stripes och Sommarrudbeckia Rustic Dwarf

Igår blev det en riktig sådan jojomorgon, som jag inte gillar. Den var jojo för att jag först skjutsade G till skolan, sedan handlade (och tjôtade med folk i affären), sedan gick in till rektorn och berättade att min son skurit sig ganska illa i pannan på ett byggstaket på skolgården, sedan körde hem med maten och till sist körde till mitt jobb. Det tog kanske inte så lång tid egentligen men det kändes som om jag aldrig kom dit jag ville. Väl på mitt jobb hoppade jag över min ryggträning och satte igång att arbeta istället. 

September har börjat med besked och det är stort kursslut (vilket betyder arbetstopp), möten, resor till två olika fd hemstäder, sjukhusbesök och så vidare planerat. Dessutom är det val och röjning och demonstration på gång. Och när september precis slutat blir det dans en hel söndag i min by. Hur kul som helst (!) men en del att fixa innan. Läs: skapa, skriva ut och hänga upp affisch. Jag har gjort en marknadsföringsplan och den är ambitiös. 

Inte konstigt att jag vaknar vid 04.25 och får stresspåslag efter att jag varit uppe och kissat... M får lugna mig genom att krama mig eller hålla mig i handen och säga Såja, visserligen på beställning, men det funkar ändå. 

När energin fortfarande var kvar efter semestern (den börjar nog avta snart) peppade G och jag igång på instrumentet bas. Vi pratade både om elbas och kontrabas. Han var inte helt säker på om han ville börja spela något av dessa instrument men vi bestämde ändå att jag skulle höra av mig till kulturskolan och fråga om han kunde få komma och titta och klämma och känna lite. Det fick han så igår åkte vi dit! Han var lite pirrig innan och ville inte stanna så länge, men det gick ändå bra när vi var där. Han tittade på basläraren de reojo (han sneglade från sidan) och höll mig i handen ungefär hela första halvan av de tjugo minuterna vi var där. Men jodå, han vågade prova båda instrumenten och till och med stråken, men den var lite svår. Sedan ville han åka hem. 

Det han främst var peppad på var att ha en egen elbas hemma. Kanske var han inte lika peppad på att gå på baslektioner på kulturskolan. Lite oklart där... Och jag tänker att det behöver vara mer klart och tydligt innan jag anmäler honom. Jag sa till läraren att vi skulle fundera, men det enda G funderade ut igår var att han ville ha en alldeles egen bas, vilket lite osökt påminner mig om att jag ville ha en alldeles egen häst, men kanske inte ville gå i ridskola. Gärna i trädgården... Och jovisst det kunde jag väl ha, sa pappa, när jag blivit vuxen och flyttat hemifrån! Konstigt nog har jag fortfarande inte gjort slag i saken.

Jag sa till G att det är dyrt med elbas och att du behöver lära dig spela i kanske ett år först så kanske du kan få en när du fyller elva om du fortfarande tycker det är kul då. Det kändes rimligt. Kulturskolan hyr ut billigt. M var med på detta, han tyckte också det lät rimligt. 

Men! Så pratade jag med en kollega idag som är musiker. Han gör sån skrikmusik. Han sa att man kan köpa en billig elbas och låta honom klinka (eller vad det nu heter) även om han inte går nån kurs, och att detta visst skulle kunna ge något. Han liknade det vid att ha böcker hemma. Jag kollade på sidan han nämnde och jo, det finns elbasar för 1400 kr. Så vem vet, det kanske blir en julklapp? Just nu har han en leksaksgitarr och en leksaks-el-gitarr utan strängar... Så vad som helst är ju en uppgradering från det.

Och kanske är det bättre att han inte går på några lektioner innan han själv är motiverad, istället för att jag ska tjata, ta dit honom och att det ska ta energi som han så väl behöver för läxor och tid som han så väl behöver för återhämtning efter skolan. Någon som tycker något i frågan? (att tillägga i ekvationen: vi bor på hundra kvadrat och det är redan lite trångt med grejer, men en elbas kanske man kan hänga på väggen...)

