Påskhelg med städ, mat och reseplanering

För alla som tilltalar mig berättar jag att jag städat Gs rum väldigt ordentligt den här påsken. Med alla jag känner pratar jag om vår reseplanering. Tillsammans med min vän A reste jag tillbaka 22 år och satte mig på en scen och fikade medhavd fika i Uddevalla.

Inte vet jag om det är särskilt intressant alls att lyssna till andras semesterplaner, antagligen är väl intresset på noll, om inte lägre, ändå berättar jag. I fredags började jag köpa biljetter. M och jag var överens om att vi skulle ta oss till Irún via Kiel, Karlsruhe, Strasbourg och Bordeaux och jag satte igång att köpa. Det kanske inte var bästa läget för vi skulle snart iväg till Uddevalla och gå på bio med våra kompisar (läs: G skulle se Minecraftfilmen tillsammans med sin kompis, kompisens lillasyster och pappa medan mamman och jag skulle umgås i lugn och ro). Så jag köpte färjebiljetten (dyr) och sedan direkttåg (ICE 77) Kiel-Karlsruhe. Om det är framme i tid så är vi i Karlsruhe strax efter kl 17, vilket aldrig hänt de två gånger jag åkt denna sträcka. Sedan, för att komma till fransk-spanska gränsen utan att behöva passera Paris (mål med resan: absolut inte passera Paris), behövde jag först köpa Karlsruhe-Strasbourg och sedan Strasbourg-Bordeaux. Jag kunde inte köpa båda sträckorna som en biljett, mystiskt nog. Och jag borde köpt en bussbiljett Karlsruhe-Strasbourg för det hade blivit billigare, nåja. När jag väl köpt denna biljett höll jag på att köpa en svindyr biljett via Paris till Bordeaux, men avbröt köpet innan jag betalat. Pjuh! Sedan var det dags att åka till Uddevalla. Nåväl, dagen efter hittade jag en direkttågsbiljett Strasbourg-Bordeaux (TGV 5454) - också den svindyr, och vi kommer ha 5 timmars bytestid i Strasbourg vilket innebär att vi kommer hinna se lite av stan och äta lunch. (Besvikelse att TGV 5454 inte går ända från Karlsruhe som det gjorde förra sommaren.) Igår köpte jag också Bordeaux-Hendaye kl 09.22 efter att ha rådfrågat G om vi skulle åka på morgonen eller eftermiddagen och han valde morgonen för att komma fram tidigare till Spanien (och hinna bada). 

Det är som om vi värker fram den här resan. Både M och G involveras och M och jag ägnar en ansenlig tid åt att diskutera olika möjliga resrutter, för och emot osv. Nu har vi (nog) landat i att vi tyvärr skippar Galicien denna gång och istället gör två andra stopp: 1. By vid havet i Baskien, 2. Sintra i Portugal, dit vi reser via Madrid. Byn i Baskien hittade jag eftersom googlemaps visade mig att det går ett tåg från San Sebastian till byn (Zumaia heter den) som bara tar 40 min. Då kan vi kanske ta det samma dag som vi kommer från Bordeaux och sedan sova 2-3 nätter där och vila upp oss efter resan. Efter detta åker vi vidare till Madrid (antagligen med buss från San Sebastian eftersom det går snabbare än tåget, sjukt nog) och sover där en natt hos våra kompisar som har en lägenhet i centrum. Sedan på något vis tar vi oss från Madrid till Sintra, antagligen via Lissabon - men denna delen av resan har jag inte börjat kolla upp än. 

Anledningen till att vi tyvärr antagligen hoppar över Galicien är för att det är lite halvkrångligt att ta sig dit och för att det högst troligt blir för mycket på en och samma resa. Man blir mätt efter ett tag, och förra året blev jag mätt samma dag vi anlände till Bilbao. Då hade vi varit på resande fot i sju dagar. Denna resa kommer absolut inte bli färre dagar, men det känns ändå bra att inte klämma in både Pontevedra och Sintra på en och samma resa. Jag tror helt enkelt inte vi kommer orka det. Däremot känns det väldigt bra att få in en by-relax mitt i, i form av Zumaia. 

...

