Nyår i Danmark

Inför att M skulle fylla 50 började jag såklart fundera på hur vi skulle fira honom. Jag kom att tänka på att en resa till Prag hade varit fint, men kanske inte i november utan hellre runt nyår. En lunch eller middag på Gyllene Prag i Göteborg på självaste födelsedagen där jag överräckte biljetterna till honom hade varit en utmärkt födelsedagspresent och rolig överraskning. Varför Prag? Jo! Han var där som ung. När han var tjugonånting följde han med sin kusin dit på en examensresa. Det var kusinen som tagit examen i engelska men hon ville inte åka själv med sin klass och då erbjöd sig M att åka med som moraliskt stöd. Han älskade det! Han har pratat om det flera gånger och jag tänkte att vad passar väl bättre än att han får visa oss sitt Prag, om än en sisådär 30 år senare? 

Men så sa min mamma något klokt. Hon sa att det nog var bra om jag frågade M om han ville ha detta som födelsedagspresent, istället för att det skulle bli en total överraskning. Så jag gjorde det under en lunchpromenad i början av hösten. Han blev jätteglad och peppad men efter några dagar började han tvivla. Ligger Prag inte lite väl nära Rysslands anfallskrig i Ukraina? Jo, kanske... Tänk om det sprider sig... osv. Så nä, han ville nog helst inte åka till Prag. Och för mig spelade det ingen roll. Egentligen har jag själv inget sug att se just Prag men jag hade mest tänkt att detta var ett resmål han, av inte minst nostalgiska skäl, skulle uppskatta. Nåväl, en natt när vi skulle sova kom M plötsligt på vart vi kunde åka istället. Danmark! Ja, men det låter ju bra, sa jag. Det är inte så långt och dessutom hade varken M eller G varit där en endaste gång (om man inte räknar med Kastrup en endaste gång). Och så var det bestämt. 

Även om M valt resemål så var det jag som planerade alltihop, som vanligt. Ja, jag är ju planeringsansvarig i familjen, framförallt reseplaneringsansvarig. Jag är ju lite av en hacker på reseplanering, måste jag ändå säga. Jag har en del erfarenhet som ni vet... 

Så. M ville se Louisiana. Det ligger väl i Fredrikshamn? Eller nej, det ligger visst söder om Helsingør... Så började jag leta boenden och hittade ett väldigt fint boende på en gård mittemellan byarna Lynge och Lillerød, ungefär en halvtimma från Louisiana. Jag bokade tre nätter. Då hinner man landa men det blir inte heller för länge. Nästan 5000 gick boendet på. Det var en ljus, fräsch och fin lägenhet på övervåningen i ett av de tre sammanbyggda vitrappade husen med stråtak. Familjen som bodde där bodde i ett av de andra husen, vilket var väldigt skönt för då hörde de inte hur G hoppade runt och dansade. Det tänkte jag på flera gånger. 

Söndagen den 28 december tog vi vår bensinbil och brummade neråt längs E6:an. Det hade varit bättre för miljön att ta tåget, sa G, det hade faktiskt blivit mycket mindre utsläpp då. Gött att han är medveten, men denna gång kändes det så mycket smidigare att ta bilen, och bilen släpper åtminstone ut mycket mindre än flyget. Nåja, vi tar väl oss en titt:

Beräkning gjord på klimatsmartsemester.se

G hade såklart alldeles rätt. Här är beräkningarna av utsläpp från vår hemort till Lynge i Danmark per person, en väg. Samtidigt kändes det krångligt att vara mitt ute på landet utan bil och kunna ta oss till Louisiana, till mataffär osv, så denna gång valde vi bil. Det kändes inte heller orimligt långt att köra. Själv körde jag visserligen bara till Kungälv på nerresan och inte en meter i utlandet och inte heller en meter på hemvägen, men M sa ändå att det gick bra. Vi hade också maximal tur med vädret! Det var soligt under hela resan och på hemvägen regnade det men var fyra plusgrader. Först när vi packat ut allt ur bilen när vi kom hem frös gatorna på, och nu ligger det fem cm snö. Och ja, nu kommer en redogörelse över hela vår Danmarksvistelse i extrem detalj. Häng med, om ni orkar!