Efter middagen och att vi gjort klart läxorna igår behövde jag verkligen komma ut. Jag var stressad fortfarande efter vad det nu var på jobbet och allt. Visserligen hade jag varit ute på holmen och ätit "smutsiga" pommes frites med räkor till lunch med min vän E från grannbyn och firat mina tio år som tillsvidareanställd på ett jobb jag fortfarande trivs väldigt bra på, solat lite vid en klippa i badviken osv, men jag behövde ändå gå av mig en sväng, så G och jag gick ner till affären för att panta och köpa citroner till dagens marmeladkok. Väl där träffade vi han som gjort dokumentärserien Fiskarnas rike, men mer om det nedan. Och när vi kom hem igen hade jag vips gått 10 000 steg (totalt under dagen), också lite tack vare min irriterande jojomorgon.

Så idag torsdag var det också en hel del stresspåslag på jobbet pga det ena och det fjärde, t ex fuskande och blåljugande elever, och jag avslutade det hela med att promenera hem i duggregnet. Det var trevligt. Jag pratade med mamma samtidigt i telefon. Hemma serverade M pommes frites och fabriksrullade kalkonköttbullar. Nåja, det var mat, och han städade köket sedan. Vi tog en vilostund i sängen när han läste sagan El círculo de los 99 av Jorge Bucay (i boken Déjame que te cuente) och jag försökte få honom att fatta att han ska vara nöjd med vad han har, för det är den sensmoralen sagan har. Det är en mycket bra bok och den finns på fem bibliotek i Sverige ser jag. Bara att fjärrlåna! 

Efter denna lilla vilostund gick jag ner för att koka päronmarmelad. Jag ballade ur lite och tog mig vatten över huvudet och kokade på 2250 gram päron, dvs en och en halv sats från detta recept. Det blev en jäddra massa, eller rättare sagt 4 glasburkar. Nästa gång kan jag kanske komma ihåg att det räcker med en enkel sats. Men syrran ska få två burkar. Det kan hon behöva. Och jo, päronen var gratis och lokalodlade i mina föräldrars trädgård. (Jag älskar färska lite hårda päron!)

Så ja, så går en vardag i början av september. Det ena och det andra gör man. Det ena och det andra ligger framför en. Och om nio dagar är det val och jag kommer rösta för moder jord, som ni säkert redan förstått, eftersom vi måste vända den här otroligt skadliga temperaturökningen fort. Här har ni lite underlag om ni behöver motiveras: Naturskyddsföreningens valkompass, Djurens rätts valguide och så Klimatgranskarens sammanställning av tre olika valguider.

Eller så läser ni bara Far inte till havet av Elin Anna Labba och ser Fiskarnas rike och funderar ett varv över både samernas och fiskarnas rättigheter och över att vår näringsminister uttalar sig respektlöst mot FN i fråga om hur väl vi i Sverige ser till samernas perspektiv. "Jag kommer rösta för fiskarna" sa jag till Fiskarnasrike-killen som jag träffade igår på mataffären. Han bor här i byn bredvid. "Bra!" sa han, och jag hoppas att han förstod att jag menade djuren och inte (de storskaliga) fiskarna som fiskar fiskarna.

Men ja, alla gör ju som de vill och som de känner är rätt. Huvudsaken är att sätta sig in i det hela, t ex genom att fundera över vad man tycker är viktigast och vad man tycker bör göras inom det området och sedan kolla upp vad partierna lovar inom just det området eller vad de gjort hittills. För mig är det som sagt miljön, men även demokratin, freden, jämlikheten... Ja, samhället är så mycket men nu är det dags för mig att sätta in fyra marmeladburkar i kylen, äta min kvällsgröt och gå upp och sova.

Tack för att ni läste! Hoppas september är snällt mot er och att rätt sida vinner valet!

En helg i oktober

Jag har fått en kväll för att skriva. M har varit iväg på en skulpturkurs nästan hela dagen så jag tyckte att nu är det la dags för mig att få skapa lite... Inte för att jag vet exakt vad det ska bli men det ger sig väl. Jag kan börja skriva om helgen. 

Fredag och jag började dagen med lite lantdjursterapi. De senaste två veckorna har nämligen varit, eller åtminstone känts, som lite väl hektiska. Vi var på konferens i närheten av Stockholm i mitten av september och sedan stannade jag en natt extra i Stockholm eftersom M och G kommit dit. Vi skulle se stan och träffa min kusin som blivit pappa i somras, och bebisen och hans fru såklart. Konferensen var helt fantastisk, särskilt de lediga stunderna när vi spaade, åt middag, tjötade, skojade och skrattade. Jag hade en paljettklänning jag köpt second hand. Och jag var så rolig som jag nog aldrig varit förr, och sedan kunde jag inte sova på hela natten - så rolig hade jag varit och så roligt hade jag haft. 