Så i fredags när jag lyckats avbryta köpet av biljetten via Paris, satte vi oss i bilen G och jag och körde norrut till Varekil där våra vänner mötte upp. Min kompis A hade kommit på att hon kunde köra min bil, så att jag skulle slippa (jag är en bilkörarfegis) och så gasade vi ännu längre norrut ända till Uddevalla. Så snart vi pluttat in kidsen och As man i biosalongen gick vi tillbaka till bilen och hämtade min medsmugglade fika, och en filt. Sedan gick vi i regnet till Margaretegärdeparken där jag mindes att det fanns en scen med tak och satte oss på scengolvet och åt den medhavda fikan. För att kunna göra detta transformerade vi tillbaka oss till 17 respektive 15 års ålder. Sedan delade vi med oss av fina och mindre fina tonårsminnen medan regnet droppade runtom scenen, människor strosade förbi med sina hundar och familjer och tulpanknopparna svällde. Det var fint att vara i tonårsminnena en stund med min vän. Det var mysigt att sitta där på golvet, på varsitt sittunderlag, med en filt över benen och hinna prata. 

När biofilmen var klar hade vi handlat till middagen och hämtade upp G och körde mot min väns ö. Det blev en något krånglig hemfärd då bilen As man körde (med deras båda barn i) kajkade ihop totalt och vi fick hämta storpojken, mannen fick ringa bärgning och skjuts osv. Men tillslut var vi hemma och lagade hamburgare och pommes. Innan vi kringelikrokade oss hem i vårnatten hann A och jag ligga i soffan och se två avsnitt av Mia Skäringers nya tragikomiska serie. Jag vet inte vad jag tycker om den. Det gör ont på något sätt att se den.

På vägen hem såg G och jag livets solnedgång. Både himlen och havet brann när vi körde över bron mellan våra vänners ö och vår. Vi stannade precis efter bron och sprang tillbaka för att ta kort. Då hade ljuset ändrats, men det var ändå vackert. Sedan körde vi vidare, hemåt. 

...

Igår påskafton städade vi alla tre tillsammans nedervåningen. Det var särskilt ett hörn i vardagsrummet som förvandlats till en enorm trasslig hög av leksaker som fick sig en omgång. Sedan fick jag moppat golven till och med. Det gör jag alldeles för sällan! Efteråt åkte vi ner till mina föräldrar och åt påsklunch och snickrade en nål till Gs vävram. Jag blev plötsligt uttråkad och började virka en boll.

 På kvällen lagade jag köttfärssås och spaghetti och sedan såg G och jag två avsnitt av Cleo löser fallet - som faktiskt var mycket bättre än jag först trodde. 

Kvällen avslutades med att M och jag låg i soffan och såg filmen Green book. Jag har sett den förr - men den är bra! Både klass och rasism tas upp väldigt tydligt. 

...

Så idag har min städiver hittat sina offer i våra fönster (och fågelburen). Jag har tvättat alla fönster förutom dem i köket, så dem får jag la ta imorgon. G har lekt hos en kompis och så har vi lagat och ätit middag hos mina föräldrar. Rostas med vitlöksstekta champinjoner och hemlagade pommes/potatis i ugn i pommefrites-form. Mycket gott! 

Så ja, det var väl den påsken det. Imorgon är sista lediga dagen innan en troligtvis väldigt intensiv fyradagarsvecka drar igång. Så imorgon ska jag försöka fokusera på att vila. Kanske kolla lite mer på resan, antagligen... och kanske putsa två fönster, men sedan vila. Kanske gå en promenad med min vän E i grannbyn, men också vila. 

Glad påsk! God natt!

Naturen behöver dig och du behöver naturen

Utsikt kl 20.01, efter bergsbestigning

Nu när det är så mycket hela tiden överallt i mitt sinne, på jobbet med det ena och det andra, hemma med att försöka planera en resa som bara känns krånglig, är naturen det jag behöver. Naturen behöver ta emot min kropp och mitt sinne behöver ta emot naturen. Min kropp behöver röra sig i naturen, lyssna, titta, lukta, ta in. Jag kan riktigt känna hur läkande naturen är. Jag behöver naturen och naturen behöver mig. 

Så jag cyklar. Jag cyklar till jobbet nu och mitt barn cyklar bredvid. Denna veckan tar han sin sparkcykel, inte elektrisk gudbevaremigväl. Nästa vecka ska han cykla igen, hoppas jag. Det är påsklov och jag unnar mig tjugo minuters sovmorgon. Det får det vara värt, att komma lite senare till jobbet, för sedan jobbar jag så effektivt att jag aldrig jobbat så effektivt förr. Det är åtminstone så det känns.

