Året 2025

När jag skriver detta, från andra sidan sundet, är det bara en skälvande dag kvar av året 2025. Året då G fyllde nio och inte fick någon mobil eftersom han tycker han ska få en när han fyller tio, året då vår vän J dog. 

Året började dagen efter den tråkigaste nyårsaftonen ever med att jag virkade klart temperaturfilten. Filten i vilken varje virkat varv representerar ett dygns medeltemperatur på Tjörn 2024. 

Året har innehållit mycket men vi kan väl börja med att gå tillbaka och titta på i vilken grad mina förhoppningar för 2025 har infriats.

Jag önskade att vi skulle vara friska och krya och att livet skulle rulla på, och i det stora hela har detta infriats i hög grad. 

Jag hoppades på att bjuda hem folk lite mer, och visst... lite mer har jag väl bjudit hem folk: syrran och hennes son ett par gånger, mina föräldrar ett par gånger, våra tåg- och naturkompisar en gång, ett grannpar mycket spontant en kväll på raggmunk (detta spontana gillar jag mest) och så fyra vänner på 39-årskalas (fast jag har för mig att jag bjöd tre till som inte kunde komma). Så ja, några har det ändå blivit men jag har nog mest landat i acceptans över att jag tycker det är mest ansträngande att bjuda hem folk faktiskt.. lite synd men det är okej. 

Jag hoppades också på saker för vår son: att han skulle utveckla sunda kompisrelationer och att det skulle gå bra för honom i skolan plus att han skulle fortsätta tycka det är roligt att gå dit, och att han skulle fortsätta spela piano. Kompisrelationer har han väl inte just utvecklat supermycket men en ny vän (L) var hemma hos oss och lekte två dagar i rad i slutet av sommaren och de verkade ha väldigt roligt. Den jobbiga vännen (H) har som det verkar slutat höra av sig. Han bjöd t ex inte min son på sitt kalas men berättade att han skulle ha kalas med massa folk (G brydde sig inte). En dag i somras (sista dagen jag pratade med J) var Gs vän G hemma hos oss och vi fiskade krabbor. De verkade ha trevligt även om jag såg på min son att han inte ville hänga med på allt som kompisen hittade på utan också lekte själv, bredvid eller åtminstone på samma minimala strand. Skolan går det la okej med. Vi kämpar på. Han tycker åtminstone det är roligt att gå dit. Och pianot det lämnade han helt i april någon gång. Han tröttnade. Synd men jaja... 

Så ja, mina förhoppningar har infriats ganska väl får jag ändå säga. 

Året 2025 har innehållit en hel del resor. Vi var i Umeå på sportlovet G och jag och bodde hos min kollega AC. Det var mysigt! G gillar att åka nattåg, pulka och vattenruschkana men hoppade det sistnämnda eftersom åkringarna tagits bort. Sista natten sov vi hos min vän EH! och G lekte av sig med hennes barns leksaker och såg Mello med hennes storpojkar medan vi pratade om samiska kläder i hennes kök. 

Jag har också varit i Stockholm två gånger i år om jag räknar rätt. En gång i våras med arbetslaget och en gång i höstas med hela personalstyrkan (dvs ca 100 personer) fast då var vi på ett hotell i Knivsta om man ska vara noga. När jag var där på våren träffase jag min kusin och hans höggravida fru, och nu i höstas kom M och G upp så vi fick se lite av Stockholm tillsammans och träffa samma kusin med samma fru men nu också med bebisen ute. Såå söt hon var lilla A! 

Den längsta resan i år företogs till Andalusien. Den var lång på många sätt. Dels tog nerresan nästan två veckor om jag minns rätt och dels stannade vi i minst en vecka för länge hos svärisarna. Hemresan var dock mer effektiv. Jag är fullt medveten om att jag inte bloggat klart om dessa resor, men det kanske inte ens är intressant längre? 

Under dessa resor, men även hemma, har jag virkat en hel del. Några sjalar och bebisfiltar har det blivit. Även en liten blå åsna är påbörjad... 

När sommaren började gå mot sitt slut gick jag flera kvällar ner till havet och tittade på säl och tumlare. Det var så lugnt och fridfullt där. 

Hösten var överlag ganska trött, om jag minns rätt. Den inleddes med begravningen av J. Men krukväxterna mådde åtminstone bra. 

Plötsligt kom det dansinspiration till byn och förhoppningsvis lyckas jag dra igång en kurs till våren, på något vänster. 