I Stockholm var det höga hus, kungligt slott, Gamla stan, kusin, gullebebis och världens utsikt. Vi åt lunch i en skyskrapa som vi var på vippen att inte hitta till. Vi hade åkt till rätt tunnelbanehållplats (Gullmarsplan) men jag kunde för mitt liv inte förstå hur vi skulle ta oss från tunnelbanan till skyskrapan eftersom det var en stor fet led i vägen. Vi gick ut och upp och sedan ner igen och då träffade jag en tjej som jag ställde följande fråga till "Hur gör vi för att komma ut till den verkliga världen?" och det visste hon. Man skulle gå längst bort på perrongen vid tvärbanan och sedan under en tunnel, visade det sig. Och det stämde! Helt otippat för oss lantisar. 

G i Skybar

Sankt Matteus med padda, i Slottskyrkan. Snacka om att vara före sin tid!

Tåget hem tog fyra och en halv timma och sedan var det pendeltåg till där bilen stod parkerad på en pendelparkering och M körde i 50 hela vägen hem eftersom det var mörkt och regnigt och säkert älgar bakom varenda träd, men åtminstone grodor (utan reflexväst!) som stod på och nära vägen och tittade upp på oss när vi körde förbi med våra strålkastare. 

Inte undra på att jag var slut sedan dagen efter. Jag var så tacksam över att vi åkt hem på lördagen och inte söndagen som jag tänkt först. Jag behövde verkligen söndagen för att pusta ut. Och på detta följde självklart två arbetsintensiva veckor (och när man går hem från det betalda jobbet börjar som bekant det obetalda, alltid finns det något att göra). 

Så kom fredagen denna veckan och jag behövde verkligen lite lantdjursterapi. Så jag åkte till närmaste bonde och köpte ägg. Där fick jag prata en stund med hönorna och matade dem med gräs från fårhagen. Då kom fåren (tre baggar) och brôtade och bräkte och undrade vad jag höll på med. Till sist kom självaste bonden gående med en hel trave flak med ägg i famnen. Jag öppnade skåpet så han kunde ställa in dem och köpte ett flak. Vi stannade och pratade en stund där i morgonsolen. Det var så trevligt. Han har 900 höns uppdelade på två besättningar (om jag förstod det rätt) och han säljer ägg i ett skåp vid vägen. Kunderna swishar själva 4,50 kr ägget. Helt klart  värt det, tycker jag! Han berättade dock att han själv inte hade trott på idén från början och själv hellre köpt ägg på mataffärn om han inte haft egna höns. Han hade tydligen köpt 60 höns från början (för tre år sedan) och då tänkt sälja 2 flak per dag, men dessa visade sig ta slut fort. Då utökade han till 600 höns förra året och nu då 900 höns. Det känns ju som väldigt många och kanske hade djurvälfärden kunnat vara ännu bättre om de gått i grupper om ca 20 hönor, men dessa har åtminstone en väldigt väldigt stor hage att röra sig på. Så stor att de inte ens utnyttjar hela. Kanske är de rädda för rovfåglar, vad vet jag.

Nåja, fredagen hade inte kunnat börja bättre! Sedan fortsatte den bra med att jag pratade med några trevliga kollegor på jobbet och så kom M och G förbi och hjälpte till att klippa gräs och ta ner presenning från växthuset. Vi har haft armerad genomskinlig presenning som täckning på vårt egenbyggda växthus. Det höll i nästan två år. Nästa år får vi hitta på något annat, är min bestämda uppfattning. Kanske hårdplast? Eller växthusplast? Tips någon? (Det som händer när armerad presenning blåser sönder är att alla dessa smårutor med plast hamnar överallt!) 

De sista tomaterna skördades och det blev ändå ganska många, även om jag i år hade betydligt  färre plantor (ca 40) än förra året då jag hade över 100... i år hade jag dock satsat på större sorter, som jag inte kommer ihåg namnet på nu. 