Idag flödesskrev jag i ett anbud. Oj, så många stavfel det blev! Tur att Word kunde hjälpa mig att hitta rätt stavning sedan. Nu börjar jag förstå hur eleverna gör ibland: de bara skriver och så får det bli som det blir. De missar den lilla detaljen att gå tillbaka och läsa igenom, ta en paus, läsa igen och redigera och lämna in. Den detaljen missar oftast jag med, när jag skriver här. Anbud däremot är en helt annan femma!

Jag frågade min granne igår om hon ville gå ut med mig. I naturen alltså. Det ville hon inte. Hon ville vila. Hon var trött. Jag var trött och behövde vila i naturen. Så det kanske var lika bra att jag gick själv. Det blev nog mer vila då. Ingen att babbla med. Babbla är jag bra på, såväl i tal som i skrift. Jag gick först och fotade mina, hennes och en grannes vårkrukor utanför våra dörrar. Småpåskliljor, penséer och lite annat. Sedan gick jag till närmsta havsvik. Där såg jag två sädesärlor som sprang runt och gjorde något. Kanske åt de insekter, kanske något litet havsdjur som spolats iland? Söta var de i varje fall och i ett annat liv skulle jag vara naturfotograf. Eller så blir jag det sedan, när jag tröttnat på att vara lärare. Hur blir man det ens? Med de funderingarna vandrade jag vidare, förbi viken och in i skogen. Där satte jag mig och rensade i en bäck med bara näven. Jag älskar sånt! Det är ju konstigt, för bara barn älskar sånt. Men det ger en sån tillfredsställelse att se vattnet rinna sedan, vilket det inte riktigt gjorde för jag orkade inte göra klart. 

Den rätta vägen, mot ljuset, i vårkvällen

Sedan gick jag vidare och på ett berg stod det plötsligt en ståtlig råbock och tittade på mig. Blick stilla stod den. Den kunde ha varit en staty. Jag sa hej och gick vidare. Till sist kom jag fram till min återhämtningsbänk. Satte mig och tittade ut över havet och småöarna. Fästningen ganska långt där borta. Fyrarna som jag inte ens orkade hitta på horisonten. 

Sedan gick jag tillbaka och plötsligt var råbocken där igen. Han sprang över en äng, eller om det är en gammal åker. Och så plötsligt hoppade han till och sparkade bakut. Utan anledning, vad jag kunde se. Sedan ställde han sig där vid kanten en stund för att till sist gå in i skogen. Inte blick stilla precis. Inte som en staty. De är vackra, och fulla med fästingar. Ni har väl vaccinerat er för TBE? Börjar bli dags nu. Gör det till minne av min kollega, om inte annat. 

När jag kom hem var jag trött på ett skönare sätt. Kroppen var också trött, inte bara huvudet. Huvudet var nog till och med piggare och jag satte mig och sökte tågresor - igen! Det gick inte så jättebra den här gången heller. Jag kom till Girona och där tog det mer eller mindre stopp. Jag mailade Renfe om när fler avgångar Madrid-Ourense skulle släppas för juni men fick ett långt artigt skrivet ickesvar till svar idag (men jag fick åtminstone svar). Svarets kontenta var: Vi vet inte. Nähä. Synd!

Naturen behöver mig och den behöver dig och därför krånglar jag med tågresor istället för att bara ta flyget. Det är ute att flyga, brukar jag tänka och säga. Andra saker man kan säga har Maria Soxbo listat i ett inlägg. Bara att läsa och inspireras!

Idag har vi börjat prata om att kanske hyra bil i San Sebastian och åka med den till Pontevedra. Då slipper vi hitta någon resrutt och kan stanna till var vi vill på vägen. Kanske blir det till och med billigare. Kanske inte. Inte mer miljövänligt alls dock, men ändå bättre än att flyga. Våra kompisar som jag lärde känna på ett tåg i Tyskland tipsade om att åka Alvia-tåg via Vitoria-Gasteiz till Santiago de Compostela. Kanske en idé. Kanske en väldigt bra idé till och med. Vitoria-Gasteiz är fint, om man orkar se det. Vi får se. Jag ska söka lite till. 

M säger att han bara vill till Obidos. Åsa tipsar ivrigt om Sintra, och jag ska försöka få M att tycka det är en bra idé. Jag måste bara ta mig tid att prata med honom om det först. En annan dag, för nu sover han. Man orkar bara en viss mängd reseplanering per dag. Det tar på krafterna. Hjärnkrafterna.