Nästan lika plötsligt fyllde min man 50 år och vi var i Göteborg en hel dag med våra spansksvenska musikervänner. Dagen efter vandrade G och jag i skogen med tågnaturkompisarna och deras bebis. Skönt var det!

Vi har också varit till Dyrön några gånger, under för- och eftersäsong. Dit ska vi åka igen till våren har G önskat. 

Och nu avslutar vi året här, ute på landet i Danmark. G, M och jag har begett oss hit på en liten roadtrip och det är himla mysigt måste jag säga. Vi hyr en lägenhet på en gård med vasstak. Fyra hästar och tre får betar på ägorna och idag har vi besökt muséet Louisiana. Imorgon ska vi äta nyårsmiddag på restaurang och sedan bränna 5 tomtebloss/stjernekaster på behörigt avstånd från vasstaket.

Årets höjdpunkter: Jag hjälpte pappa och syrran att mpla om ett rum i ett av mina föräldrars hus och det var oväntat lätt och roligt. Efter det tog jag tag i att inreda vårt sovrum litegrann och började tänka på att måla om även det. 

Jag dansade i på Neftertiti i Göteborg medan min musikervän A spelade tillsamans med sin syrra och några andra. Det var röjigt och helt, helt underbart! Syrran och hennes relativt nya kille var med. Skoj!

Pappas och min nostalgiresa till Tibro tillsammans med pappas kusin plus kusinens fru. Intressant och mysigt!

Vår sommarresa till Portugal och Spanien via Tyskland och Frankrike. Lång men härlig. 

Jag skrattade en hel kväll på jobbkonferensen i Kista. Det var fantastiskt och mycket välbehövligt! 

Jag vandrade med syrran och min vän A på grannön tvärs över halva Orust en höstdag när löven lyste extra gula.

Alla promenader med min vän E i grannbyn och SUP-turen med hennes son en stilla sommarkväll.

Dansinspirationen.

Resan till Danmark som vi är på just nu.

Årets bottenskrap: Vår ena kanariefågel Stina dog av en mycket klantig anledning. 

Vi hade influensa i början av mars, G och jag. Jävligt jobbigt med över 39 graders feber var det. 

Vår vän J omkom i en olycka orsakad av sjukdom. En sjukdom vi verkligen inte förstod hur allvarlig den var. Fruktansvärt. Bottenlöst sorgligt. 

Min pappa var lite krasslig och inlagd i några dygn. Det var oroligt men verkar vara bättre nu. Både mina och mina vänners föräldrar åldras allt mer märkbart. 

Mina och mina kollegors elever fuskar med AI allt mer. Jag tror ca 85% av mina elever använder AI för att skriva litteraturanalys i sista gymnasiekursen i svenska nu. Om det visar sig att jag satt 70% F när statistiken ska kollas blir jag inte förvånad. Jag står för alla mina F dock. 

Årets framgångar: Vi lyckades, min ursprungsfamilj och jag, med väldigt gemensamma krafter ta oss till min kusins bröllop på Käringön. Mamma kom både i och ur båttaxin, jag körde bil i mörker och dimma. Allt gick bra och det var trevligt.

M och jag har delat upp två hushållssysslor strikt sedan vi kom hem från Spanien i augusti: han dammsuger och jag tömmer diskmaskinen, varje gång. Konfliktytorna har därmed minskat.

Förhoppningar för 2026: Måla om i vårt sovrum. 

Åka norrut i sommar. 

Hyra någon mysig sommarstuga eller kanske besöka min gamla i Hälsingland. 

Jag hoppas vidare att vi inte behöver gå på någon begravning. 

Jag hoppas att M och jag fortsätter fila på och utveckla vår relation på ett konstruktivt sätt och hittar lite mer tid att vara med varandra. Kanske lunchpromenad en gång i veckan? 

Jag hoppas det går lättare för G i skolan och att han klarar NP. 

Jag tänker också att hans skärmtid behöver begränsas mer... 

Så hoppas jag också att allehanda fruktansvärda krig tar slut, att psykvården får mycket mer pengar, att rätt sida vinner valet och att folk börjar bry sig mer om och agera mer i linje med vad miljön och klimatet behöver!

Ja, det var la det. 

Hoppas ni som läser haft ett bra 2025 och får ett härligt 2026! Vad ser ni tillbaka på med stolthet eller glädje? Vad hoppas ni 2026 ska föra med sig?

Gott nytt år!