Så blev det lördag och full storm. M skulle jobba och jag skulle på extrastämma med bostadsrättsföreningen (där jag föga överraskande är sekreterare) på förmiddagen, innan Ms arbetspass. Perfekt. Allt gick bra men sedan var jag trött, och hungrig. G och jag käkade, sedan vi skjutsat M till jobbet eftersom han inte hann cykla och eftersom det var lite väl mycket blåst och regn, och sedan åkte vi till mina föräldrars hus och tände en brasa. De var inte där men vi hade det himla mysigt ändå. Vi spelade en speedad variant av Memory där man fick vända på kort tills man hittade ett par, sedan var det den andras tur. G fuskade och vann. Sedan ringde jag min granne S som också varit med på mötet och reflekterade lite kring det vi behövde reflektera kring. G tittade på video under tiden och käkade godis. Ja, men vad ska man göra en blåsig lördag då? 

Sedan åkte vi hem, via byns mataffär, med ambitionen att laga köttfärssås och baka bullar. Köttfärssås kändes dock viktigast att få till så jag satte igång med det först. När den puttrade kände jag mig alldeles för trött för att baka bullar, det fick la vara hur mycket kanelbullens dag det ville, så jag la mig på soffan istället och tittade på ett avsnitt av Rekviem för Selina. En ganska sorglig ungdomsserie som utspelar sig i Nordnorge, under den tid jag själv var tonåring. Har ni sett den?

När jag var så hungrig att jag nästan skakade åt vi köttfärssås och spaghetti och det var hur gott som helst! Jag vet inte om det var ingredienserna eller hungern, men antagligen båda. Detta hade jag i: 1 lök, 4 morötter, en fjärdedels rotselleri, 2 vitlöksklyftor, 1000g nötfärs, 2 paket passerade tomater (à 390 g), 1 paket krossade tomater, 2 dl sojafärs, lagom mängd vatten, 2 köttbuljongtärningar, honung, vinäger, peppar, cayennepeppar. Ja, det var nog det. Sjukt gott blev det i alla fall! Det blev 3 liter totalt och jag försökte, med mina knappa mattekunskaper, räkna ut hur mycket vi kunde äta per portion om vi skulle hålla oss till 15g kött per dag men ändå äta denna sås en gång per dag. Det blev 0,45 dl. Lite väl lite, kan jag tycka. Men det känns åtminstone bra att jag alltid drygar ut köttfärssåsen med morötter och rotselleri, och på sistone också ofta med sojafärs. Då blir ju köttkoncentrationen i såsen lägre. Alltid nåt! 

Kanske inte så aptitlig bild på köttfärs, soja färs och till höger förstekt blandning av lök, morot och rotselleri. Att ta fina matbilder är en konst jag inte behärskar helt och fullt än.

Efter detta orkade jag absolut inte baka några bullar och det vari istället dags för lördagsmys. G och jag såg en halvtimma om en naturfilm om våren samtidigt som vi åt varsin ananassplit. Helt klart min favoritglass! Sedan ville G ha privat lördagsmys vilket innebar att jag var tvungen att sätta mig i köket och han hade disco med TV:n. Han är just nu ganska inne på Tomorrowland som han har fått för sig ligger i Danmark. Nu när jag kollar verkar det dock ligga lite överallt men det närmaste är Belgien och Nederländerna. Jag hoppas att han en dag kan åka på något sånt, och att han har roligt och tar hand om sig när han väl är där... Jag tror han hade älskat det!

Idag söndag, och jag hade en ambition. Idag skulle det inte bli lika mycket skärm som igår, och det kanske det inte heller blev. Men dagarna är ju så långa och det är inte så lätt när man är hemma och inte känner för eller riktigt kan ta sig iväg. Vi kom åtminstone ut två gånger idag och jag fick mig även en promenad sedan M kommit hem från sin skulptera i lera-kurs. 

Ambitionen

Redan på morgonen satte jag en bulldeg och innan vi skulle baka ut dem innan lunch googlade jag på "godaste remonsen" och höftade sedan ihop en blandning bestående av smör, mandelmassa, vaniljpulver, kanel och farinsocker. Och ja, bullarna blev himmelskt goda, minst! Här kommer proportionerna, som de egentligen ska vara:

G var med och blandade ihop remonsen med hjälp av elvisp och även när vi bakade ut bullarna. Jag fick då för mig att vi skulle filma själva utbakandet, och G ville lägga upp videon på youtube. Och så kom det sig att vi blev youtubers idag. Nu väntar han på sina 100 000 subscribers så att han kan få en sån där fin youtube-play-knapp att ha i bokhyllan. Nåja, hittills har vi åtminstone fått 3 likes. Hehe... 