Så, på morgonen den 28 december brummade vi alltså iväg från vår parkering och tog oss söderut på motorvägen. Vi kom iväg i tid kl 09.00 vilket kändes som ett mycket gott tecken och jag var väldigt, väldigt nöjd med det. Jag hade nämligen bokat tre pizzor på Lilla Napoli i Falkenberg och dessa ville vi hemskt gärna inte missa. Det visade sig att turen till Falkenberg gick mycket snabbare än jag beräknat (jag räknar alltid med mer tid än vad google maps gör, och jag ville dessutom ha en halvtimmas marginal extra, utöver mertiden jag räknat in). Så vi var framme redan halv tolv och hade då en timma till våra pizzor skulle bakas. Solen sken, som sagt, så jag gick en promenad längs Ätran. Först på ena sidan, sedan över Laxbron och så på andra sidan där solens strålar nådde mig. Sedan över ån igen på Fajansbron. Då kom jag snart till ett minizoo och en väldigt fin lekplats där G och M lekte i väntan på mig och pizzan. Sedan var vi redo att gå till pizzerian och beställa. Jag tror nästan vi beställde exakt samma som när vi var där sist. Margarita till G, och nr 3 och 5 till mig och M om jag minns rätt. Gs Margarita var godast. Den tar jag nästa gång!

Sedan var vi redo att åka vidare ner mot Helsingborg där vi skulle sova en natt innan överresan till utlandet Danmark. Vi tog in på ett hotell supernära färjan som både en elev och en kollega hade rekommenderat. Det var ett bra rymligt rum och det fanns badkar vilket uppskattades av både mig och G. Vi vilade lite, bokade bord på en sushirestaurang (Zushi) som visade sig vara himla bra och sedan gick vi ut och spanade in stan lite. Vi såg några gågator och tornet Kärnan samt ett häftigt ljusspel. Det var mörkt och blåste hur kallt som helst, så vi fick gå in på hotellet igen och värma oss i väntan på vår bordsbokning.

Sushin var fantastisk och G och jag beställde till och med häftiga drickor. Det var något slags alkoholfria coctails. Hans var gjord av litchijuice (som jag tror han hade sett på youtube) och min var passionsfrukt och något mer. Supergott! 

Efter denna pangmiddag var det dags att krypa till kojs för att nästa dag vara redo att åka färja och komma till Danmark. Alla var peppade! G somnade gott i sin bäddsoffa efter att ha badat badkar och blivit läst för en stund. Jag började läsa Hekneväven av Lars Mytting. Verkar lovande, men det känns som om det var lite för längesedan jag läste första delen i triologin (Systerklockorna). 

Nästa dag checkade vi ut en liten stund innan elva, efter det att G och M varit och handlat lite proviant att ta med. Jag hade hört att danska kronan var starkare än den svenska, och det kan man säga stämde mer än väl. Danska dollar och svenska pesetas, som min pappa och hans kompis S brukar säga. 

Vi började med att direkt efter färjeturen lite sakta åka mot Louisiana. Lika bra att ta det på en gång, tyckte M. Men vi valde att åka en lite långsam men mycket vacker väg. Strandvägen, längs med havet. Vi stannade någonstans på mitten och G och M testade ett utegym medan jag promenerade längs stranden. Sedan promenerade de med mig längs stranden de också. Jag kunde konstatera att Danmark såg vackrare ut från Sverige än Sverige från Danmark. Det är synd om danskarna. 

Fast ja, synd och synd... Det här huset gick inte av för hackor! Det behövs danska dollars för att bli ägare till ett sånt...

Väl på Louisiana var det nästan helt omöjligt att hitta en parkeringsplats. Klockan hade hunnit bli kvart över tolv och vi började bli hungriga. Jag tyckte att det här var ju ingen bra idé. Är det så här mycket bilar på parkeringen, hur mycket folk kommer det då inte vara där inne? Nä, vi åker till vår lägenhet  direkt, så tar vi detta imorgon! Sagt och gjort. Vi brummade vidare. 