Så när jag tröttnat på att försöka hitta något vettigt nu ikväll cyklade jag iväg till grannbyn för att hjälpa min vän E med lite trädgårdsfix och sedan gå en promenad. Vi besteg ett berg och jag blev trött. Oj oj. Detta är min träning! Sedan kraschade jag lite i hennes kök. Drack vatten, konverserade tonåringarna och smygåt en ostskiva. Och så cyklade jag hem igen. Jag cyklade och nynnade på min kompis låt Braun och jag tänkte att för varje cyklad kilometer sparar både jag och samhället stora pengar. Jag tjänar dessutom i hälsa, vilket samhället också tjänar på. (Stora pengar = 1,40 kr i sparade pengar för samhället per  cyklad kilometer.) Så hur mycket har jag sparat samhället idag? 14 kronor blir det nog! Om jag kört bil istället hade jag kostat samhället 15 kronor. Så då gick samhället 29 kronor plus på mitt val att cykla, bara idag. (Räknade jag rätt nu?)

Så ja, naturen behöver mig och jag behöver naturen. Ingen blir förvånad av rekordvärmen och extremvädren, eller ingen borde i alla fall bli det - sa ministern. Det vi borde bli är handlingskraftiga, på alla nivåer och i alla sammanhang där vi är. Handlingskraft åt rätt håll borde ministern också ha. Det tycker jag. God natt!

Glad påsk! hälsar grannens fina krukplantering

Aktiv helg i april

Jag var osäker på om mina planer för den här helgen verkligen var bra för mig. Skulle jag orka? Vi är inne i en väldigt intensiv period på jobbet just nu och kanske behövde jag bara återhämtning i helgen och inte allt det jag planerat? Både i måndags och  tisdags hade jag andan i halsen av stress och behövde verkligen gå ut i naturen när jag kommit hem och ätit middag. Båda  dagarna gick jag och satte mig på en bänk med utsikt över havet och grannöarna, gick genom skogen för att komma dit. Vårfåglarna sjöng sitt vackraste och humlorna surrade runt vitsipporna. Det var välbehövliga ljud. 

I torsdags och fredags orkade jag inte vara stressad mer. Det får bli som det blir med allt, gå som det går. Min chef har goda förhoppningar i varje fall, och på något sätt får vi säkert ihop det som ska fås ihop. Så blev det helg. 

Helgen inleddes med att G och jag på fredag eftermiddag åkte till min bokcirkel. Det var inte så många där men vi hade ändå ett intressant samtal om boken Far inte till havet av Elin Anna Labba (2024), en bok jag starkt rekommenderar. Den var så vackert och poetiskt skriven, samtidigt oerhört drabbande, sorglig och hemsk. Inte minst är det hemskt att den historia som berättas i boken var något ingen av oss i bokcirkeln någonsin hört talas om, nämligen överdämningen av byarna vid Stora luleälvs källsjöar 1923-1972. Romanens fokus är en familj med mamma, moster och dotter och det är mest ur mammans och dotterns perspektiv historien berättas, även om sjön också har en egen röst. Intressant nog är också samiska ord och korta meningar insprängda i texten och blir en del av läsupplevelsen. Ja, den här boken tycker jag verkligen man ska läsa!

Väl hemma hade grannen fest och jag var helt slut. G och jag käkade potatismos och korv till middag och sedan tittade vi på youtube, har jag för mig. Konstiga naturfenomen och sånt. 

Lördag och städdag. Inte hemma men i bostadsrättsföreningen. Redan innan nio var min man ute och sågade i en häck och jag kom ut efter en stund och eftersågade lite med min japanska samurajsåg. Efter en stund kom G också ut och sopade grus med en manuell grussopningsmaskin, klippte med sekatör och gungade. Det var fyra barn ute och alla var väldigt peppade på att hjälpa till! (Och om det är i något yrke jag skulle kunna se mig G i framtiden så är det inom t ex trädgårdsskötsel. Han älskar verkligen att röja! Om han inte blir kyrkomusiker eller DJ då...) Efteråt var det korv med bröd och sedan gick vi in. Jag behövde vila, vilket jag gjorde i inte så lång stund. Vi hade nämligen blivit bjudna till våffel-fika hos mina föräldrar, så vi tog cyklarna och hojade ner. Så skönt att G är så säker på att cykla nu. Det går riktigt bra! Han lärde sig inte förrän han var drygt fem år, men nu trampar han sig fram utan problem. 

Våfflorna med hemkokt hallonsylt och vispad grädde var supermumsiga, men det behöver jag knappt berätta, eller hur? G lekte inne och ute och jag la pussel med mamma. Pappa la golv i hallen vi målade förrförra helgen.