När fikastunden var över gick jag upp till Gs rum och plockade iordning medan jag pratade med syrran i telefon. G fick titta vidare på sin minecraftvideo... Jag var för trött för att engagera honom kände jag, lika bra att få en pratstund och pula på lite själv. När barnet inte är med kan man ju också passa på att slänga lite bôs som han inte ens kommer sakna (sådant som ligger bakom annat bös, t ex gamla glasbitar han hittat i havet). 

Innan middagen hann jag vila på sängen en timma och se två avsnitt till av Rekviem för Selina. Till middag snodde jag ihop en mustig linssoppa med röda linser, ur kokboken Annas mat. Till det ägg (från ovan nämnda höns) och bröd. G åt korv stroganoff och ris, för att det fanns. Annars gillar han egentligen linssoppa. Och efter detta fick jag min promenad. 

Ja, och det var väl den helgen det berättad i extremt detaljerade ordalag. Det var en fin helg med lagom med aktiviteter och vila. Jag fick återhämtning och det behövde jag. Det är inte bara dåligt med dåligt väder, med andra ord. Det kan vara bra att tänka på ibland, särskilt nu som hösten är påväg mot oss med full fart, eller så är vi redan mitt i den? 

Låt mig skriva lite om helgen

Efter en vecka som var lite hej och hå kom nu en helg. Planerna såg ut som så att vi på lördagen skulle träffa en bebis och på söndagen skulle vraga med våra vänner som bor på grannön. M skulle jobba.

Redan på fredagen började jag förbereda, vis av min erfarenhet från förra året när jag bjöd in samma par (fast då utan bebis) och hade nerverna överallt utanpå och var hur stressad som helst eftersom vi både städade och fixade lunch samma dag innan de skulle komma. I år har jag ju som nyårslöfte att bjuda hem folk, och detta är la kanske tredje hembjudningen jag får till. Så, jag började som sagt förbereda redan på fredagen. Det hela underlättades av att G hade blivit hämtad på fritids av en kompis vars föräldrar fortfarande hade semester, och skulle äta middag hos dem. När jag kom hem från jobbet städade jag därför bottenvåningen. Sedan åt jag middag och sedan gick M och jag och hämtade G. Jag tycker det är toppen att promenera eller cykla när jag ändå inte ska så långt, istället för att ta bilen. Dessutom är det en väldigt fin promenad till kompisen. Sista biten tänkte jag att vi skulle gå genom skogen istället för att kämpa oss upp för deras långa branta uppförsbacke. Det skulle vi aldrig ha gjort! Fem fästingar hittade jag på mina bara ben efter att ha gått i högt gräs i fem minuter. Hej naturen! Tack och lov är vi vaccinerade mot TBE, men ändå. Hu!

När G var hämtad och M satt sig för att äta mat satte jag igång och bakade kladdkaka med havregryn i. Jag har fått receptet av min vän E i grannbyn men modifierade det litegrann. 

Min variant innehöll: 300g smör, 4dl socker, 3dl havregryn, 4 ägg, 2 dl vetemjöl, 1,5 dl kakao, lite salt. Den ska stjälpas upp i en långpanna och gräddas i 15 minuter på 175 grader. Jag var olydig och gräddade den i 20 minuter, vilket resulterade i en okladdig kladdkaka, men ändå god. 

På lördagen åkte M till jobbet ganska tidigt och G och jag hade en slapp morgon. Jag fick visserligen ett infall att grundligt städa en liten del av köket (diskbänken på ena sidan och köksbordet som båda var belamrade) och blev mycket nöjd över resultatet. Sedan behöver man inte titta så noga på alla andra ställen. Varför ha en jämn städnivå överallt? Nej, det kan vi uppenbarligen inte ha i detta hushåll. Lampan över köksbordet blev åtminstone avdammad... 

Sparar som målbild till den dag jag får för mig att städa detta hörn igen...