Jag lagade bulgursallad och hamburgare. Alla åt. Sedan gick vi ut och hälsade på gårdens fyra hästar och tre får, tog en promenad ner till den minimala sjön och vidare på småstigar tills vi kände att det var dags att vända. Väl inne vilade vi lite och sedan åkte vi till en Piratlekplats i Lillerød. Det var bara vi där och mörkret föll. G var nöjd. Efter att lillpiraten lekt av sig och jag promenerat runt lite bland de nybyggda villorna åkte vi och handlade och så tillbaka till lägenheten. G lekte och lekte och frågade inte efter skärm en endaste gång. Kanske att han tittade i 20 minuter på kvällskvisten, men det var verkligen ingenting mot hur det brukar vara. Ni kanske ska flytta till Danmark! föreslog min syrra när jag rapporterade. 

Dagen efter följde vi vår nya plan att åka till Louisiana så att vi skulle vara där minst en halvtimma innan de öppnade. Sagt och gjort! När vi skulle parkera kunde vi välja precis vilken parkeringsplats vi ville! Men inte kunde vi stå där och köa i en kö som ännu inte bildats, så vi gick en sväng runt muséet, ner till stranden och sedan runt och in i en fin park som visade sig vara en kyrkogård. Där valde G och M att gå på ena sidan dammen och jag på den andra och detta hade som resultat att jag kom ut ur kyrkogården tidigare än dem och såg fler och fler människor strömma till muséet en sådär 10 minuter innan de öppnade. (Så går du in i parken, välj då att ha dammen på din högra sida, så behöver du inte gå tillbaka via havet som G och M gjorde!) När vi stått i kön i några få minuter öppnade muséet och efter någon minut till vinkade en dam in oss från en entré på sidan och sa att alla med barn kunde komma in den vägen. Detta innebar att vi kom in kanske som sällskap 10 på muséet. Gött! Dessutom fick vi rabatt på entrébiljetten eftersom vi tagit färjan över från Sverige.

Vi låste in våra jackor i ett skåp och gick sedan motsols i muséet. Jag gick med G och M gick själv. G och jag kom snart in i en blackbox där vi såg en inspelad dansperformance i 20 minuter. Efter en stund kom M dit och då satt G kvar med honom och tittade ett varv till. Vår son älskar verkligen musik! Och det var också ett häftigt verk. Sedan gick vi vidare och tittade på olika verk, bl a ett om Heidis medelålderskris, ett om slaveri, en spegelinstallation av Yayoi Kusama från Japan.

Sist såg vi en stor utställning med foton från google maps gatuvy insalmade under 17 år av Jon Rafman. Han har en hemsida där man kan se hans bilder online. Det var kossor som gjorde sus saker som G sa, AI-videos som ballade ur, baserade på olika gatuvyer, hund som fastnat i staket, folk som ramlat med moppen osv.  Googles kamera registrerar allt med uppfattar intet, som det stod i introduktionstexten till verket på väggen. Här kan den som orkar läsa hela texten på valfritt språk. Intressant, tyckte jag, men kanske ännu mer intressant om man ser verket på riktigt (vilket man iofs kan göra på hemsidan). 

Nog om detta! När vi sett oss mätta på konst var vi ganska hungriga i magen och precis innan alla andra rusade till restaurangen valde vi ett bord och beställde snygg mat! Jag åt morotstartar och G käkade snacksbricka, M tog en macka med fläskkött. Mycket snyggt och gott! Inte så billigt men inte heller den dyraste måltiden, eller ens näst dyraste under resan.

Så gick vi och tittade lite sista innan vi begav oss till museibutiken där vi ballade ur totalt. Jag köpte fyra pussel och en lära sig rita graffiti-bok för 900 svenska kronor och M köpte två konstböcker för en något högre summa. Sedan var det definitivt dags att brumma tillbaka till boendet och vila. Jag gick en liten minipromenad i eftermiddagsljuset och sedan gjorde M det samma. Jag la de två minsta pusslen och sedan åt vi middag i lägenheten. 