Samtidigt som vi cyklade hem kom en dimma inblåsande från havet. Hu så kallt det blev! Tur att jag tagit med dunvästen till G. Det hade nästan känts som sommartemperaturer under städdagen, men så mycket kallare det blir när luften fylls av vattendroppar.

Efter allt detta var jag trött i kroppen och knoppen på ett skönt sätt. Som tur var orkade jag svänga ihop en enkel tacomiddag till mig och G, och M som åt när han kommit hem från jobbet lite senare. G och jag såg på TV igen. Miniagenterna och youtube om jag minns rätt. Jo, nåt dubbat från USA med ingenjörer som  visade roliga uppfinningar. Han pratade dock oerhört snabbt och på spanska så jag blev alldeles trött, men det var roligt att se ändå. Sedan var det sooova som gällde!

Och idag, söndag. Syrran och jag hade planerat att ses i stan och köpa vandringsryggsäck till mig. Inte för att jag ska ut och vandra direkt utan för att jag ska ha något bra att packa i när vi åker på tågluff i sommar. Vi har nämligen tänkt ta tåget  till Galicien och sedan genom Portugal ner till Ms familj i sydvästra Spanien, och sedan hem igen men en snabbare väg. Tyvärr har jag inte hunnit planera så mycket än men det lutar åt att vi åker färja Göteborg-Kiel och sedan sover i Karlsruhe, Lyon, Girona, kanske Ourense, Pontevedra och sedan vet jag inte mer. Det ger sig. Annannan rekommenderar Viana do Castelo, Porto, Coimbra, Lissabon och Faro. Annika rekommenderar Tomár, Òbidos, Batalha, Peniche, Nazaré och Sintra. Det förstår ju vem som helst att alla dessa platser har vi inte en chans i världen att besöka... och jag vet av erfarenhet från förra sommaren att när vi är på dag 7 kommer vi vara ganska trötta på att resa och se nya saker, leta restaurangmat osv. Därför funderar jag på om vi kanske borde sova 3-4 nätter på samma ställe, någonstans i Portugal, företrädelsevis i en lägenhet så vi kan laga egen mat. Vi har aldrig testat Airbnb, men det kanske är dags? 

Söndag med syrran, var det ja... Vi hade en fin dag i stan. Först gjorde vi några småärenden, sedan åt vi goda ramennudlar och sedan tog vi tjuren vid hornen och gick till totalt 4 affärer för att hitta den bästa ryggsäcken till mig. Det var svårt och då och då kände jag missmodet komma smygande, men vi lyckades tillslut. Det viktiga var hur den satt, sa syrran. Luftspalt i ryggen, lagom lång (läs kort) i ryggen, dragkedja i sidan och topplock var viktiga kriterier. Efter fyra butiker och godispaus på en bänk i solen blev det till slut en Sirrus 36 liter från Osprey. Jag känner mig nöjd. Jag har tidigare lånat syrrans Vina 40 liter från Haglöfs, men den är lite stor för mig (i ryggen) säger syrran, och nog får jag lita på henne som erfaren fjällvandrare. Jag ville inte ha större än 40 liter för då blir den för tung, så 36 liter blir nog lagom för mig. M tänker testa att ta en gammal Haglöfsryggsäck som han köpt på loppis (klarblå med gamla loggan). Vi får se om den räcker, den är ganska liten. G i sin tur har en Vaude puck 14 rygga. Slut på helt obetald reklam!

Väl hemma från stan (jag var iväg i exakt 8 timmar) kom jag hem till en tom lägenhet, då G och M var iväg på simskola. Jag blandade i ett ägg och en del vetemjöl i potatismoset jag gjort i fredags och stekte potatisplättar. Lätt och gott, fast jag borde ha saltat moset lite mer. Sedan la jag mig i soffan och såg klart första akten av pjäsen När vi var samer på svtplay. Sedan ringde jag en vän en sväng innan G och M kom hem och G behövde sitta nära sin mamma som varit på vift hela dagen. Sedan la jag G och nu sitter jag här, i soffan och skriver.

Så ja, det var den helgen det. En solig och fin och aktiv helg i april. Nu är jag trött men kan konstatera att jag faktiskt orkade med helgen, trots allt. Hoppas ni som läst också haft en fin helg och att veckan som kommer blir snäll mot oss på alla tänkbara vis. Och glöm inte att lyssna på koltrasten i skymningen och humlesurret vid vitsipporna. Det är bra för själen!