Strax efter klockan tre kom våra vänner med bebisen M. Det var detta par jag för första gången träffade i Kielfärjans varuhiss, i december 2022. Själv tycker jag historien är helt fantastisk, nostalgisk som jag är! 

Vi fikade den okladdiga kladdkakan med vispad grädde och deras medhavda kanelbullar, som pappan till bebisen bakat samma morgon. Pappan till bebisen höll i bebisen hela tiden. Pappan till bebisen bar bebisen i liggdelen när mamman till bebisen körde vagnens underrede över guppiga stenar på vägen tillbaka från vår lilla hemliga badplats. Pappan till bebisen är en liten björnpappa, och hon har ingenting att klaga på, mamman till bebisen alltså. Själv lyckades jag lugna bebisen genom att prata på bebisspråk som jag pratat med G när han var sådär liten (fast han var lätt mindre! Den här bebisen hade vuxit på sig sedan jag såg henne sist, och hon är inte heller prematur utan istället något överburen). Nåja. Hon lyssnade på mitt bebisprat och blev nöjd, och jag fick mig till och med ett litet supersnabbt leende. Gullunge! 

M kom hem en kvart efter att de hade åkt och vi lagade laxkotletter i ugn, hemodlade potatisar och gräddfilssås med rom, rödlök, citron, salt och peppar. Hur gott som helst! (Ändå känner jag på mig att jag vill äta så lite lax som möjligt. Det känns inte bra. Jag är inte så påläst men har förstått att det inte är bra för miljön. Att mycket av det som överfiskas upp ges till laxarna i laxodlingarna. Och så vidare. Någon som vet mer och som vill länka till något läsvärt eller något radio- eller TV-program/dokumentär?)

Innan vi somnade brakade ett sjudundrans åskoväder till! Det kom från Skagen kunde jag se på SMHIs åskvädersradar. G hade precis somnat men jag ställde mig med sovrumsfönstret vidöppet och tog del av skådespelet. Det ösregnade och plötsligt ösregnade det ännu mer. Och så lös det upp och dundrade. Häftigt!

Så blev det söndag och M började en timma senare. G och jag hade sovmorgon men gick ändå ner strax innan nio. Jag hörde av mig till min vragavän men hennes son hade blivit magsjuk under natten, så ingen vragning idag. Vraga, förresten, är ett helt nytt ord som jag lärt mig. Det är tydligen ett ord på bohuslänsk dialekt för att leta strandfynd. Det hade ju passat bra nu efter stormen Floris, men nej, inte med ett magsjukt barn. Dessutom blåste det ganska friskt idag också. 

Solen sken ändå och både G och jag kände att vi ville ut. G föreslog tågresa till Stockholm, tågresa till Trollhättan eller bara en tågluff med hundra tåg. Jag nappade inte på någon av idéerna. Så kom han på att en utflykt till Vetteberget hade kunnat vara roligt. Bilen var inte hemma, eftersom M tagit den till jobbet, men vi hade ju våra cyklar. 

Med oss tog vi matsäck i form av pastasallad och några kakbitar av den där kakan jag bakat i fredags. Den vispade grädden som blivit över sedan igår puttade jag ner i en liten burk och tog med. Saft, te och vatten packades också ner i ryggsäcken, och varsin tröja, och så cyklade vi iväg klockan tjugo i tolv. Det tog 50 minuter med paus i mitt växthus för att plocka två tomater, innan vi kom fram till parkeringen vid bergets fot. Vi var hungriga men G tyckte ändå att vi skulle gå till vårt vanliga matställe och äta där. För min del hade vi kunnat äta långt mycket tidigare, men okej då. 

Förvånansvärt mycket folk var uppe på berget idag. Det var rentav trångt på parkeringen. Tur då att vi tagit våra cyklar, som går att knö in och parkera lite varstans. (Bensinen är alltså bara ett av problemen med bilarna, till detta kommer ytan de upptar både på vägarna och när de står parkerade, och alla mikroplaster och annat bös de släpper när man kör dem!) 