Så var plötsligt nyårsafton 2025 kommen och G ville helst vara i lägenheten och leka, men M och jag ville hitta på något på dagen. Det hade snöat pyttelite under natten och lagt sig som ett tunt vitt lager överallt. Efter frukost tog vi bilen till Farums internationella skulpturpark. Den var gratis och helt öppen och jag tog en fin bild.

Vi gick ner till en sjö och sedan tillbaka till bilen och styrde vidare mot Roskilde för att besöka deras Vikingaskeppsmuseum. När vi kom dit efter att ha åkt ett tag på vackra men slingrande vägar började vi besöket med att äta Ny Nordisk Vikingamat i muséets restaurang. Det var gott! 

Vacker vy mellan Farum och Roskilde

Så gick vi och tittade på vikingaskeppen. Alla låg av naturliga skäl på land och hade kapell. Men skroven kunde vi se åtminstone. Man kunde också spana på några båtar som de håller på att bygga i detta nu. Väldigt många vikingabåtar var det! Inne i muséet låg det, som jag uppfattade det, fem originalbåtar från vikingatiden. Bland annat ett trettio meter långt skepp. Det bästa på muséet var dock att det fanns ett lekrum där man kunde klä ut sig och leka viking. Detta passade vi såklart på att göra! Det fanns också ett rum där man kunde gå ombord på två vikingaskepp och titta i deras skattkistor, testa att  sova på en fårfäll osv. Mycket mysigt och roligt. Det fanns också montrar med vikingatida leksaker, vikingatida handarbete och så vidare. Kartor över vikingarnas segelrutter och var de bodde. Hela Danmark var helt täckt av vikingar på vikingatiden, ska ni veta! Men så är det ju också ett platt, litet och lättgenomträngligt landområde. På sommaren kan man tydligen segla med en vikingabåt från muséet, men det missade vi. (Ingen fara för mig, jag är rädd för att segla!)

Fören på en 30 meter lång nybyggd vikingabåt. Rekonstruktion av Skuldelev 2.

Efter detta besök tyckte M vi skulle passa på att se Roskilde, men det orkade varken barnet eller jag, så vi styrde hem till boendet igen, vilade och svirade sedan om för att äta nyårsmiddag på restaurang i Lillerød. Mycket trevligt! Tusen gånger trevligare än att äta middag helt själva hemma som vi gjorde förra året, måste jag säga. Bra koncept också för när vi kom tillbaka till lägenheten var det inte så hemskt många timmar kvar till tolvslaget. Skönt! Jag hann virka lite och G hann leka med små konfetti-smällare han fått på restaurangen.

Vid tolvslaget låg M traditionsenligt i sin säng och var pyttelite sur (fast i år var han nog knappt sur alls) och G och jag gick ut och tände några stora tomtebloss, på mycket behörigt avstånd från stråtaket. Sedan gick vi in och la oss och G somnade innan folket i grannbyarna pangat färdigt sina raketer.

Dagen efter innan klockan tio begav vi oss hem från den lilla gården. Snön hade smält redan dagen innan och det var som sagt plusgrader hela vägen hem. Vi stannade i Varberg och åt sushi (igen) och jag var tröttis. Tio i fyra på eftermiddagen var vi hemma och det var skönt att komma hem i så god tid att vi hann ladda om ordentligt inför arbetsdagen som visade sig vara en fredag, fast den kändes som en måndag.

Och ja, det var den Danmarksresan det! En mycket välbehövlig resa! Vi gör oss bra på semester och vi behövde bryta av från vardagen. Något liknande gör jag gärna om igen, gärna på typ novemberlovet, jullovet eller sportlovet (annat år). Det är bra att komma iväg, se något annat och umgås som familj utan jobb, måsten, läxor, hushållsarbete osv. Ja, det är verkligen bra. Det är inte helt dumt att resa på vintern i Norden heller. Dels är det mindre folk ute och rör sig och reser än på sommaren och dels blir det mörkt så tidigt att man rentav vill ta sig tillbaka till sitt boende och vila. Och vila, det vill man ju!

Men nu är det dags för mig att gå och sova. Godnatt!