Efter det att vi pillat i oss vår pastasallad skuttade vi iväg över bergsheden. Det är ganska platt när man väl kommit upp, och det känns nästan som att fjällvandra, men bara nästan. G var 20 - 100 meter framför mig hela tiden. Han skuttade och sprang så ivrigt att jag började fantisera om att låta honom gå med i en orienteringsklubb eller bli en sådan där terränglöpare. Han har alltid varit sådan när vi varit ute i naturen, långt framför. Det är fint att se hans driv och oerhört skönt att han aldrig klagar över att han är trött eller tycker att det är tråkigt.

Längst bort på leden ligger ett stenröse och går man runt det kan man hitta Vettebergets enda lä. Där satte vi oss! Där fikade vi den okladdiga kladdkakan och den medhavda vispade grädden, drack te, drack saft och pratade lite om ditt och datt. (Vilket betyder att jag inte kommer ihåg vad vi pratade om) Jag tog selfie utan selfiekamera eftersom den just nu strejkar och sedan tog jag den här bilden på utsikten:

Ljungen doftar honung

Sedan traskade/sprang vi ner igen och jag kände en stor lättnad när jag äntligen fick sätta mig på cykeln. Vandringen är bara 2,5 km lång och berget är bara lite drygt 100 meter högt, men just idag tog det ändå rejält på mina krafter. 

Hur många meter före dig är jag nu?

Lite vila innan vi lämnade berget bakom oss för den här gången

Efter ungefär en tredjedel av cykelvägen hem stannade vi på en lekplats. G skuttade mellan stenarna och jag hörde av mig till E som bor alldeles nära. Hon hade inte tid att umgås men sa att jag skulle komma in till henne för hon hade en fråga. Så gav hon G ett nästan oanvänt fint svart regnställ, som hennes son vuxit ut. Så snällt!

G hade blivit trött och vi ringde pappa M som fick komma och hämta honom och cykeln med bilen. Han hade lång rast, så det passade bra. Jag cyklade hem i vuxentempo och väl hemma (fyra timmar efter avfärd) ville jag bara sätta mig och vila på baksidan, helst sova middag. Ändå kunde jag inte låta bli att växla några ord med vår granne S och sedan fanns det en tvätt att hänga. Men till sist fick jag ändå sätta mig och lägga upp fötterna högt! Jag ville virka men var tvungen att trassla upp ett rejält trassel först. Och så blev G sugen på favoritsnackset från Spanien så vi tog oss en näve var.

Sedan var det plötsligt dags att laga middag och G ville ha plättar. Dessa stektes utan plättlagg och blev lite oregelbundna i formen men ändå väldigt goda. Själv åt jag en halv laxkotlett och uppstekt färskpotatis och så den där goda såsen. Vi käkade på baksidan, även om det fortfarande var lite blåsigt. Jag älskar verkligen att sitta där! Det är som ett extra vardagsrum på sommaren. Väldigt härligt!

Efter middagen hade vi skärmfri tid en liten stund och lekte med G:s ultralätta frigolitplan på den stora gräsmattan. Så var klockan halv åtta och jag sa att okej, nu får du sitta i ditt rum och titta på något, så får jag skriva. 

Och nu har jag skrivit allt det jag skulle skriva. M har precis kommit hem och jag är om möjligt ännu tröttare, men också mycket nöjd med en lagom händelserik och väldigt härlig helg!

Bröd med tomat

Jag orkar inte så mycket dessa kalla blåsiga kvällar mer än att komma hem, få i oss mat och läsa bok. Men idag orkade jag också baka bröd. Här är receptet:

12 dl vatten (max 37 grader varmt)

50g jäst

1 dl vetekross (valfritt)

3 tsk salt

2 dl havregryn (valfritt)

Många dl vetemjöl

Blanda allt detta och jäs i 1h. 

Mixa 2 vitlöksklyftor och en burk (200g) soltorkade tomater med lite av dess olja. 

Häll ut degen på mjölat bakbord. Dela i 4 degämnen och kavla ut ett i taget. Bred ut soltorkadtomatpurén på degen och rulla ihop som en rulltårta, lägg på bakplåtsbeklädd plåt med skarven nedåt. Gör 4 likadana baguetter/limpor. Grädda i 225 grader i 28 min. Låt svalna utan bakduk på galler. Dela på hälften och frys in de du inte tänker äta upp idag och imorn.

Mums tyckte min son!

Bonustips: Ge bort ett bröd till en granne!

Originalreceptet återfinns i boken Vadå vegan? av Lisa Gålmark.